Ännu en lugn dag i julefriden.

Efter en lika lååång natt som natten innan så blev jag ändå less på ligga här och deppa att vi bestämde oss för trotsa halkan och ge oss ut.

Min kropp behöver lite rörelse för den har fått vara i stiltje i snart en vecka eller till och med lite drygt det.

 

Gångvägarna var ordentligt grusade så där var det bra fäste men bilvägarna var glashala så där gick det inte gå alls. Bara hålla tungan rätt i mun.

Vi gick inte så långt idag då mina ben var tröga och sega och knappt ville gå framåt. Smärtan var ilsken och varje steg kändes som en stor plåga. Men bara komma ut och få lite frisk luft gjorde att det var värt det.

 

Vovven hade inte heller så mycket till ork. Hon som brukar skutta glatt då hon får springa lös gick endast sakta bredvid oss och andades genom munnen då snoret rann hela tiden från näsborrarna.

Hon kände nog att det var bättre inte stressa upp sej för då täpper det till och snoret hänger ut från nosen i segt vitt slem.

Hon är inte alls som hon ska, det märktes tydligt idag.

 

Vi gick alltså inte så långt idag då både jag och vovven behövde ta det lugnt.

Vi vände redan efter ca 1,5 km så det blev väl dryga halva sträckan ändå. Och trots den avkortade rundan höll jag knappt på ta mej hem. Med ca 1 km kvar så ville inte benen mer. Var tvungen stanna upp flera ggr för att benet gav vika. Henrik föreslog jag skule sätta mej på rullatorn och han skulle skjutsa mej hem på den men det vägrade gå med på. Så långt har jag inte sjunkit , ännu.

 

Även vovven tog slut sista 100 meterna. Vägrade gå så Henrik fick bära henne hem. Hennes ok tog tydligen också slut.

 

Väl hemma så blev det ligga länge på värmedyna innan jag kunde ta mej in i duschen.

Smärtan i ryggslutet/benet var ilsken som F*N. Protesterade vilt och ville inte lyda mej alls.

Efter en het dusch och sen TENS på det så kunde jag åtminstone röra mej lite.

Förstår att det beror på att jag inte rört på mej på flera dagar och då protesterar kroppen alltid våldsamt och vägrar gå som jag vill.

Musklerna har gått i träda och smärtan tar över. Men det är bara bita ihop och försöka komma på fötter igen.

Tar väl några dagar om jag kan gå varje dag igen.

Tyvärr är inte vädret kompis med mej och halka och sen snö mellan varven ställer till det.

 

Sen att inte kunna ha vovven med som vanligt gör det tråkigt att gå. Vill ha henne med men det verkar vara tungt ännu för henne. Hoppas vi snart får ett svar på vad det kan vara och om det är behandlingsbart. För det här är inget värdigt hundliv, knappt orka ta en promenad.

Håller tummarna för att det blir medicinering som kan göra henne frisk igen.

 

Även idag blir det restmat. Måste mata på med detta då ingan ska ha nån matback förrän om flera dagar. Henrik är ledig till 8 januari och Veronica ska iväg på sin utbildning den 30 december .

Men börjar bli lite trött nu på äta samma mat men vi har delat upp det och inte ätit samma rätter varje dag. Idag blir det äta upp kalkonresterna.

 

Sen tidigt i morgonbitti blir det djursjukhuset för att plocka bort klammren som sitter på ryggen. Förmodligen bara det för jag tvivlar på att provsvaren kommit ännu.

 

Så i kväll måste jag komma i säng tidigare. I natt somnade jag ändå lite tidigare än natten innan , redan klockan halv 4 , men så hade jag ställt klockan för att inte sova för länge för dygnet måste komma i fas . Så jag vaknade klockan 8 men 4,5 timmes sömn är inte att förakta. Man får ta det man får och det är mer än vanligt ändå . Normalt sover jag ju runt 1,5-3 timmar så det kan räknas som bra sömn.

Fast säga att jag är pigg är väl ta i.