Då var det söndag och denna helg tar slut. Vilken helg sen.
Har den varit bra.? Ja kunde varit bättre kan väl summera.

Nätterna igenom har jag suttit uppe med TENS för att få bort en del av den ilskna smärtan. Sovit??? Nä inte ett dugg.

Natten mot lördag blev det kanske 2-2,5 timme och i natt inte ens det.

 

Eftersom vi igår skulle iväg på ett 60-årsfirande så lät jag bli nån runda på morgonen för att överhuvudtaget orka med åka bort.

Låg på värme och hade TENS mest hela dagen och för stunden hjälper det. Men så fort jag tar bort värmen så kommer smärtan tillbaka med full kraft. Likaså då jag plockar bort TENS-plattorna.

Och då är det nästan som det känns ännu värre.

 

Men vi kom oss i alla fall iväg trots allt till kalaset. Och väl där var det trevligt träffa alla släktingar och få prata bort en stund. Vi blev bjuden på både glögg och tilltugg plus paj och vin och sen kaffe och en god kaka. Väldigt gott och det var en skön stunds bortavaro. Fast sitta ner gick dåligt. Satt nog bara medan jag åt för sen gick det inte mer.

Var ju som sagt inte i så bra form men vi stannade i alla fall i två timmar, Sen orkade jag inte stå och hänga mer på kryckorna.

Men det var skoj så länge det varade. Och jag är glad ändå att jag ”offrade” mej. Man får göra det ibland och det brukar gå om jag verkligen vill.

 

Sen kvällen då vi kom hem, den blev inte så kul. Alltså smärtan då den var inte leka med. Jag kunde knappt sitta still för det kröp i hela kroppen av smärta.

Fick palla upp benet högt och sen koppla på TENS igen. Det är faktiskt det ändå som kan få bort toppen av smärtan och göra att jag orkar. Fast det är tufft just nu. Vet att jag sovit alldeles åt skogen för lite och det gör att min tolerans för smärtan är väldigt låg.

Hjärnan orkar helt enkelt inte med.

 

Så i natt satt jag uppe till klockan var runt 7 på morgonen innan jag då kunde fylla på med morgondosen och göra ett försök till lite vila.

Och med tanke på att jag natten innan inte heller sovi mycket så var jag helt färdig.

Men jag hade ju försökt sova inatt men det gick bara inte .Smärtan var så ilsken att jag inte kunde slappna av alls.

Så när jag nu väl somnade eller kanske slumrade är mer rätt ord för jag sov inte speciellt hårt, så blev det endast 2 timmar innan jag vaknade till igen.

Så pigg?? Nä långt långt därifrån.

 

Blev ändå pallra sej iväg en sväng till Kallax då Veronica skulle fixa frisyren på pappa som tyckte han var för lurvig för att kunna gå till doktorn till veckan då han har sitt årliga besök där. Roligast där var att jag fick träffa Molly, världens gladaste lilla tjej som var där med sin mamma och pappa då Viggo var på kalas i grannhuset. Det gjorde min dag idag.

 

Då det var så kallt idag så tog jag ingen runda idag heller för jag hade ingen ork kämpa med det i – 20 graders kyla.

Så tyvärr var jag tvungen avstå en dag till.

Inte ett lätt beslut då mina promenader är det som håller mej igång.

För nu blir det kämpigt igen som alltid då jag fuskat och inte gjort det jag ska göra. Många brukar säga att det inte spelar nån roll hoppa över en dag eller två men för mej är det så. Redan efter två dagar så är det som att börja om på nytt.

 

Nu hoppas jag att det är slut på det nu och jag kommer på banan igen. Sömnen den verkar ju vara fortsatt usel så den biten får jag ta itu med när det går. Nån natt emellanåt får jag ju ändå lite sömn.

Och efter snart ett halvår som zombie börjar man vara van att inte sova. Inte undra på om man verkar lite trögtänkt . För som sagt , hjärnan blir dum av både smärta och sömnbrist så då är det lätt fatta varför man är som man är.