Efter en ny natt utan sömn eller egentligen dygn utan sömn så är jag som en total zombie.

Ont överallt och tung i huvudet och i benen.

Konstaterar att jag på sista 72 timmarna endast sovit ca 5 timmar. Hur illa är inte det.

Och det både syns och märks.

Jag är fumlig , jag hänger inte med och jag är alldeles blek och glåmig med mörka ringar under ögonen. Ser ut som ett spöke.

Kanske jag gör annars också men nu är det bokstavligt talat ett spöklikt utseende.

 

Varför ??? Ja det kan man ju undra. Jag undrar. Vet att smärtan påverkar men det är inte bara det. Oron i kroppen frö om det ska bli nån sömn eller inte gör sitt till. Hur jag än försöker ha en positiv inställning funkar det uselt.

Hur jag ska vända det står skrivet i stjärnorna eller nått.

 

 

Blev ändå en tur i friska luften trots att kroppen skrek efter sömn . Men då den inte ville innfinna sej var det bara stiga upp. Sen hoppas på få lite sömn under dagen istället. Vilket aldrig brukar hända men tanken är god.

Prommisen gick faktiskt bra , i alla fall bättre än igår så det var positivt.

Benen var tunga men det högg inte till lika tidigt som igår. Gubben ville förstås vi skulle korta rundan för att inte äventyra nått men envis som synden så vägrade jag vika mej. Jag SKULLE gå mina modiga 5 km, så det så.

 

Var en härlig vinterdag med -10 grader och vindstilla.

Solen stod lågt på himlen och lyste rakt i ögonen , men det var så härligt vara ute. Jag njöt i fulla drag.

Väl hemma så blev det till tina upp sej i duschen och sen var tanken vila en stund.

Men då hade vi veckohandling på schemat så det blev inte mycket av den varan.

 

Eftersom vi inte handlat ordentligt på två veckor var det mycket som skulle fyllas på. Tog en bra stund få ihop allt som stod på listan. Sen hemma skulle allt plockas upp och paketeras.

Då började kroppen protestera. Fick ett tryck över bröstkorgen och tungt att andas. Försökte nonchalera men det var svårt då även rygg och ben började svika mej.

Till slut var jag tvungen pausa en stund och lägga mej ner . Hjärtat slog snabbt och jag blev kallsvettig. Tror det var kroppen som försökte säga mej nått.

Maken erbjöd sej försöka plocka ihop det sista men jag skickade iväg honom med vovven istället som också behövde gå ut.

Till slut hade jag allt på sin plats och fick äntligen lägga mej ner. Han tvingade mej då att efter legat en stund ta mitt blodtryck och visst det låg högre än annars men det kände jag ju. Och pulsen var också hög. Tog säkert en halvtimme eller så innan trycket över bröstet lättade.

Maken höll inte på våga gå ut i garaget som han tänkt då han skulle tvätta bilen så jag fick tvinga honom gå. Han gick men kom in efter endast en kvart för att se att jag normaliserats.

Det hade jag också, nästan , inte helt men nästan.

Tog ytterligare en stund innan jag kände mej med igen.

 

Var rätt otäckt och det var en smärta jag normalt inte har så visst undrar man vad som sker. Men jag tror eller egentligen jag vet att det har med sömnen eller rättare sagt bristen på den som spökar. Ingen normal människa sover en till två timmar per dygn.

 

Har även ont i huvudet och ont runt ögonen som jag också tror hör samman. Så nu ikväll ska jag försöka komma mej i sömn tidigare än nånsin. Då maken jobbar natt nu så har jag sovrummet själv och kan ligga och läsa mej trött. Är alltid svårt då han är hemma för han blir störd då och jag vill inte förstöra hans sömn också. Räcker med en zombie i huset.

Så därför ligger jag redan nu i säng och klockan är 23,24. Så tidigt har jag inte lagt mej på ett halvår tror jag. Ska efter jag präntat klart släcka och ligga och blunda. Försöka med lite mindfullness och sen hoppas på det bästa. Nu är jag så tröttt att jag borde somna av rena utmattningen.

Håll tummar och tår nu för att det blir så.

 

GONATT …..