Efter en fullkomligt urusel natt med lite eller ingen sömn så är jag allt annat än pigg och glad. Det blev en sån smärtsam natt med bensmärta så ilsken att det endast hjälpte med att trycka in en hård tennisboll i ländryggen på en särskild punkt. Endast då lättade bensmärtan för en sekund eller två.

Sen bråkade även armbågen med en ilsken nervsmärta så armen hittade inget viloläge alls.

Så humöret är knappast på topp idag.

Sen då mulet , regn och blåst gör ju inte saken vidare bättre. Snarare tvärtom och en av anledningarna till nattens plåga är förmodligen vädret. Mina vädersmärtor spökar varje gång det blir lågtryck så det var ju väntat. Men icke desto mindre plågsamt.

Så natten bestod av tv-tittande , läsande och lite spelande på ”paddan”. Allt för att sysselsätta mej då det inte gick fina nått viloläge . Det kröp och slet i kroppen och gick inte ligga still. Med bollen hårt intryckt i ryggen så rullade jag runt på den för att om möjligt rulla bort lite smärta.

F*N så less jag blir. Ska det aldrig ge med sej.

Börjar bli trött på denna intensiva smärta. Och då är jag ändå en som tål väldigt mycket smärta . Brukar få höra det av både sjukgymnast och läkare att jag är otroligt smärt-tålig trots allt. På gott och ont.

Men det tär på en helt klart.

Men det blev ändå en runda med vovven på morgonen . Trots regn och trots smärta och trots att jag egentligen inte orkade. Gick inget vidare men viljan är stark så runt tog jag mej med mycket möda och stort besvär. Det nöp ordentligt i rumptrakten där ischiasnerven har sin bana. Klarade mej ändå utan missöden och tog mej hem. Men det var inte mer än att det gick.

Igår kväll hade jag två tillfällen då benet gav med sej och jag höll på stupa. Men hann ta fast i väggen så jag inte föll.

Det är bara skrutt och elände med den gamla kärringen. Redo för soptippen känns det som.

Nä skämt åsido så illa är det ju inte men efter den tunga natten så är jag inte på humör.

Tur att man har sin livlina att skriva av sej. Så behöver ingen fysisk person ta all frustration och gnäll.

Nu har jag fått ur mej lite så nu lägger jag det bakom och ser framåt. Försöker i alla fall. Kan ju inte annat . Annars överlever man inte. Ingen vits gräva ner sej utan ta nya tag och hoppas på en bättre natt och bättre dag i morgon. Hoppet det sista som överger en heter det ju.