Så är det söndag och dagen efter med allt det innebär. Baksmällan i kroppen är total. Inte i knoppen för där är jag så måttlig att det inte är nån fara.

Men kroppen är allt annat än glad.
Väntat ?? ja självklart. Det var jag beredd på. Visst var det en tuff natt men jag är glad och nöjd att jag klarade av hela 5 timmar. Och det är inte illa att sitta så jag som nästan aldrig sitter utan mest halvligger.

Det var jättetrevligt och skoj komma ut bland lite folk . Vi hade trevligt bordsällskap trots att vi inte denna gång fick välja utan blev bordsplacerad. Men det var bra ändå och vi hade trevliga pratstunder. Även maten var bra i år. Inte lammlägg som förra året som jag bara inte kunde få ner.

Denna gång var det helstekt fläskfilé´med potatisgratäng och bearnaisesås. Toast Skagen till förrätt var väl inte min grej men det åt gubben upp så han var nöjd. Och till efterätt var det vanilj-pannacotta med färska bär. God dryck till , både rött och vitt och sen likör till kaffet. Så menyn var det då inget att klaga på i år.

Och jag pallade som sagt av att sitta under hela tiden även om stolarna väl inte var det bästa för mej.

 

Men det var faktiskt ren tur att det faktiskt blev av en festkväll. På morgonen igår höll det på sluta i ren förskräckelse. Vad??? Ja dr Einstein förstås.

Skulle ju ta det piano och inte utmana mej för mycket men det lockade och pockade med en promenad så då vovven ändå hade lite mindre ont i tassen och maken skulle gå med henne hakade jag på. Vi skulle BARA gå en kort runda var det tänkt. Tänkt alltså.

Men vips hade vi gett oss iväg på långa rundan trots makens påpekande men för döva öron....

När vi så hade ca 1,5 km kvar tog det tvärstopp. Jag kunde inte ta ett steg till. Det tog så fruktansvärt ont i rygg och ben att jag rent höll på svimma av smärtan. Det slutade med att maken lämnade mej sittande på rullatorn och skyndade sej hem hämta bilen för att bärga den gamla kärringen. Medan jag satt där och väntade började jag kallsvettas och fick världens hjärtklappning. Yr i knoppen så jag var svimfärdig. Trodde nästan jag skulle behöva lägga mej ner. Men jag lyckades slappna av och andas lugnt och innan han kom med bilen så mådde jag mycket bättre.

 

Väl hemma så låg jag och verkligen försökte slappna av så smärtan skulle ge sej lite och efter en timme eller så kunde jag duscha och vara uppe lite igen. Men det hade kunnat sluta med att jag blivit hemma. Var nära. Och allt bara för att jag är för tjurskallig.

Aldrig lär man sej. Ska alltid göra mer än vad jag borde. Men nu gick det ju vägen trotas allt och vi fick en festkväll och nu är det ett år till nästa gång .

Hoppas man kan gå då också.

 

I fredags hade vi finfrämmande med småttingarna här. Viggo ska börja på hockeyskola nästa vecka så han ringde mej i torsdag och berättade det och att han behövde handskar . Riktiga hockeyhandskar alltså. Vi hade inga kvar från det pojkarna spelade så självklart for farmor och köpte honom det. Visst måste han ha handskar, farmors favoritkille ♥ . Sen köpte Veronica honom ett halsskydd då vi inte lyckades hitta det som Richard hade då han spelade. Ska finnas kvar men vi hittade det inte. Däremot gallret till hjälmen fanns kvar. Så nu har han lite skydd att starta med.

 

Molly var det som vanligt full rulle på och nu har hon fått gå upp i trappen också vilket hon verkligen tyckte var skoj. Vi brukar ha grinden för men hon ville också gå upp till Verran som Viggo så vi plockade bort den. Men hon är duktig och försiktig så det gick bra trots att hon for upp och ner flera ggr. Sen satt hon där uppe och tjoade och ropade Hej Hej ammo. Hej hej affa. Gotjejen. ♥

 

Som vanligt är dom det bästa medicin som finns och även om det inte blir mycket vila då dom är här så njuter jag i fulla drag. En vitamininjektion för gamla damen.

 

Idag då jag inte sovit mer än en timme kanske två så var det trötta ben på rundan. För inte gick det hoppa över den inte. Var skönt röra på den stela värkande kroppen och få lite frisk luft. Idga höll jag mej till en halv runda. Ville inte råka ut för samma missöde som igår.

Och det lyckades så jag kom hem hel och hållen.

 

Men summa summarum är att det var en härlig kväll igår och det var både roligt och trevligt . Och det är värt den smärta jag har idag. För vad vore livet om man inte kan offra sej lite emellanåt.

Och jag ångrar ingenting. Nu har jag ju anledning att ha ont.

Och då accepterar jag den bättre.

 

I morgon ska jag träffa sjukgymnasten för en konsultation . Få se om hon kan ge mej nått att bita i vad gäller det jobbiga jag haft nu i flera månader som stört min sömn. Min läkare vill ju att hon skulle gå igenom och se om det är nått nytt som blivit och om det sen behöver nån vidare utredning.

För sömnbristen den börjar bli långdragen och det tär på en.

Och förmodligen är det därför det är så mycket mer smärta också. Dom säger att om inte hjärnan får vila så orkar den inte med smärtan lika bra som om man är utvilad. Och mer smärta gör sömnbristen ännu större osv. Och så är den onda spiralen i rullning.

Hoppas hon kan ge mej nått tips om vad jag kan göra , och att hon kan avgöra om det är nått som förändrats i ryggen .

Så leva på hoppet.....kan inte annat.