Tänk att få sova.

Tänk att få sova mer än 1-3 timmar.

Tänk att få sova två nätter på rad.

 

Det är kanske en självklarhet för dom flesta. För mej är det ett under.

Jag har nu sovit , håll i er nu, i 6 timmar två nätter i rad.

Helt otroligt.

Och inte har jag tagit mitt insomningspiller heller som jag fick utskrivet.

Vill helst inte ta det men tog ut dom ändå utifall att.

 

Men eftersom jag även fick ny smärtmedicin utskrivet i plåsterform så ville jag avvakta om se om inte det hjälper i första hand. För det är ju smärtan som förstört sömnen totalt sen i somras. Och d jag inte kunnat sova så har smärtan ökat och sömnen blivit ännu sämre, smärtan ökat , sömnen sämre....osv. Ja ni fattar.

 

Började redan samma dag med att sätta på plåstret , vilket var i torsdags.

Redan på kvällen så tyckte jag att jag kunde känna mej mer avslappnad än på länge och att jag kunde sitta framför TV-n utan att behöva ha en tennisboll som tryckte bort värsta bensmärtan.

Visst hade jag smärta men den kändes mindre än på mycket länge. Och då hade det ändå bara gått tolv timmar sen jag satt på plåstret.

 

Tar visst upp till tre dagar innan man har full effekt men efter 24 timmar ska den vara en kännbar effekt. Och jag tar ju ännu mina andra läkemedel tillsammans med plåstret för att jag måste trappa ner den i några dar-veckor för att inte få utsättningssymtom.

Har redan börjat med att ta bort ett piller per dag , ska få bort tre stycken totalt så jag får se om det går ta bort en per vecka. Går inte göra för fort men jag har klarat det tidigare med att ta bort fem tabletter så tre till borde gå nu då jag fått en ersättningsmedicin.

 

Och tänk att det sen gått sova, utan sömnpiller.

Jag har kunnat somna efter bara läst lite ett tag och utan ligga och vrida mej i flera timmar.

Och jag har sovit hårt. Inte hört ett dugg då Henrik i morse åkte iväg till jobbet.

Och jag inbillar mej i alla fall att det är plåstrets förtjänst.

För smärtan är mer uthärdlig, inte borta men mer hanterbar.

Smärtan i bröstryggen/skuldran/axeln är i stort sett helt borta . Men i Ländrygg/ben är den ännu kvar förstås men mindre än på länge.

Nu hoppas jag det inte bara är en placeboeffekt, så att jag bara vill att det ska funka .

Skillnaden med plåstret och pillren jag haft är att det faktiskt är morfin i plåstret medan det i pillren är morfinliknande effekt.

Och att det nu ska vara en jämn dos hela dygnet.

 

Ska ha kontakt med VC om ca 2-3 veckor för att diskutera styrkan av plåstret för att se om det måste justeras då jag förhoppningsvis fått bort pillren och då kan avgöra om styrkan är tillräcklig. Fick börja med låg dos just för att jag inte kan sluta tvärt med pillren.

Läkaren trodde att jag nog måste öka dosen då pillren är borttagna.

 

Men än så länge, efter bara så få dagar är jag positiv och hoppas på lite tur för en gångs skull.

Och att jag får bukt med sömnen.

 

Nu har ju inte sömnproblemen inte bara varit pga smärtan sista månaden. Utan den har ju självklart påverkats av att jag haft jobbigt i samband med Tessans sjukdom och allt kring det och sen det jobbiga med att mista henne till slut.

Det tog jag också upp med läkaren och då hon själv var hundägare förstod hon precis vilken sorg det var. Fällde några tårar då vi pratade och även hon blev berörd.

 

 

Men då jag berättade om att jag ser fram emot en ny liten krabat att älska så sa hon ” helt rätt för även om en hund inte ersätter den andra så går ju livet vidare och man får fokus på glädjeämnen igen istället för sorgen. ”.

Och det är ju så jag också tänker.

Få en ny liten individ att älska och pyssla om.

 

Jag längtar så och ser fram emot våren då vi får ett liv med hund igen.

För just nu är det så tomt så tomt.

Men numera pratar vi mer om hur roligt vi hade med henne istället för prata om hur sjuk hon var sista tiden.

Igår träffade jag också för första gången en av de hundägare jag lärt känna under den tid vi haft Tessan och kunde prata med henne. Har undvikit det till nu då jag inte orkat möta nån utan gått andra tider och vägar till nu.

Kändes bra få berätta och nu är det första mötet avklarat.

Och att prata med andra hundägare är skönt för dom kan verkligen förstå hur det känns.

Och minnet av Tessan kommer jag alltid bära med mej i mitt hjärta. Hon var en speciell go vacker och gosig hund som jag bara älskade av hela mitt hjärta.♥♥♥