Ute vräker det ner....riktigt busväder.

Men jag tog mej ändå i kragen. Klädde mej i regnställ och vovven fick sin fleecedress på sej och ut vi gick.

Det var härligt röra sej trots vädret. Trots vädersmärtan som hållit mej vaken i natt. Trots att Tessan väl inte var överförtjust men nog rätt nöjd med dressen på så hon slapp bil dyngsur.

Trots allt en skön promenad och nöjd tant efteråt.

Inget kan stoppa mej nu ….eller ??? Nja inte riktigt kanske men jag är glad att jag inte gav efter för latmasken som sa ” kryp ner under täcket”

Och jag behöver den dagliga rundan och vovven med. Jag blir så stel och smärtan ökar om jag inte gått. Då backar jag och får tyngre komma igång igen. Sen har jag ingen lust börja med gåbandet heller ännu. Det sparar jag till det blir halkigt och det absolut inte går att gå.

För nog går jag hellre utomhus än inne på ett band.

 

Efter promenaden så tog jag en skön varm dusch och man var som ny igen. Tessan var endast blöt om tassarna och huvudet så det gick rätt lätt torka henn och hon slapp hoppa in i duschen för att skölja av all sand som annars brukar fastna i pälsen, eller håret som hon ju har, om hon inte har kläder på.

Vet att många tycker att inte hundar ska ha kläder. Men jag har det endast som skydd och för att hon ska slippa bli å smutsig då det inte bara går skaka av sej då man är en pudel som har hår och inte päls. Sen har vi även kläder på henne då det är kallt eftersom hon fryser så lätt. Är nog för att hon inte är en frisk hund och aldrig varit. Mer frusen än andra. Och hon har absolut inget emot ta på kläder då vi ska ut. Som idag så stod hon bara still då jag tog på fleecedressen och hon slapp bli blöt och kall.

Min älskade fina lilla pudeltjej♥

 

 

Då jag väl inte tagit det precis lugnt i veckan med bullbak bl.a så är väl smärtan därefter. Men va f*n jag tyckte det var skoj att baka. Så då får det väl vara så här. Blir lite jobbigt på natten med lite sömn då även vädersmärtan slagit till i survädret vi har men jag ska ju ingenstans på dan så då kan jag ju , om jag vill , slumra till en stund på dan. Fats det gör jag nästan aldrig. Jag vill hellre sova om natten även om det bara blir 2-3 timmar ibland.

 

Det enda som faktiskt får mej glömma smärtan för en stund är mina promenader. Även om det regnar. Och jag är ju inte gjord av socker så jag smälter knappast i regn och rusk.

 

 

Igår tog jag ytterligare en dust med mina gamla negativ. Scannade in ca 250 bilder och gjorde snabb retuschering på dom. Nu återstår finjustering och förbättring i Photoshop och det går inte lika fort. Min dator pallar inte med för många bilder på raken så jag brukar ta ca 20-30 bilder och fixa till dom så gott det går . Sen blir det paus och vila. Det är kanske tur det. För det är påfrestande för min handled att sitta , eller rättare sagt ligga ner , och trixa med bilderna. Varje bild ska ljusjusteras, färgjusteras och suddas för att få bort smuts och damm som kan finnas kvar. Dom ska klippas så onödig bakgrund mm kommer bort. Brukar hålla på högst en timme till en och halv och sen sparar jag till nästa dag.

Visst låter jag vis och klok. Ibland lyssnar jag på min kropp eller rättare sagt min dator gör så min kropp får vila =)

 

Hade lite tur idag också. Vann en biljett till Luleå Expo höstmässa som är i helgen. Få se om jag går , beror väl på o nån vill gå med. Har inte lust gå ensam. Så få se hur det blir. Vann faktiskt en biljeet i våras också, till vårmässan. Man skulle spela Memory på tid och med minst antal försök plus tipsa en vän. Jag gjorde kanske 10 såna och nu vann jag alltså.

 

Alltid nått vara glad åt. Kanske man skulle börja tippa eller nått. Triss lotter verkar jag inte ha flyt med så.

 

 

Idag blir det nog palt till middag. Var länge sedan och jag ska försöka planera då det tar lite tid med allt då palt ska lagas.

Tänkte jag skulle ta det i omgångar med först steka fläsket, vila.

Skala potatisen , vila.

Sen ta hjälp med mala potatisen och istället rulla paltarna själv.

Sen sköter dom sej själv så det blir nog bra.

Kanske inte det mest lysande laga mat som kräver mycket med att stå just denna vecka.

Men nu har jag bestämt det så så får det bli. Har ju redan så ont att det knappast blir så mycket värre.

 

Med lite vilja och positivt tänkande som jag försöker och kämpar med varje dag så går det .

Ibland, ibland inte.