Så har ytterligare en helg passerat . Söndag med inte mycket på G.

 

Nätterna har varit usla för att inte säga urusla. Inte mycket till sömn alltså. Om jag sovit lite tidigare nätter så kan jag nog lugnt säga att det i princip varit sömnfria nätter.

 

Natten mot lördag slumrade jag väl till en timme kanske lite drygt men inte mer. Hade sån bensmärta att det bara inte gick. Och då det regnade ute så var det även vädersmärta ovanpå allt elände.

Föret ute var helt förstört och det var rena rama livsfaran ge sej ut. Så det blev inte runda därför.

Bara gå ut på gården med vovven var ett helt företag. Rullatorn gled i sidled och hade inget fäste den heller.

 

Så eftersom vi på kvällen skulle iväg till bio så var det enda raka låta bli ge sej ut. Sen hade även vovven det jobbigare med snuvan idag igen. Hon nös och frustade och snoret sprutade , nu ur båda näsborrarna.

 

Var inte i direkt form för bio men nu var det bestämt och jag hade sett fram emot det. Så det blev till stoppa i sej starkt piller innan vi gav oss av för att palla med sitta i två timmar.

Och väl där så gick det av bara farten. Stolarna är väl inte det mest perfekta för en som jag men jag hade valt en yttersida så jag kunde få ut benet i sidan och då går det lite bättre. Sen var det bra sitta där så jag slapp ställa mej upp hela tiden då folk ska in till sina platser. Räckte med vika benet åt sidan. Sen var det faktiskt så att när det kom dom som hade platser innanför så valde dom gå tillbaka och gå in från andra sidan då dom såg mina kryckor så nån nytta hade jag av dom . Inte van vid att folk tar sån hänsyn.

 

Filmen var bra. Rolig och underhållande. Ibland då man läst en bok innan blir man besviken då man ser film som baseras på boken men inte denna gång. Den var bara så bra. Till och med så att vi alla tre, jag, Henrik och Veronica , tyckte om den lika mycket. Och vi brukar inte tycka lika alla ggr.

Nä så den var helt klart en film jag kan rekommendera.

 

Då sen filmen var klar blev det jobbigt. Bara ställa sej upp var tufft. Man sitter ju så djupt och jag som är van sitta på en hög kudde hemma hade problem komma upp. Sen ska man upp för en superbrant trappa . Visserligen hade jag kunnat be om få åka hissen men tjurskallen vägrar inse det.

Så jag pallrade mej upp för trappan med folk efter en som var stressade och försökte komma förbi.

Tur jag har dom som går bakom och håller borta folk från trängas.

 

Hur natten sen blev är lätt räkna ut. Ingen sömn alls alltså.

Var vaken till runt femsnåret och då var det lika bra äta frukost för sova var ändå kört med ändå. Och då sen klockan var nio så gick vi ut på promenad.

Var lite mindre halt men inte perfekt underlag, långt därifrån.

Fast det var bra grusat om man höll sej efter gångvägarna. Blev väl ändå ca 3 km idag och det gick riktigt bra trots smärta och sega ben. Lossnade lite efter ett tag och kändes helt okej. Visst tog det ont men det var så skönt vara igång att det uppvägde.

Men även idag hade vovven det jobbigt med snuvan. Fick några ordentliga nysattacker .

Varför slutar det aldrig?? Vill ha svar snart nu. Kan inte se henne plågas så av snuvan.

 

Då vi sen for ut till pappa för lite söndagsfika fick hon åka med och då kom nya attacker. Får alltid ha snytpapper med . Vi blev inte så länge hos pappa då jag hade svårt sitta ner och sen skulle vi få besök på em av Henriks bror med familj från Sigtuna .

Ville orka med sitta då.

Dom kom och vi fick en trevlig pratstund och höra hur dom har numera. Dom har heller inte så lätt då även svägerskan har problem med diverse skador. Och då hon även har diabetes som gör allt mycket mer komplicerat så tyckte jag mina egna problem kändes små. Det enda hon inte har problem med är smärta. Den har hon inte, men mer än nog med annat istället.

 

Däremot klarar hon av jobba nu vilket inte jag kan så på den biten avundas jag henne. Hon jobbar faktiskt 75 % nu. Tänk den som klarat av det.

 

Men det var roligt träffa dom då vi inte setts på länge. Blir inte så ofta men dom är upp hit oftast en gång , ibland två ggr per år och vi brukar försöka träffas då.

 

 

Eftersom jag inte sovit nu på två nätter så är jag inte särskilt pigg idag. Huvudet känns som en luddig boll och jag ser nu då jag försöker skriva att det blir knasigt och konstigt mellan varven och utan stavningsprogram skulle ingen kunna förstå en enda rad.

Så i natt hoppas jag att utmattningen tar ut sin rätt och jag får lite vila. Sovande vila vill säga. För 2,5 timme på drygt 2,5 dygn nu är inget man vill ha.

Bensmärtan är ilsken och konstant men om jag kan få lite avslappning fungera kanske det går till slut.

För om jag får lite sömn orkar jag med min smärta mer. Även om den är aldrig så ilsken.

 

Då det är en vardag i morgon innan nyårsaftonen hoppas jag veterinären hör av sej. Men förmodligen är det hoppas för mycket. Om vi har tur kanske provsvaren kommer innan fredag åtminstone. För nu vill jag ha ett svar på om hon kan bli frisk igen. Så här kan hon inte ha det. Lilla stackars Tessan.