Yeah!! Jag har sovit en natt igen. Inte illa för en som aldrig sover om natten, nattuggla som man blivit. Inte med flit visserligen men ändå.

Hade jätteont i benet igår kväll så jag var säker på att sova skulle det nog inte bli. Men då jag ju inte sovit nästan alls sen natten mot fredag så var jag trött, riktigt otroligt trött. Satt och gäspade mest hela kvällen men ville inte jag till sängs förrän jag fått mitt sista piller.

Så klockan hann nog bli först 22 och då var det dags för kvällspillret men då ville det sej inte riktigt med sova för smärtan var väldigt ilsken då eftersom föregående dos då gått ur.

Så då tog det ytterligare ett tag innan jag fick till lite avslappning och sen sova. Sov sen i drygt sex timmar utan att så mycket vakan en endaste gång.

Så ibland lyckas det men oftast bara om jag är helt slut efter flera nätters nattvak.

Men man får vara glad för det lilla ibland också.

Fast direkt pigg , nja inte direkt nu heller. En natt gör ingen pigg precis. Behövs nog betydligt fler än så för att komma på fötter .

Men i alla fall bättre än nätterna innan så det var bra.

Och då det nu till på köpet var minusgrader för en gång skull och fäste ute så blev det en lång runda idag. Var så härligt röra på sej även om det tog emot efter halva sträckan. Då kändes det tydligt att promenaderna frusit inne, eller kanske smält bort vore mer passande kalla det.

Men viljan att gå var stark så jag travade på och försökte inte känna att varje steg högg i ryggslutet och blixtrade ner i benet. Tittade på solen som tittade fram ovanför trädtopparna lite försynt . Var så skönt.

Men vovven hade det inte lätt. Hon frustade och nös redan innan vi kom iväg så att snoret flög på mattan . Hon nös och hon nös. Sen då vi hade ca 2 – 2,5 km kvar så ville hon inte gå mer. Vet inte om det är orken som tar slut för då Henrik plockade upp henen i famnen en stund så låg hon stilla och såg ut må så gott. Han bar henne en bit så hon fick vila och direkt hon skulle börja gå igen så kom nysningarna . Nös då några ggr innan det lugnade sej.

Så än ser vi ingen som helst ljusning på problemet.

Vi åkte sen iväg och tände ljus på gravarna och då vi så kom tillbaka var det dags för ny nysattack. Kommer så fort hon blir lite uppjagad och glad och då hon anstränger sej. Verkar precis som om det kunde vara astmatiskt men vi vet inte ännu vad det kan vara.

Och inte blev det nått besked heller . Inget telefonsamtal ännu. Inte för att jag trott det heller då det varit så många helgdagar att det förmodligen inte hunnit komma svar .

Hoppas vi får svaret i veckan i alla fall. För så här kan hon inte ha det lilla söta Tessan.

I morgon är det nyårsafton och då blir det en lugn och stilla dag och kväll så här på tu man hand. Lite god mat och dryck och lite rislyktor vid tolvslaget. Blir en skön och trivsam afton som passar mej som handen i handsken . Jag kan få vara den trasiga tant man är utan känna krav på måste vara social. Enkelt och ändå festligt på vårt sätt.