Efter ha haft två fina soliga dagar som lockat till sköna promenader så protesterar kroppen vilt. Stel och ledbruten då det också varit väldigt halt.

Jag ska egentligen inte gå långa promenader enligt sjukgymnasten då det är halkigt. Just pga man inte går ordentligt då.

Man går och spänner sej hela tiden för att inte ramla vilket leder till muskelspänning och felgång.

Men vem kan låta bli då solen skiner och det är 7 plusgrader ute i februari??

Man bara ”måste” gå.

Så nu känner jag det . Med besked kan man säga. Ont både här och där.

Provade även ta på broddar igår för att se om det skulle vara bättre men det var precis tvärtom.

Jag tog av dom efter bara en stund då jag kände att det inte alls kändes bra i rygg och ben ha på dom. Bättre gå försiktigt och försöka gå så ”normalt” det bara går.

Så nu är jag stel, riktigt stel och har haft två usla nätter.

Som träningsvärk fast med kläm på nerven som gör det lite mer än träningsvärk.

Nåja det ger väl med sej bara jag kan gå normalt igen. Tack vare mitt plåster är det inte lika ilsket som det brukar bli vid felgång.

 

Sömnproblematiken beror inte bara på smärtan denna gång. Utan än en gång på att maken jobbat natt och ensamheten gör att jag har svårt för sova. Har blivit så sen Tessan inte finns vid min sida nu. Förr, då jag inte hade Tessan , innan ryggproblemen var det likadant. Så fort han jobbade natt så kunde jag inte sova. Och då hade jag ändå alla barnen hemma men vad hjälpte det.

Sen då vi skaffade hund och jag fick en kompis i sängen som vakade över mej då han var på jobbet så var det inte lika jobbigt var ensam i sängen. Då hade jag ju min goa vovve som låg bredvid och var min trygghet.

Nu har jag haft svårt varje gång han jobbar natt oavsett smärtan.

Måste upp och kolla dörren , att den är låst flera ggr. Är nog lite svamlig men så är det. Bara konstatera. Och sen då mer smärta pga halkan gjorde inte saken bättre.

Tur nog så är det sista natten han gjort för veckan så nu blir det lugnt igen.

Då hoppas jag få sova mer och komma tillbaka till det som jag kommit i fatt med sen jag fick mitt plåster. För nog känner jag nu att då jag fått sova om nätterna så blir jag mer påverkad av sömnbristen nu än då jag knappt sov alls. Blir mer trött och sliten och irriterad nu då jag sovit illa.

Tänk vad fort sånt kan ändras.

 

När jag väl får hem min ”nya” lilla vovve hoppas jag att det ska gå sova fast han jobbar natt. För han jobbar ju skift och nätter kommer några ggr per månad. Och om jag har en ny liten kompis som blir min trygghet precis som Tessan var så borde det gå bra sova även fast jag är ensam.

 

Igår hade jag egentligen tänkt mej in till stan för att gå på bokrea. Men då jag var så ledbruten av halkan så bestämde jag mej för spara det till en annan dag.

Blev istället följa med då maken skulle till Storheden , han skulle bl.a på Biltema . Jag tog då och gick iväg till djurmagasinet istället då jag inte hade nått intresse av gå på Biltema.

På djurmagasinet skulle jag kika på ett fint halsband till valpen.

Jag vill att han ska få ett eget då jag inte vill ge honom Tessans. Och sen hade ju Tessan ett rosa halsband och det kan jag inte ha på kill-vovven tycker jag.

Eller kan och kan , men jag vill ha ska få ett nytt . Tessans ska sparas som ett minne.

 

Nu hittade jag inget som jag tänkt, tyckte dom verkade så stora .

Pratade med en expedit där och hon tyckte jag kunde ta med honom dit och prova ut ett lagom stort halsband sen istället för att få rätt storlek. Kan också bli en sele istället , det hade vi när Tessan var valp men hon lärde sej krypa ur den genom att stanna upp och backa , så på henne gick det inte ha då hon blev större.

Så det blev inget igår. Tittade även på lite tuggleksaker men köpte inget då jag inte visste vad jag ville ha. Det hinns med sen. Jag har ju ändå bädden redan och ett koppel och ett valphalsband.

Resten får komma senare.

Han kommer ju inte till oss förrän i april så det är länge dit. Men det är så spännande gå runt och titta på hundsaker igen. Ger mej sån glädje . Gör att jag har nått roligt och härligt att längta och vänta på.

 

Ska bli så härligt med en hund i huset igen som far omkring kring benen och som håller en sällskap då jag är ensam om dagarna och om nätterna då maken jobbar.

En hund är verkligen människans bästa vän. Och jag som alltid varit hundtokig ända sen jag var liten är nog den som längtar mest men även maken som inte var en hund-människa innan Tessan kom saknar och längtar efter en vovve. Och så Dottern också som liksom jag är rätt hundtokig.

Hon har sagt att då hon väl får jobb och eget boende också ska ha en egen hund.

Fast hon vill inte ha en liten hund utan en större.

 

Jag däremot älskar just pudel. Min farmor och farfar hade det då jag var liten och jag sa alltid att jag skulle ha en pudel då jag blev stor. Och då jag sen blev hemma på heltid pga ryggproblemen så bestämde jag mej för skaffa just en pudel.

Kan inte tänka mej en annan ras. Jag bara älskar pudeln som ras och den mentalitet och fina vackra utseende. Den är så söt och så vacker.

Så nu hoppas jag veckorna rullar på rätt fort så jag får hem min nya lilla pudelkille . Och kanske nästa helg jag får komma och träffa honom för första gången. Det ser jag fram emot enormt mycket. Så spännande.

 

 

Idag är det ingen sol men ut ska jag ändå. Hoppas bara dom hyvlat bort lite slask och halka så man kan gå lite mer normalt. Så spänningen i kroppen blir mindre. För även om jag är ledbruten och har smärta så är det inget som hindrar mej gå. Det har det nästan aldrig gjort. Sån är jag.

Och som min sjukgymnast brukar säga så är det bättre röra sej lite än bara ligga och att just min vilja är min styrka. Jag ger inte upp för lite smärta. Och nu med plåstret är ändå smärtan mer hanterbar än den varit på länge. Även nu då den är lite mer pga stelheten i musklerna.

Så nu ska jag ge mej ut i friska luften.

Piggnar till då och i natt är maken hemma så då kan jag nog sova igen.