Upp som en sol och ner som en pannkaka. Så kan man sammanfatta dygnet. Började bra igår morse med rätt utvilad tant men slutade som väntat med en helt uttröttad kärring som inte kunde få en blund i ögonen pga ilsken besvärlig bensmärta.

Satt upp i princip hela natten för att inte störa maken som ju måste få sin sömn . Provade lägga mej några ggr men gav upp då jag inte fann nått viloläge som funkade. Så det vänder lika snabbt från lite bra till helt åt skogen.

 

Kände redan efter vi varit och handlat att det här slutar inte väl. Bara handlingen tog runt 1,5 timme då vi skulle storhandla och sen då packa upp allt och förpacka grejerna tog också en bra stund. Sen tog jag mej för att baka en tårta också då jag lika var igång för va F*N värre kunde det väl knappast bli.

Skulle ha en tårta till på lördag då vi ska fira pappa som fyller 84 år på söndag. Ville baka en då jag alltid brukat göra det .

 

Så sammanlagt förblev jag uppe på benen i drygt 3 timmar innan jag kunde lägga mej och få lite vila för ryggen. Var då helt slut i rygg och benet värkte ilsket som bara den. Så jag visste redan innan det blev sängdags att det skulle bli en lång natt med lite sömn. Kände bara att det inte skulle gå sova. Och mycket riktigt blev det så.

Rådde jag för det?? Ja till viss del. Sen då att jag ännu har svåra vädersmärtor gör ju inte det hela bättre.

 

Men jag kunde ju skippat baket förstås. Fast det ville jag inte då jag verkligen gillar att baka. Kan inte alls baka lika mycket som förr då jag helt enkelt inte orkar stå på benen så länge. Förr bakade jag ibland en halv dag och numera får jag nöja mej med högst en timmes bak. Och ibland är till och med det för mycket.

 

Så i natt blev det alltså endast 1 timmes sömn på sin höjd. Inte mer .

Var inte pigg precis då det var dags för rundan men det var bara bita ihop och ge sej av. Hunden rastar inte sej själv.

Väl ute går det ju som alltid men med mycket sega tunga ben.

Sen var det lite tur ändå att vi gick iväg tidigt så vi hann innan regnet började vräka ner.

 

Nöjd ändå att jag orkade gå trots att jag var jättetrött och gäspade nästan hela vägen.

 

Och efter att sen vilat och kört lite Mindfullness så kändes det ändå lite bättre. Seg visserligen och trögtänkt men men ändå vid gott mod trots en ilsken och tuff bensmärta.

Så då smärtan ändå var så jobbig blev det lite bakning idag med.

Skulle göra lite av pappas favoritkakor till present. Blev två sorter och det var helt lagom . Mer hade jag inte pallat då jag inte orkade stå mer.

 

Men nu är det jag tänkt och planerat fixat så jag är nöjd att jag gjort det trots att det varit en pärs.

Det är tur man är en envis dj**ul som vägrar ge upp och som kör sej in i kaklet varje gång.

Utan den viljan hade jag nog varit helt kringliggande och hur kul skulle det vara??

 

Ibland har jag kanske lite för mycket vilja men hellre det än ingen vilja alls.

 

Nu får jag hoppas jag får lite vila i natt och kan sova lite mer än en timme. För i morgon ska jag palla med sitta en stund då vi är hos pappa. Går säkert bra för det brukar det göra. Hur det sen känns efteråt det är en helt annan femma.