Ska man tro att det blir vår nu? Efter en helg med snöstorm så undrar man ju. Vädret i helgen var allt annat är kul. Snö, regn och storm. Det kom minst en dm snö från lördag kväll så det blev till och med så att maken var tvungen ta fram snöspaden och skott lite då hunden fastnade i den blöta snön . Hennes tassar blev som snöbollar.

Man vet ju att det blir så här ibland på våren med bakslag . Men man blir ändå besviken varje gång. Hoppas alltid värme och sol ska komma tidigare än det faktiskt gör.

 

Men idag lyser i alla fall solen och det är riktigt varmt och skönt ute.

Så vi skyndade ut och tog en morgonrunda medan det var fint. Vet ju aldrig om det varar.

Tog till och med av täckbyxorna för första gången i vår. Tog endast på mina vindbyxor och jag frös inte . Så kanske det kan bli vår nån gång till slut.

Badrumsrenoveringen skrider på i lugnt tempo och det börjar bli riktigt fint. Tapeterna sitter på plats och så också nya tvättstället och badrumsskåpet med spegeldörrar.. Ny taklampa sitter också på plats och en handdukstork. Så man börjar se hur det kommer att bli och jag är helnöjd.

Maken och dottern har gjort ett bra arbete. Det som nu återstår är ny dörr till skåpet med handdukar, skivorna som ska vara i duschhörnan ( har inte fått dom ännu) duschväggen som ska upp och nya rör till duschen och ny blandare och nytt duschset med takdusch .

Så arbetet med badrummet tar nog nån vecka till .

Vad som är lite jobbigt är att jag blir tvungen gå upp varje morgon för att duscha . Har börjat få ont i vänster knä av allt jobb med att gå uppför trappan eftersom jag överbelastar vänster ben då höger ben inte går att belasta . Går ju sällan occh aldrig upp på övervåningen annars.

Så det är bara bita ihop och kämpa på då det var jag som ville ha badrummet fixat. Får tänka på hur fint det blir i slutänden. Jag är ju van vid smärta i rygg och höger ben så lite mer smärta i andra benet ska jag väl tåla. Vet ju att då jag slipper gå i trappan så borde knät bli bättre.

Och som sagt jag har ju själv tryckt på för att få badrummet renoverat så då får jag ta smärtan på köpet. Det får vara mitt bidrag i det hela då jag inte kan göra så mycket för att hjälpa till , ironiskt eller hur =). Jag har ju bett om det.

 

Veckan som gått var annars rätt lugn.

Var till tandläkaren en dag och fick en plomb utbytt som hade krympt och börjat släppa. Inget jag njuter av precis. Jag avskyr verkligen tandläkarbesök. Får hjärtklappning och ångest varje gång. Och utan bedövning går det aldrig. Fick bedövning men då hon började borra lös den gamla amalgamfyllningen så lossnade även en bit av tanden och då tog det väldigt ont. Jag höll på flyga i luften. Fick då mer bedövning men det kändes så fort hon kom nära den sidan. Nåväl till slut satt den nya fyllningen på plats och jag kunde pusta ut. Nu dröjer det förhoppningsvis i 1,5 år innan jag ska dit igen på undersökning, om inget annat händer med mina stackars tänder.

Denna vecka har jag inget på agendan så det blir trist .

Är lite less på att bara vara hemma och inte ha nått alls att se fram emot.

Så nått får jag hitta på. Få se om det blir av.

Beror ju lite på vad vädret hittar på också. Om det blir dåligt väder så blir det nog inget alls.

Idag är det ju fint och promenaden avklarad.

Skulle vilja få fönstrena putsade och få upp vårgardinerna men måste vänta till Veronica kan göra det. Hon har lite annat för sej och måste också hjälpa Henrik med badrummet och skivorna kommer. Så förhoppningsvis kan jag få putsat köksfönstret i veckan i alla fall. Får väl be snällt =).

Är lite jobbigt att inte kunna fixa det själv men vad göra?. Är ju van, men det känns jobbigt ibland att man alltid måste be andra göra det som man själv klarat av förr.

Jag är inte samma som förr och måste acceptera den jag är nu. Var det inte det jag lärt mej under några månader nu på min ACT-terapi. ???? Lätt att glömma bort .

Acceptans är ordet !!!!

 

Fönsterna far ingenstans =)

 

Till helgen fyller svärmor 88 år så det blir att åka till henne då.

Hon är en pigg dam , piggare och alertare än jag som är 37 år yngre.

Enda hon har är att hon ser väldigt dåligt. Äter inga mediciner och går en promenad varje dag på ca 1 timme!!! Inte illa för en sån gammal dam.

Undra hur man själv är då man blir så gammal då jag redan nu är ynkligare än henne.

Inte tror jag man är så alert då. Tyvärr =(

 

Fast livet blir ju vad man gör det till eller hur???