Så sitter jag här …. mitt i natten, klockan är 2 och benet är surt och ilsket .

Och jag som inte gjort nått … eller har jag det ?????

Ja lite kanske …. men ska jag aldrig få ha nått skoj?

Jag lever verkligen upp till begreppet ”lida pin för att bli fin” fast omvänt.

Om jag vill ha nått skoj så kommer det surt efter alltid....

Så istället för att lida före så lider jag efteråt. Smärtan kommer med sån kraft att jag knappt står ut med mej själv.

Vad har jag nu gjort för ”skoj” kan man undra.

Ja vad, jag rullade köttbullar igår.....ca 200 st och det tog väl sin lilla tid. Att sitta still i ett läge och rulla köttbullar i drygt en timme var väl inte världens bästa arbetsställning för mej som inte brukar sitta alls ...nästan. Och att då sen sitta och jobba i en obekväm ställning kan inte sluta väl det vet jag. Men samtidigt kände jag mej nöjd och stolt över jobbet som jag gjort och goda var dom också. Nu hade jag kunnat rulla mindre mängd och gjort köttfärslimpa av resten men det ville jag inte. Hade bestämt mej för köttbullar så köttbullar det blev,

 

Så de var ett riktigt dagsverke för en halvinvalid och natten blev därefter. Sov väl lite mot morgonkvisten men mer än tre stackars timmar blev det inte.

Var stel och styv i både ländrygg och bröstrygg efter rullande så det var tungt komma på fötter då jag steg upp.

Icke desto mindre beslutsam .Steg jag upp och förberedde mej på en runda med vovven. Vädret lockade med solsken och eftersom jag skippade rundan igår så var det som en röst som sa ...ut med dej kärring och lata dej inte.

Var riktigt härligt komma iväg även om det var segt.

Och förståndig som jag var ….jag kan vara det ibland …..så stoppade jag mej från att gå långa rundan och vek av i tid. Blev väl en runda på ca 2,5 km istället för den normal rundan på 5 km.

En anledning till att jag gav mej var att jag kände att jag inte var säker på att ta mej hem och eftersom jag var ensam så var det bara vända om .

Kom hem hel och utan malörer så det slutade väl. En het dusch på det och sen ryggläge för att slappna av.

Sen efter nån timme så kom nästa utmaning. En utmaning som jag själv bestämt mej för att utföra. Jag kände mej less och trött på att bara ligga här hemma och ha tråkigt så jag hade tänkt mej en tur med bussen in till stan. Sagt och gjort. Jag gjorde mej redo och för att sen orka gå runt en stund och ta mej hem SMS-ade jag gubben och kollade om jag kunde få skjuts hem. Han ringde upp och kollade var han skulle hämta mej så då var det bara ge sej av. Kom själv upp på bussen emd rullatorn och det kändes bra vara iväg. Visserligen inte i bästa form men när är jag det.

Var härligt strosa runt i butikerna utan nån som stressade på en och jag fick titta på precis vad jag själv ville.

Fast då det var dags åka hem var jag helt färdig. När jag satte mej i bilen kände jag hur dj**la ont jag hade. Men det var ju väntat.

Och jag ångrar ingenting. Var skönt vara själv en stund och göra det jag tycker är skoj. Visst blir det surt efteråt men det visste jag innan.

Men i ärlighetens namn så är det inte så roligt just nu. Just nu är det ett rent HE******

Går bara inte ligga ner och försöka hitta ett sovläge. Det tar så ont i ben och rygg att gå omkring fram och tillbaka känns bäst.

Steg därför upp efter ett tappert försök till sova för att inte störa Henrik som måste upp klockan 5.

Jag kan ju sova sen ….om det går.

Men snart är det morgon och då kan jag kanske ta en lite tupplur av ren och skär utmattning.....eller inte.

Gonatt alla som kan sova......jag kan då inte :((