Sovit ....en natt bättre än ingen!

Igår var ju en väldigt jobbig och tröttsam dag då jag knappast var pigg alls. Tröttheten slog till flera ggr och jag halvslumrande några ggr.

Trots detta kunde jag , hör och häpna , somna in i rätt hyfsad tid. I min mening räknad alltså. Lyckades alltså med bedriften få till en god natts sömn på nästan 6 timmar, och det utan att ens vakna till en enda gång.

Var rent förvånad då jag slog upp ögon och konstaterade fakta.

 

Nackdelen var väl att jag hade lite molande huvudvärk då jag vaknade men förutom den var jag relativt pigg. I alla fall piggare än igår. Mycket piggare.

Nu är ju förstås inte en natt nått hurra för egentligen då jag sovit uselt i drygt ett halvår men det är ändå nått som kändes bra idag.

 

Om det var en engångsgrej återstår att se men jag känner ju att smärtan är mindre och lättare tolerera då även knoppen fått sin vila.

Inte als så intensiv som sista dagarna och inte så man vill krypa ur skinnet för att smärtan tar nästan kål på en.

Så en bra natt och så idag en bra dag. Man får vara glad för det lilla också.

 

Däremot skippade jag rundan idag med men inte pga smärtan så mycket idag utan för att det var så kallt och att vovven inte mår 100. Hon har ju varit tjock-snorig i tre veckor nu och nu då kylan slagit till har det blivit värre. Vi hinner bara ut på bron så nyser hon och det sprutar snor ur ena näsborren, tjockt gult snor.

Så då även hon behövde lite inne-vila så blev jag också inne. Kan ju vara bra för oss båda även om jag får lite ute-abstinens.

Nu har vi tid hos veterinären på fredag för nu måste vi få veta vad som gör det så jobbigt för henne. Kan vara allt från en bakterieinfektion till en absess i tandroten enligt veterinären.

Bara vänta och se. Hon är ju ingen frisk hund i grunden så det kan vara vad som helst.

 

Så därför blev jag inne idag och jag måste ju säga att jag tror vilan från promenaderna har gjort att smärtan minskat till slut även om det tar emot säga så. För det är inte första gången det blivit bättre en stund då jag skippat mina rundor. Men jag kommer inte skippa det för många dagar då jag då stelnar ihop alldeles och knappt kommer runt på rundan då. Så det är inget alternativ, att strunta i den dagliga rundan. Då blir jag nog sängliggande för gott skulle jag tro. Så det är bara tillfälligt nu jag hoppat det.

 

Jag har ju ett gåband här hemma som jag tidigare år testat gå på men det är inget som funkar för mej. Då jag släpar ena benet då jag går så blir det väldigt tungt gå på bandet då jag på det måste lyfta på benet som jag egentligen inte kan. Och då får jag sån smärta i ryggen att det inte är ett bra sätt motionera på. Har försökt i flertalet ggr men nu vägrar maken fälla ner den mer då han vet hur det slutar.

 

Men det kanske blir varmare så även vovven kan gå med ut och då är vi på G igen . Om det inte blir snöfall då förstås som jag såg att dom hotat med i natt.

Vädrets makter rår man inte på men gnälla på det kan man få.

 

Med lite tur nu kan jag kanske få en natt till med lite sömn. Då ska jag rita ett kors i taket. För mer än en natt här och där har jag inte haft på väldigt länge. Men med tanke på att jag faktiskt har betydligt mindre smärta i ben och rygg idag så kan man väl få hoppas.

En liten strimma ljus i mörkret.

 

 

 

 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Christina

Blogg om mina fundering mitt i livet

RSS 2.0