Efter två urusla nätter och två lika illa dagar så är man sliten. Huvudet hänger inte med som det ska.....fast det gör det kanske aldrig annars heller :)

Smärtan är på topp om man kan kalla nått så illa för topp. Men den är ilsken och vass. Hugger och sliter och drar. Fötterna har sendrag mest hela tiden så det är upp och ner för att få det släppa.

 

Natten mot onsdag som jag inget alls då smärtan var helt åt skogen. Var som en urvriden trasa så morgonen kom. Men skam den som ger sej. Eftersom det blivit dåligt med promenader på sista dagarna så kröp det i kroppen efter ge sej ut.

Men då det inte var plogat ännu så blev det låta bli. Hur jag nu lyckades med den biten.

Så istället blev det hitta på annat pyssla med som också behövdes göra. Bl.a ta en tur till affären för veckans handling. Tog en bra stund då vi behövde en hel del. Tog med rullatorn så jag skulle orka gå runt. Tur det för ryggen och benet gillade inte idéen med affärsbesök.

Sen packa upp allt man handlat tar en bra stund så när allt var färdigt var jag ännu mer trasig än innan.

Så alltså blev kvällen smärtsammare och smärtsammare vilket ju förstörde nattsömnen igen. Inget nytt förstås men sånt är livet .

 

Var om möjligt ännu segare igår morse men då bestämde jag att nu ska jag ut. Bära eller brista.

Det var nyplogat och grusat så föret var perfekt för en runda.

Då det som sagt blivit dåligt med det denna vecka var det tunga och stela ben.

Tog en bra stund få fart på gamla damen .

När vi gått halv sträckan....ja jag ville gå långa förstås.....så blev dety tvärnit. Benen ville inte vara med mer. Varje steg var en pärs.

Det högg och strålade ilsket ner i benet och det var flera ggr nära det vek sej. Tur nog hann jag stoppa upp precis då jag kände att det var på G.

Maken var med så han trodde han skulle behöva gå i förväg och hämta bilen. Men tjrutanten envisades att ”jag kan själv”....som en unge i trotsåldern.

Till slut tog vi oss hem . Ett under bara det. Vi hade stannat flera ggr för att få fart på benen men inte för länge för då ville dom inte alls gå.

Gissa om det var ont sen . Så ini HE****te.

In i duschen för att tina upp och bli mjuk igen. Var rätt kall om rumpan så det bidrog säkert till att smärtan ökade. Vet att jag inte ska bli kall.

 

 

Vilade sen en stund på värmedyna och till slut kunde jag gå igen.

Ställde sen igång med att fixa veckosallad som bl.a består av 1,5 morötter. Tog en bra stund stå och skala dom så jag var helt slut efteråt . Var tvungen slänga mej på soffan en stund innan jag kunde ta itu men köra morötterna i maskinen.

Efter salladen fick jag för mej baka.

Listigt eller hur??

Gjorde en sockerkaka med lingon och vanilj . Den var lite pyssel med då den efter gräddningen skulle delas i två bottnar som sen ska dränkas med vaniljfyllning. Varför jag ställde mej baka så där en dag då jag redan hade så ont är en bra fråga som inte finns nått bra svar på.

Dum kanske eller bara som det brukar vara .

 

Så kvällen kan ju vem som helst räkna ut att blev åt skogen. Satt med TENS i drygt två timmar för att minska den vidriga bensmärtan lite. Funkar så där men den tar åtminstone bort toppen av smärtan. Satt upp till vid två-tiden och gjorde då en ansträngning för att somna. Tog nog minst en och en halv timme innan jag till slut slocknade av ren och skär utmattning.

Så till slut fick jag hela fyra timmars vila . Inte var jag pigg då jag vaknade men inte lika trött som igår.

Smärtan däremot den är ilsken och arg fortfarande. Så jag skippade rundan då det blivit lite halt så jag inte skulle förvärra den ännu mer ….om det nu går .

 

Vi for istället ut till Kallax en sväng och jag hade med lite av min kaka så vi fikade den. Den blev riktigt god med lingon i.

Till och med Verran som inte gillar tyckte det.

Där hos pappa hjälpte sen Veronica och Henrik han få ner en frysbox från övervåningen och bar även ut en gammal kyl han hade. Han var helnöjd och lite imponerad att Veronica var så stark.

Som han sa....Dej får man passa sej reta upp om du är så stark”.

Nöjd var han då han själv slapp bära och ha sej med sin onda rygg.

Dagens goda gärning gjorde dom.

 

Idga fick jag till slut min halskedja och mitt armband som jag jag väntat på . Så snyggt det var. Precis som jag tänkt mej. Så nu har jag nytt armband och ny halskedja och två nya guldhjärtan. Känns lite lyxigt ha så många fina nya smycken.

 

Middagen idag tog tid fixa . Jag gjorde en mexikansk chiligratäng som jag inte gjort på länge och det var lite pyssel med den. Det skulle strimlas och stekas och joxa innan den till slut skulle in i ugn för gratinering.

Passade ju bra då jag ändå hade så ont. Lite mer eller mindre spelar knappt nån roll.

 

Och som grädde på moset så ställde jag mej och bytte sängkläder också då jag lika höll på.

 

Så hur det känns just nu kan ju vem som helst ana. Inte roligt kan jag säga.

Men jag är så trött på att alltid måste tänka efter om jag ska göra saker eller inte . Om jag ska göra sånt jag vet ger mej mer och mer smärta.

Men va F*N , ska jag lägga mej ner och vänta på bättre tider får jag ligga resten av livet. För bättre tider kommer aldrig.

Inte så bra som jag skulle vilja ha i alla fall.

 

 

Så hur det blir resten av kvällen efter allt idag det vet jag och det skiter jag i. Jag har gjort sånt jag vill och jag har klarat det själv. Visst är allt åt skogen just nu men jag har haft det roligare aän bara ligga där och stirra i taket..

Lite TENS nån timme och lite värme på det kan nog göra susen för ta ner toppen av smärtan.

Natten sen den blir vad den blir. Jag ska ju ingenstans så sova det får jag göra då det går.

Fast nog skulle det vara skönt komma i fas med nätterna nån gång så jag får ork klara av smärtan lite bättre. För jag vet ju att det blir jobbigare och jobbigare med smärtan då hjärnan är trött och sliten. Den orkar inte hantera smärtan som den brukar just nu. Jag som annars har sån hög smärttröskel. För jag tror eller jag vet att smärtan bara kommer öka om jag inte får den vila jag behöver. Den onda cirkeln måst brytas. Hur ??? Ja vem vet , inte vet då jag.

 

 

Nått bra idag var att jag fick min nya rullator. Nu har jag en som är stadig och inte lika vinglig som den andra blivit .

Så om vädret tillåter kan det kanske bli en runda i morgon. Kan inte ge upp bara för att det känns tungt.

Henrik jobbar hela helgen så det blir bara jag och vovven. Och då gäller det inte gå för långt. Hålla sej i skinnet så att säga. Hur det nu ska gå???

 

Slut på gnällbloggen för idag för det var så svårt stava idag att om inte rättstavningsprogrammet funnits hade ingen förstått vad som stod. Alla bokstäver lever sitt eget liv idag och hamnar huller om buller. Så verkar det konstigt så vet man att det är huvudet under armen idag. Trött och smärtpåverkad som är.