Usch vilken dålig natt. Gick inte bra alls sova.

Anledning???

Ja det kan ju vara många orsaker men en var att jag kände mej så ledsen igår kväll.

Det bara kom över mej .

Kom tänka på vilket datum det var ( 17feb.) och kom då ihåg att det var för exakt en månad sen , den 17 januari som vi sa hej då till Tessan.

En sorgens dag som gjorde sej påmind.

Så fort jag blundade såg jag henne och hur hon låg där på undersökningsbordet då vi lämnade henne.

Det gjorde så ont.

Tårarna brände bakom ögonlocken och jag ville inte blunda.

Satt i vardagsrummet och tittade på fotoramen där det snurrar bilder på bl.a Tessan.

 

Försökte sen till slut lägga mej ner men sömnen var svår att finna.

Minnena fladdrade framför mej och jag såg henne och hennes sista plågade blick och det gjorde mej ännu mer ledsen.

Hennes blick som sa att ”jag orkar inte mer matte”. Hjärtskärande.

Älskade goa fina mjuka Tessan♥♥♥. Jag saknar dej så .

 

 

 

Till slut lyckades jag få bort bilden för mina ögon och kunde fokusera på bilden i mobilen på de små valparna. Det som ger hopp om att få glädje och lycka igen.

Att livet går vidare och vad kan visa det bättre än se bilden av det nya som ska komma.

Vet att Tessan unnar mej all lycka och att hon har det så mycket bättre nu. Lider inte mer.

Att jag lider är inget mot vad hon gjorde .

 

Och nu ska jag försöka se framåt och tänka på lilla silverprinsen♥ som snart kommer in i mitt liv och ger mej glädje och lycka igen. Som får mej le och skratta och jag får en ny vän för livet.

En liten vovve kan ge så mycket och jag längtar så efter få gosa och mysa med en go vän igen.

Då jag till slut fick lite sömn var det med tankar på lilla valpen som hjälpte till. Längtar ännu mer till jag får hem honom.

 

Blev väl till slut bara 3 timmars sömn i natt men det gör inget om det bara var för inatt.

Nu så här på morgonen så känns det inte lika tungt som igår kväll. Tror det var datumet som spökade som som gjorde mej så sorgsen.

Var inte riktigt beredd på min reaktion men vet att även maken känt samma. Det berättade han då jag sa hur jag kände och tänkt.

Han saknar henne lika mycket och det gör även dottern.

Och vi alla ser nu fram emot den lilla valpen och hans inträde i vår familj.

Ska bli så spännande då vi får möta honom första gången. Vilken lycka det ska bli. ♥♥

 

 

Fick i morse ett samtal från min läkare som utlovat. Vi förde en diskussion om mitt plåster och nu ska jag få en starkare styrka. Han var otroligt nöjd med min nedtrappning av mitt piller som jag klarat av helt på egen hand och väldigt snabbt enligt hans mening.

Så nu ska jag testa ett dubbelt plåster tills jag använt upp dom jag redan tagit ut för att se om effekten blir bättre. Tyckte att den styrkan borde bli optimal nu då pillret är ute ur bilden.

Kände mej rätt stolt över att jag klarat nedtrappningen även om det inte varit helt lätt alla dagar. Men envis som jag är så ville jag klara av det fort då jag ändå inte hade nån smärtlindring mer av pillret.

Men det kändes bar få lite beröm för vad jag klarat av. Så nu får jag hoppas jag slipper ta till mitt reservpiller som jag fått ta till några ggr under nedtrappningen. Ett piller som jag alltid haft som reserv då inget annat hjälpt.

 

Nu ska jag ge mej ut i friska luften och då mår jag som allra bäst. Ut på rundan och jah hoppas på nytt möte med dom fina pudeltjejerna som jag brukar möta. Behöver lite pudel pussar idag med.

Då mår jag som en prins igen och kan stå ut med längtan efter min nya goa valp som komma skall.