Om jag var glad i lördags över att föret inte var förstört av regnet fick jag äta upp det på lördagskvällen. Då kom ännu mer regn.

Blev rena rama skridskoisen på vägar och gårdsplan. Till och med på gräsmattan där snön ännu ligger blev det isbana. Så ut och ta nån promenad på söndag det gick inte.

Visserligen var det grusat men det var ändå halt. Rullatorns hjul gled också.

Så jag bestämde mej för att inte ens försöka. Till makens stora förvåning. Han vet hur tjurig jag brukar vara och hur jag ger mej ut trots att jag inte borde.

Men denna dag var jag lite klok i alla fall.

Så han tog själv med sej vovven på en tur i skogen där det var lite mindre halkigt.

Och jag satt vackert hemma och surade.

Blev så minusgrader under dagen och lite frostigare men det gick ändå knappt ta sej fram. Så jag kände mej helt inlåst här hemma då jag inte kom nånstans. Har visserligen broddar jag kan säta på men min sjukgymnast har sagt att jag bör undvika gå med såna då man ändå inte går normalt och att jag då får ännu värre smärta än jag redan har.

För smärtan i helgen har varit tuff. Sen lördagskväll har jag haft sån vädersmärta att jag knappt sovit alls. Natten mot söndag en timme eller så och nu i natt två-tre timmar.

Trött har jag varit men sova ...nej det gick inte. Prov själv sova med ett ben som värker så man inte kan ligga still och en kramp i fötterna på det.

F*N så trist det är.

Så igår blev det inte många knop eftersom jag som sagt blev inomhus.

Sen lika illa idag då det inte heller idag blev nån runda för gamla kärringen.

Plusgrader ute så det har blött upp den lilla frost som kom i natt på den hala vägen .

Bara ta sej ut till brevlådan och ut med hunden på gården är en stor utmaning. Och idag måste jag fixa det själv då maken jobbar och dottern är på sin utbildning.

Tungan rätt i mun gäller det. Nu har ju maken sandat ordentligt ett spår som jag kan rulla fram efter och även på den hala plätt där vovven bruka ha sin rastplats . Så det går vägen .

Men det är enda stunden jag är utomhus så humöret är i botten.

Jag VILL ha mina rundor.

Jag BEHÖVER mina rundor.

Jag MÅSTE ha mina rundor.

Enda grejen som ger mej nått utbyte.

Kan i och för sig gå på gåbandet men det är så trist och jag får rätt ont av det då jag måste lyfta på foten ordentligt , som jag inte annars gör då den vill på släpa lite, och det känns inte som nån bra ide. Vi har förresten ställt upp den mot väggen just av den anledningen. Det var endast jag som gjorde ett försök gå på det. Men om det fortsätter med uselt före blir jag nog ändå tvungen ta ner den så jag inte tappar allt jag har. För så fort jag hoppat över mina dagliga rundor såp stelnar jag ihop och kommer knappt runt bara därför.

Men hoppet står till att det fryser på ordentligt så att ytan blir lite frostigare och jag kommer mej ut i friska luften igen.

Är som i ett fängelse just nu . Hatar det här vädret.