Ytterligare två nätter med hyfsad sömn för att inte säga bra.

Somnar i hyfsad tid utan ligga och vrida mej för att hitta sovläge.

Vaknar relativt utvilad men känner av att det skulle behövas ännu mer sömn för komma helt på rätt köl

Men att få sova, sova flera timmar i sträck, det är så skönt.

Och då man som jag sovit uselt för att inte säga inte alls i minst ett halvår så har jag lite ta igen.

Tror det kommer om jag får fortsätta så här men än är jag orolig för att det endast ska vara tillfälligt.

 

Har nu gått en vecka med plåster och en vecka med ett piller mindre per dag. Visst känner jag ännu av att kroppen skriker lite efter det piller jag tagit bort men tjurig som jag är så ger jag mej inte. Har jag lyckats förr ta bort fem st piller per dag ska jag nog fixa det här också. Jag säger inte att det är lätt. Nej inte alls . För jag får lite utsättningssymtom mellan varven och då får man lite lust ta det där pillret men kommer på sej och tänker att jag ska fixa det.

I morgon ska jag testa om det går hoppa över ett till.

För då ska plåstret bytas till ett nytt och då tycker jag det borde gå.

Om två veckor ska jag ta snacket med läkaren om plåstrets styrka är tillräckligt då pillrena är ute ur bilden eller om jag ska få ett starkare.

Har bokat in en telefontid med honom .

 

Men slutsatsen av plåstret är då att det fungerar. Jag får mindre smärta och kan då slappna av och en följd av det sen sova. Bara plustecken alltså. Och sen hoppas jag det fortsätter.

Känner mej mer pigg än på mycket länge och då vi är ute och går så funkar det också bättre.

Jag blir inte lika påverkad av smärtan som visserligen inte är borta men som är mer uthärdlig. Helt smärtfri lär jag kanske inte bli men den här nivån är sån som jag orkar och klarar av hantera.

Både Henrik och Veronica är helt fascinerad att jag också sover , som vanligt folk gör. Var ju ett tag sen jag gjorde det som sagt.

 

Ännu är jag i väntans tider. Precis som då man ska ha barn så vill man att det ska ske helst igår.

Vad då kan man undra? Jo hundvalpen förstås.

Ingen valp har ännu sett dagens ljus men det närmar sej .

Och jag mailar till kennelägaren var och varannan dag så hon måste tro jag är desperat.

Men jag längtar så att få veta att jag har en valp se fram emot så att jag kan börja se framåt på riktigt. Och planera och fixa för detta nya lilla liv. Min nya bästa vän.

Längtar så♥♥

 

För nu då jag kan tänka på Tessan♥ och prata om henne utan bli ledsen så känner jag att nu är jag redo för en ny liten varelse som förgyller mitt liv. Precis som hon gjorde då hon kom till oss den sommaren för snart 8 år sedan.

En ny liten vän som håller en sällskap om dagarna och som får en tänka på annat än tråkiga krämpor och bekymmer. Som finns vid min sida och får mej att le och finna glädje i livet.

 

Då Tessan♥ kom till oss hade jag bara varit hemma i knappt tre veckor efter min hjärnblödning och behövde nått som pushade mej till att komma på fötter .

Och det gjorde rent underverk. Jag fick en vän som blev den bästa vän man kan ha. En som troget låg vid min sida och fanns som mitt sällskap då jag var ensam om dagarna.

 

Och nu så är det så ensamt och tomt men hon finns inom mej i mitt hjärta för alltid. Kommer aldrig glömma henne. Men nu har hon det bra och vill med all säkerhet att vi ska minnas henne med glädje och minnas de glada stunderna vi hade tillsammans.

Älskade goa Tessan♥♥♥ Jag kan ännu känna hur det var då hon låg tätt bakom min rygg och sov. Nu sover jag med filten istället, Tessans mysfilt.

 

Idag blev jag lite rastlös på eftermiddagen då Henrik åkt på jobbet så då tog jag och svängde ihop två rulltårtor. Veronica fyller ju år i morgon så då kan hon ta med en till sitt ”jobb” ( är ju en utbildning men jag kallar det jobb) och bjussa lite på fika.

Gick snabbt och lätt och var precis lagom mycket bak för idag.

Hade då nått annat tänka på än vänta på besked om valpar.