Tänk vad ett litet plåster kan göra.

Sen jag fick plåstret i torsdags har jag sovit. Och jag har sovit både bra och lääänge.

Då jag sov redan torsdag natt och sen även fredag vågade jag knappt hoppas att det skulle fortsätta på detta spår.

Men döm om min förvåning då jag sovit två nätter till.

Jag till och med kommer i säng i bra tid. Sitter inte uppe till 3-4 tiden på natten utan blir så trött att jag är i säng strax efter klockan tolv.

Och behöver sen inte läsa länge förrän ögonlocken blir tunga och jag slumrar in.

Att sen få sova utan att vakna mellan 5-6 timmar istället för som innan bara sova 1-3 timmar gör rent av underverk.

Känner mej väldigt pigg då jag vaknar. Piggare än på länge.

Så jag tror blint på att det är plåstrets förtjänst. För plåstret tar bort så mycket av smärttoppen att jag har lättare slappna av och på sätt hitta ett bra sovläge .

Är som om jag blitt en ny människa på några dar.

Till och med maken och dottern är imponerad och säger att jag faktiskt ser pigg ut.

Man kan ju undra hur jag sett ut innan :)

 

Och nu känner jag att jag får mer energi och att jag hanterar smärtan bättre. Den känns inte lika jobbig och även om den finns där är den inte på länga vägar lika skarp som innan plåstret.

Bästa smärtmedicinen jag haft hittills. Bara då jag tagit mitt starkaste piller som jag inte tar annat än i nödfall har jag haft lika bra effekt fast detta plåster gör att effekten sitter i hela tiden. Inga dalar och inga toppar.

Och jag har inte behövt testa min insomningstablett som jag skulle ta till om inte plåstret skulle räcka till.

 

Så just för tillfället känns det väldigt positivt.

Jag mår bättre och jag orkar med mina promenader mycket bättre. Trots att det kommit snö och varit dåligt plogat har jag orkat runt och även om det varit tungt stundtals så har jag klarat det och det utan att smärtan satt stopp för min framfart.

Känns så dj**la bra.

 

I lördags så hade vi lite storbak på G. Vi , jag och Veronica , skulle baka årets semlor. Bakar såna endast en gång per år och gör då en stor laddning som räcker ett tag. Fryser in dom med fyllning och grädde så det är bara plocka fram eftersom.

Denna gång blev det 50 stycken.

Tog sin lilla tid . Inte själva baket men att gröpa ur och göra fyllningen och sen vispa grädde tog tid. Men med dotterns hjälp gick det smidigt.

 

Kändes skönt ha nått sysselsätta sej med då jag fortfarande känner mej lite vilsen utan min vovve. Gå promenader funkar nu men det känns fortfarande väldigt tomt vid min sida och jag saknar henne varje dag. Tar inte lika ont.

Jag har nu också kunnat möta andra hundägare och ta en pratstund som jag inte haft lust med förrän nu. Nu kan jag prata om det och det känns skönt få lätta sitt hjärta till dom som förstår.

Nu undviker jag inte dom utan stannar och pratar som vi gjort tidigare.

 

Igår så träffade jag för första gången en annan pudel. En liten kille som är en silver/grå pudel i toystorlek. Precis en sån som jag hoppas på. Han var så mysig att jag var tvungen gå ner på knä och gosa lite. Fick en riktigt blöt pudelpuss. Helt underbart. Och titta in i hans ögon var som se Tessan.

Vi pratade en bra stund och det kändes helt okej att möta en pudel. Visst var det lite känslosamt men ändå så mysigt se en likadan som Tessan. Få känna på pälsen och bara gosa lite.

Så nu har jag tagit det steget också och klarat det utan att bli ledsen. Var bara mysigt och gosigt.

Träffade sen en annan som jag ofta mött under mina rundor med Tessan och fick även där en lång pratstund om Tessan och fick berätta lite. Känns som om jag behöver få prata av mej lite så det inte blir så jobbigt möte nästa gång. Sen så är det ju så att alla hundägare förstår en så väl. Och alla bävar för den dag dom också står där och måste ta beslutet.

 

Är som om jag kommit upp ur det djupa hålet och ser ljuset igen.

Vet att Tessan har det bra nu och hon skulle vilja att jag också har det.

Nu finns hon bara i mitt hjärta på en alldeles speciell plats och där lär hon alltid finnas.

Världens finaste lilla goa vovve.♥♥

 

Idag så fick jag ett överraskande besök.

Låg på sängen och läste då det ringde på dörren och jag funderade vem som ringer på. Utanför stod då Vivan och Birgit. Mina gamla arbetskolleger.

Oj vad glad jag blev. Inte igår jag träffade dom precis.

Blev en riktigt glad och rolig eftermiddag med mycket surr och prat .

Alltid så roligt då vi träffas och då det inte blir så ofta är dom gångerna extra mycket värda.

Jag är ju själv inte så bra hålla kontakten av så jag blir så glad att dom inte glömmer bort mej.

Vi fikade och hade roligt i många timmar och tiden bara flög iväg. Det lever jag länge på.

 

Mår riktigt riktigt bra just nu och är glad inombords.

Det här var precis vad jag behövde och det får en inse att livet inte bara är mörker och elände trots allt.

Och då jag nu också fått lite bättre smärtlindring som gjort att jag får sova igen så finns det hopp.

Ljuset kommer åter och snart ser jag fram emot en vår med en ny hundvalp , väntar ännu på besked om vad det blir då den ännu inte blivit född. Kan bli vilken dag som helst. Längtar så.