Förbaskade....här står man och putsar dom och nått flyger iväg. Då jag inte ser utan glasögon fick Henrik komma och leta reda på det som for iväg. Det var hela nässtödet som helt enkelt gått av. Glasögonen är endast 6 månader gamla och kostade nästan 11 000 kr och så stpår man här med trasiga glasögon . Vad är det för kvalitet. Jag har aldrig haft sån otur förut med glasögon och då har jag ändå haft glasögon i drygt 40 år.

Lite besviken blir jag ju. Så man undrar om det varit lika bra ta billiga glasögon istället.

Nåväl nu är dom inlämnade och dom skulle byta hela nässtödet och jag skulle få tillbaka dom redan i morgon så det var bra. Ser så dåligt läsa bl.a med mina gamla som nu fick komma fram ur gömmorna. Tur man har dom kvar.

Nu då jag ändå åkt i till stan med bussen passade jag på strosa runt lite i affärer . Nått som sällan blir av om jag får skjuts in. Så det var roligt men jag tittade mest. Hittade inte nått speciellt och var väl egentligen inte ute efter nått heller.

Det jag däremot hittade var fuskskinn till köksstolarna som behöver kläs om. Dom har börjat bli nötta och lite spruckna så det är dags. Det är redan fuskskinn på dom så det blir samma nu. Fast jag tror det är lite slitstarkare det jag nu köpt. Inte så dyrt faktiskt. Endast 250 kr för tyg till 6 stolar.

Var även på apoteket idag och hämtade min medicin som inte är allt för lätt få numera. Den har sen maj blivit narkotikaklassad vilket innebär att jag endast får ett uttag varje gång. Nu lyckades jag i alla fall få 200 tabl. På uttaget så det räcker en 9-10 veckor.

Känns inte roligt ringa vårdcentralen varje månad för att få nästintill tigga till sej ett recept.

Det verkar som om , speciellt sköterskorna , har fått för sej att det är dom som ska avgöra om jag får recept eller inte. Man blir i princip kallad för en narkoman även om dom inte säger så. Men behandlingen blir den samma. Jag som ätit dessa tabletter i snart 10 år måste nästan be på mina bara knän för att få nytt recept. Vissa sköterskor svårare än andra. Och då är det ju ändå min läkare som skriver receptet. Och han gör det utan knussel. Men jag kan ju inte gå på vårdcentralen varje månad för att få nytt recept. Det brukar räcka med ett årligt besök med provtagning och sånt sen att jag ringer om nya recept.

Så nu är man klassad som knarkare också.

Ja inte så illa förstås men ibland känns det så och jag blir väldigt frustrerad varje gång.

Nu har jag ju fått medicin så jag inte behöver ringa förrän om ”två ” månader så det känns skönt. Diskuterade det med apotekspersonalen också och hon höll med om att det blivit besvärligt för oss som har behov av medicinen som medicinsk behandling.

Men nu är reglerna såna och det är läkemedlesverket som bestämt det och dom har inget val än att följa det. Tyvärr. Det har blivit så att alla har blivit dragna över en kant , Trist.

Om jag kunde skulle jag sluta men då blir jag sängliggandes och kommer inte upp pga smärtan. Måste ha nått som dämpar den så man åtminstone kan vara i farten lite grann.

Nä nog gnällt nu. Positiva tankar och allt det där.

Tog förresten och bakade två snabba sockerkakor då jag varit på stan. Var ändå på G och då kändes det som det bara var köra på. Roligt för jag gillar att baka och vispa ihop sockerkaka tar inte mycket tid. Veronica hjälpte till så då gick det extra fort.

Hon studerar hemma den här veckan och har nu en Hemtenta som ska var inlämnad på fredag. Och hon satt med den i tre timmar i sträck och behövde komma ifrån och rensa hjärnan en stund så då passade det bra med lite bak.

Så nu har vi kaka till kaffet. Mums.