Var glad igår då min fina lilla Tessan kom hem och hade noll snor som kom ur nosen.

Hon sov lugnt hela natten och var så tyst att man knappt hörde att hon andades. Har ju låtit rätt mycket om henne sista tiden då nosen varit full av snor.

Även vi fick oss en välbehövlig sömn då vi alla tre sovit illa natten innan hon skulle sövas ner.

Till och med jag sov trots att min bensmärta kommit till ytan med full kraft igen då jag gav mej tid känna nått.

 

Hon var ju lite slö igår kväll men på morgonen så var hon som vanligt igen och mycket hungrig.

Så då det inte var mer än nån minusgrad ute bestämde vi oss för att ändå ta en runda med vovven. Hon var ivrig och glad och vi höll nästan andan för att inget snor skulle dyka upp.

Och faktiskt gick det helt perfekt i början trots att hon sprang omkring och skuttade runt med väldig fart. Jag väntade bara på att hon skulle börja slänga med huvudet och hade snytpapper i fickan.

Hon klarade sej fint nästan hela vägen. Men, ja men . Då vi hade några hundra meter kvar till vi var hemma fick hon en attack, en riktig snorattack.

 

Inte kul men inte oväntat. Var inte lika illa som innan spolningen av nosen men ändå snor som kom ut och det var lite vitt igen. Skit också.

Jag som hoppades att det var borta för gott.

Var väl i och för sej beredd på att det inte var löst då det enda dom faktiskt gjort var undersöka var problemet satt och det kunde dom ju inte säga .

Men det kändes inte bra att det redan var snor igen.

 

Då vi väl var hemma slutade det och hon andades lätt utan snorvel-ljud.

Så lite bättre är det ju . Inte bra men betydligt bättre.

Vi märker också att hon har bättre luktsinne nu då hon går med nosen i backen mest hela tiden nu som om hon upptäckt att det finns massor lukta på. Så förmodligen har även luktsinnet varit borta.

 

Vi for sen iväg till Storheden en snabbis, ville inte lämna henne ensam så länge ännu.

Då vi kom hem var hon lika glad och hoppade som hon alltid gjort och då kom nästa nysattack. Det bara sprutade mer snor ur nosen och det var bara plocka fram näsduk igen. Hon fick 'även en sån där hostattack som hon haft tidigare så det såg ut som hon skulle kräkas.

Vet att hon fick så för två år sen också då hon varit sövd och haft tub i halsen.

Så just hostan är jag inte förvånad över.

Men snoret som sprutar ur nosen så snabbt efter spolningen känns inte alls så bra idag som det gjorde igår.

Hon är ju inte medicinerad alls för just snuvan så egentligen var det inte helt oväntat då veterinären ju sa att dom inte kunde säga vad som snuvan berodde på. Nu är det bara vänta och se om proverna dom tagit ger nån klarhet. Men lite besviken känner jag mej.

 

Men vi fick ju i alla fall klargjort att det inte var cancer åtminstone, alltid något.

Och vi fick borttagen en knöl hon haft i ett år snart på ryggen och som blivit inflammerad. Den tog dom nu då hon ändå var sövd. Ser lite lustigt ut på ryggen nu det en kvadratisk fläck på 1 x 1 dm är helt renrakad , men det växer ju tillbaka rätt snabbt. Bara nu den var godartad så är jag nöjd. Det svaret får vi också sen.

 

Vad vann vi då med detta elände vi utsatte henne för kan man tänka. (Dyrt blev det då. 11800 kr blev notan och av det får vi betala 2500 kr. Tur man har försäkring.)

Ja hon andas bättre och verkar fått bättre luktsinne. Hon snörvlar inte då hon sover och vi fick bort knölen på ryggen. Och vi fick veta att det inte var nån tumör i nosen och det var ju bra.

Vad som är minus är att vi inte vet vad som är fel , för nått är det ju.

Så få se hur detta slutar. Skönt i alla fall att hon inte blev sämre ändå av att bli sövd, ororade mej så för det då hon blev väldigt dålig för två år sedan då vi lät kastrera henne. Den gången trodde jag hon inte skulle klara sej , så dålig blev hon efter sövningen.

 

Men hon hämtade sej och nu verkar hon klarat av det.

Tyvärr då inte med helt perfekt resultat.

Men vi ska nu vänta på bakterieodlingen och andra provsvar så får vi se var vi hamnar.

Hon kanske behöver vila lite mer och nu har vi bestämt att hålla henne inne och i stillhet nån dag och se hur det funkar och om då snuvan försvinner.

Vi hade kanske ut henne på runda för tidigt. Men veterinären sa ju att det inte var nån restriktion då hon inte hade feber eller så.

 

 

Så nu ligger jag här med ett värkande ben , nu känner jag av både promenader och bakning som jag ju satte igång med igår då jag inte kunde slappna av då vovven inte var hemma.

Jag kan som vanligt inte sova pga detta, inte för att det är nått nytt , så jag ligger och skriver av mej lite och lyssnar på Tessans andning som är så tyst att jag knappt hör den. Så just nu verkar hon inte snorig.

Hon sover gott och det är skönt. Så kanske det ändå kan bli bra. Hoppas hoppas det för jag vill inte hon ska plågas. Det räcker mer än väl min egen plåga.

Och nu har bekymren för henne gjort att min egen smärta fått skuffas undan, den har funnits där men inte fått finnas. Nu då jag ändå känner mej lite lugnare trots allt känner jag den mer och mer . Men bättre det än att Tessan ska må dåligt, hellre jag än hon, hur dumt det nu än låter. 

 

 

 

I morgon eller rättare sagt idag för klockan är ju  två på natten, så ska vi och storhandla på kvällen. Vill inte fara på dagen för då måste vovven vara själv. Vi ska ha ett tidigt julfirande här hemma med alla våra ungar och deras sambo/fru och barnbarnen på lördag då alla inte kan på julafton. Så det blir som lilla julafton i förväg.

Går bra det med .

Sen blir det som vanligt en julafton i Kallax med pappa, har vi alltid gjort och det gör vi så länge han finns och orkar ha oss där. En tradition som varat i alla år.