Så var det valborgsmässoafton. Snön ligger kvar och kyler men vädret ser just nu ut att bli fint. Solen skiner och det är redan +7 grader.

Valborgsfirandet blir stillsamt då maken ska iväg och jobba natt. Dom har minsann inte ledigt varken idag eller imorgon. Ingen arbetarnas dag där.

Vi ska väl ändå grilla lite och ha en god middag. Första grillningen för säsongen då grillen precis tinat fram.

 

Helgen som gått har varit rätt intensiv. Då vi rivit i badrummet var det tapetseringen som stod på tur. Henrik och Veronica började tidigt på lördag morgon. Första våden skulle sättas bakom toalettstolen och då var jag tvungen rycka in. Jag som knappt kommer ner på golvet. Men eftersom jag är minst så var jag tvungen. Gick bra men svårt ta sej upp. Skulle behöva lyftkran då jag tagit mej ner eftersom det är så svårt resa sej från det läget. Veronica fick vara min ”lyftkran”. Så upp på fötterna kom jag till sist och första våden satt på väggen. Såg snyggt ut.

Sen fick dom försöka klara tapetseringen själv och jag tog på mej att skära upp våderna. Det är jag bra på. Vill ju bidra med nått då det är jag som hittat på att renoveringen var nödvändig. Om maken fått bestämma hade det nog inte blivit av. Sen är det alltid jag som skurit tapeterna då vi tapetserat förr....innan ryggen sa stopp. Men det gick hyfsat. Visst det känns i ryggen nu. Blir ju lite ovana rörelser och inte helt arbetsvänliga rörelser för en skadad rygg. Jag försökte hålla ryggen så still som möjligt och inte luta mej allt för mycket. Inte helt lätt men då man känner att ryggen protesterar

vid för mycket lutning så stannar man automatiskt upp.

Kändes i alla fall bra att kunna hjälpa till lite grann.

 

Vi avbröt sen ett tag och for iväg på nått som var roligare.

Våra söta fina barnbarn Viggo och Molly skulle ha kalas. Molly har ju fyllt 1 år och Viggo fyller 4 år i morgon så nu skulle det firas ordentligt. Viggo i sitt esse som vanligt. Full rulle och glad över alla paket han fick. Tänk att det redan gått 4 år. Och Molly som blivit en riktigt glad liten tjej redan 1 år. Åren går fort då man har roligt eller vad man nu brukar säga.

 

Efter det fortsatte tapetseringen en stund till. Så till slut var det bara lite småbitar kvar ovan och under fönstret. Nu ska vi bara vänta på väggskivorna som ska vara där duschen är och duschväggen. Det blir riktigt fint kan jag säga. Tror till och med maken är nöjd nu trots att han var motståndare till renoveringen. Men då vi inte gjort nått alls i badrummet sen vi flyttade in i augusti 1988 så var det nog dags.

 

Har nu även bokat in en resa den 2-4 november. En liten helgtripp till storstaden för att fira vår 30 -åriga bröllopsdag som kommer i november . Den 6 november närmare bestämt.

Vi ska då bo på hotell och sen gå på en show och se Tomas Ledin. Det ska bli roligt. För 5 år sen , på vår 25-åriga dag var vi också ner till Stockholm och då var vi på Orup och Lena PH.

Biljetterna till showen blev det strul med. Ticnet la av och det gick inte få ut några biljetter alls. Man var ju tvungen lösa ut dom senast söndag men som tur var fick dom igång det i lördags så vi fick våra biljetter till slut. Så nu är allt bokat och klart. Showen ,hotellet och flygresan-allt klart.

Ska bli jätteroligt. Ser fram emot det även om det är långt till dess.

Minns faktiskt exact vår bröllopsdag. Det var lite småkyligt och endast lite lätt snö på marken. Richard var då 4 månader gammal. Vi gifte oss på allhelgona som inföll just då det året.

Maken var rätt nervös så då vi stod där framme och han skulle säga efter prästen började han stacka sej och sa ”extra hustru” istället för ”äkta”. Gissa om jag höll på börja skratta då. Vi hade övat på just detta moment och han sa fel för det mesta. Har sett på kort som blev fotat att vi ser ut att hålla på explodera is skratt just vid det tillfället. Men det blev ju bra ändå. Trots ”extra” =)

Festen efteråt hade vi i Kallax bygdegård. Vi var väl ca 40 personer och det var en rolig tillställning.

Richard blev väl ompysslad av alla gäster som ville hålla honom. Så vi fick njuta av vår dag.

En dag att minnas.

Då vi sen efter festen kom hem blev det en överraskning. Genom brevinkastet, vi bodde i lägenhet då, hade någon ( vi vet ju vem =)) häll in massor med frigolit i småkulor. Halva hallen var full.

Sen låg det även några långa brädor som förmodligen varit det dom använt för att hålla upp brevinkastet med. Vilken tur dom inte kommit in i lägenheten för att busa. Det räckte så bra med det. Maken var inte så brydd över det utan klev bara över det. Jag blev nog lite förbaskad först men sen brydde jag mej inte så mycket. Det fick bli att städa upp det dan efter. Tror det blev hela två stora sopsäckar med frigolit.

Så minnet av bröllopsdagen är färskt fortfarande efter så många år. Ska ju vara ett minne för livet och det var det. Minns känslan av lycka och glädje över den nya lilla familj vi startat. Jag , Henrik och Richard som är vår förstfödde.

 

Nu så här nästan 30 år senare har vi 3 barn och 2 barnbarn . Så visst är det nått vi måste fira. För det har inte bara varit glädje alla år. Även mycket sorg. Men hinder är till för att övervinnas och man väljer ju att leva i ”både glädje och sorg” då man gifter sej. Och stötta varann då nån har det svårt.

 

Och ska man räkna ordentligt så blev vi tillsammans i januari 1980 så det är faktiskt 32 år drygt nu som vi varit ett par.

Fy sjutton vad det låter som om vi är ”urgamla” nu.

Men man är inte äldre än man gör sej. Ibland är kroppen 80 år men så kravlar man sej upp på ytan och man är 25 år ( ja i fantasin åtminstone) igen.

Livet har inte alltid varit en dans på rosor men i det stora hela så har det varit härligt. Vi står ju ut med varann fortfarande trots både med- och motgångar. Livet är en bergochdalbana ibland. Men huvudsaken är att huvudet kommer upp på ytan igen.

 

Så nu ser jag fram emot att få fira med min älskling i ”the big city” och ha en riktigt härlig myshelg där.

30 år ,PÄRLBRÖLLOP heter det visst så fint, som gift är verkligen nått att fira tycker jag.

 

 

6 november 1982