Ännu en natt då jag somnat och sovit riktigt gott. Två nätter på rad nu. Kan bli en vana det här. Eller skämt åsido, det vore bra om det blev en vana.

Somnade redan vidd två-tiden i natt och sov sen till klockan var halv 8 så en 5,5 timme. Inte illa pinkat.

Men då jag vaknade hade jag väldigt ont i benet. Både för att det var minst två timmar för länge mellan medicinintaget och för att det var snöfall och nollgradigt ute. Lågtryck alltså.

Men smärtan var ändå inte lika ilsken som den varit sista tiden så det var inte värst kan man säga. Har haft värre än så.

Men det blev alltså ingen runda idag heller då. Fjärde dagen på rad. Inte bra . Men vad göra då det ligger flera cm nysnö efter gångvägarna . Och sen blötsnö på köpet. Det är inte en chans jag orkar rulla fram i detta före.

Så det blev vackert ta en vilodag idag med. Frustrerande men vad göra?

Så nu lär det bli tungt komma igång igen.

Blir säkert jobbigt och motigt få fart på benen och säkert rätt smärtsamt också.

Men jag kan än en gång konstatera att det blir mindre smärta i rygg och ben då jag inte plågar mej runt på rundan. Smärtan är också mindre då jag fått lite välbehövlig sömn och egentligen är det en Win-Win situation. Mindre smärta mer sömn … fast det tar emot erkänna fakta.

Jag kan ju inte för den skull ge upp min dagliga motion även om det för stunden känns bra. För hur slutar det då? Då får jag nog vackert ligga här och inte kunna annat.

Så bara det blir plogat SKA jag ut. Måste bara det. För nu är abstinensen påtaglig och det kryper i kroppen efter att komma ut igen.

Så även om smärtan dämpats betydligt innebär det inte att jag ger mej.

Bara ta tjuren i hornet och ut på banan igen.

Oturligt nog har dom hotat med plusgrader i morgon och har dom inte plogat innan dess då blir det problem. Då blir det riktig snömodd och då blir det ingen runda heller. För det orkar jag bara inte ta mej fram i.

Vi var faktiskt iväg en sväng till storheden idag då det inte gick ta nån promenad och på parkeringen där var det flera cm nysnö och det var knappt rullatorn rullade framåt.

Så jag är glad jag inte ens försökte ta mej ut på rundan idag. Det hade varit att utmana ödet alldeles för mycket.

Och då vet jag ju hur smärtan kommit tillbaka i samma veva och med den intensiteten den varit innan. Och det vill jag helst inte.

För att nu för andra dagen ha lite mindre ilsken smärta är riktigt behagligt. Få ha lite ”normalont” som jag brukar kalla det. För smärtfri....nej det är jag aldrig.

Den dagen jag inte känner nån smärta , den finna nog inte . Inte i levande tillstånd i alla fall.

Men som sagt en god natts sömn gör underverk och två , ja då är det dubbelt så bra. En trippel vore inte så dumt det heller. Hoppet lever.