Blev lite si och så med sömnen i natt då jag hade rätt ont efter gått i snömodd igår.

Fick till slut falla till föga och ta ett piller ( inte det som ska bort utan ett som jag har i nödfall) som tillägg till plåstret .

Gick inte slappna av förrän jag gjort det.

Sen hade jag lite mycket som snurrade i huvudet på mej sen jag mött pudelflickorna igår. Var ett mysigt möte men det fick mitt ännu inte helt läkta sår att öppna sej lite igen.

Så fort jag blundade såg jag Tessan och min saknad var större igen .

Tänk att en liten vovve kan ge en sån sorg och längtan. Nästan mer än då en människa gått bort.

 

Som tur är har jag ju nått se fram emot i vår då lilla pudelkille får komma hem men det dröjer ju ännu många veckor till detta.

När jag till sist kunde somna så drömde jag om en blandning av Tessan och lilla silverprinsen. Sov inte så bra utan det blev endast tre timmar innan jag vaknade av en hostattack och en ilsken smärta i benet.

Gör förstås till att jag plockat bort sista pillret igår också. Tar lite tid innan kroppen vant sej klara sej utan .

 

Då jag vaknade så tidigt så bestämde jag mej för att ge sömnen en chans till efter jag ätit frukost och döm om min förvåning då jag faktiskt slumrade till i två timmar till.

Jag som inte brukar kunna somna om. Så jag var hyfsat pigg då jag klev upp ändå.

 

Eftersom det snöat blötsnö i natt så tänkte jag först inte gå nån promenad men då jag såg att gångvägarna var plogade så bestämde jag mej för att göra rundan in till Gammelstad som jag planerat för redan igår. Det var så skönt ute. Rena rama vårvädret med 2 plusgrader. Och det var fint plogat så det gick lätt att gå.

Synd bara att det var mulet igen och inte sol som det var en stund igår.

 

Gjorde mina ärenden och tog sen samma väg tillbaka. Var lite seg i benen sen igår men det var inte värre än att det gick rätt bra ändå.

Det gick bra en bit i alla fall. Sen då jag kommit en bit på vägen så halkade jag . Och pladaks så satt jag där på rumpan med ena armbågen i marken.

Rullatorn välte och allt jag handlat for all världens väg.

Visste inte om jag skulle skratta eller gråta där jag satt som en slagen hjälte. Hur i he***te kunde det gå så här. Hann inte med .

Och vad gör jag då?? Jo jag ser mej omkring för att se att ingen sett mej men det var försent för det kom två äldre damer med spark just då. Hur dum får man vara. Varför vill man inte nån ska se det?

Var ju bara bra. Men man skäms ju lite då man sitter där på marken.

 

Dom hjälpte mej upp och plockade upp mina grejer och ställde upp rullatorn. Jag som säkert var minst 20 år yngre än dom .

Gick ju bra ändå förutom att jag fick ont i svanskotan då jag landade rakt på rumpan, tur man har lite vaddering där bak :) och lite i armbågen , min redan onda armbåge förstås som jag tog emot mej med.

Men inte värre än att jag kunde ställa mej upp , med hjälp av tanterna, och gå iväg hemåt.

 

Men jag lär nog få känna av det i natt och sen i morgon. För det brukar ju komma surt efteråt speciellt då man ramlat på svanskotan.

Men det går ju över .