Varanndagslycka. Ja så kan jag sammanfatta det. Vilket då?

Sova och smärta förstås. Om nu nån trodde nått annat :)

 

För precis så har det varit sista dagar och nätter framför allt. En natten hyfsat med sömn...en 4-5 timmar och så nästa natt ingen eller mycket lite sömn ca 1-2 timmar.

Natten mot söndag sov jag 1,5 timme. Natten mot måndag 5 timmar och i natt endast 2,5 timmar.

Så det är lite bergochdalbana.

 

Det enda positiva i kråksången är faktiskt att det trots allt är varann natt bra. Det har ju varit dåligt ALLA nätter hela sommaren så ett steg i rätt riktning ändå. Men jag är lite försiktig att dra för stora växlar på detta ännu. Vet inte om det är en ren placeboeffekt för att jag VILL att det ska fungera, vilket i sej inte är helt fel, men om det bara är det kanske det inte fungerar i längden. Efter att nu använt TENS minst två ggr per dag i en veckas tid är det kanske just bara placeboeffekt.

Men jag hoppas innerligt att det inte BARA är det. Utan att jag i förlängningen kan få en mer varaktig effekt. I alla fall är det en bra start att det faktiskt fått mej sova lite mer och då kanske jag kan på det sättet hantera smärtan lättare.

 

För smärtan den är kvar. Men då TENS sitter på störs den ut rätt hyfsat och jag känner av mitt stackars ben mindre. Skulle kunna gå omkring med apparaten uppkopplad till ryggslutet hela dagen. Så skönt är det att slippa lite bensmärta.

För även om det är i ryggen det sitter så är det benet som tar ondast. Jag kan känna hela ischiasnervens sträckning ändå ner till tårna. Och nervsmärta är den värsta smärtan man kan ha. Ingen som inte g´haft det kan förstå. För sån smärta syns inte utanpå. Tänkte på det då vi var på fest för nån vecka sen. Flera där kommenterade hur ”pigg och fräsch ” jag såg ut. Ja på ytan kanske. Vad jag känner inom mej kan ingen ana. Men positivt ändå att få en sån komplimang . Jag ser inte ut som sju svåra år ändå.

Fast ibland får man den känslan att folk som inte känner mej så väl kan tro att det är ”överdrivet”. Tur att dom som känner mej vet att det inte är så.

 

Men som sagt ibland får man den känslan av att vara misstrodd.

Jag kan ju gå...om än med rullator och kryckor.

Jag kan ju sitta.....även om smärtan då blir värre och värre för varje sekund.

Jag kan stå.....om än det blir att hänga på ett ben .

Hur jag egentligen har det fattar nog bara jag själv.

Då jag sitter i min ensamhet om nätterna för att benet och ryggen värker så det är omöjligt slappna av.

Då jag ligger här om dagarna och känner mej värdelös för att jag inte klarar av göra sånt som städa tex.

Då jag är ute och promenerar och får så ont att jag inte vet om benen bär mej hem.

Ja listan kan göras hur lång som helst.

 

Men nu då jag fått testa TENS ser jag ett litet ljus i den svarta tunneln. En liten strimma hopp om lite mindre smärta och lite mer livskvalitet.

Jag vill att det ska fungera. Jag hoppas det ska fungera.

Och vilja det har jag. Jag är så positivt inställd att det bara MÅSTE fungera.

 

Nu blev det en riktig gnälltext igen. Men det kändes som jag behövde få ur mej lite frustration och gnäll då det varit lite upp och ner. Nu hoppas jag på fler upp än ner och att det ska bli mer och mer vila/avslappning och mindre och mindre smärttoppar. För smärtan den är mitt sällskap för alltid men den kan bli mer hanterbar och göra mej mindre påverkad av den. Svackan eller dalen får vara slut nån gång nu. Den har varit alldeles för länge denna sommar och höst.

 

I veckan har dottern börjat på en ny utbildning då hon slutade med den högskoleutbildning hon påbörjat förra hösten eftersom hon insåg att det inte var den rätta. Nu hoppas jag hon hittat rätt och att den här här är vad hon vill jobba med. Man måste gå vilse några gånger för att hitta rätt. Nu är det en maskinförare hon ska bli. Och jag tror det passar henne bättre än jobba med förskolebarn.

Så nu har hon några månaders utbildning framför sej och hon verkar nöjd få komma igång då hon väntat flera veckor på få ett startdatum.

Jag är glad för hennes skull och hoppas det ska gå bra.

 

Slut nu på gnällstunden . Nu ska jag Mindfullnessa och försöka få till lite avslappning. Har tagit tag i den biten nu också för att att komma i fas där också. Det har varit lite si och så med detta senaste månaderna . Och jag vet att om jag kan få till detta också blir det mycket bättre.

För ett år sedan gjorde jag det varje dag. Bra för både kropp och knopp.