Så börjar äntligen krampen i ryggen släppa något efter att blivit i princip helt oförmögen i måndags då jag hängt tvätten. Då hade jag så ont att minsta rörelse höll på däcka mej.

Men igår kväll tyckte jag efter att ha legat på värmedyna , använt TENS och legat på tennisbollen fått krampen avta . Började känna att jag vågade röra mej utan släpa runt med kryckor som jag annars brukar klara mej utan hemma.

Vågade lita på benet att det höll. För det var ytterst osäkert innan. Då jag får sån kramp och smärta släpper musklerna i benet och det viker sej. Kroppens sätt skydda sej mot värsta smärtan har jag fått veta. Obehagligt även om jag vet om det.

Men nu börjar det alltså släppa sitt grepp och jag är mer normalont istället.

 

Men natten blev ändå tuff , som alla nätter brukar vara även om jag faktiskt sovit lite i två nätter pga av en stark tablett. Nu ville det sej inte. Varför då kan man undra. Ja det är bara titta ut. Vädret spelar mej ett spratt och vädersmärtan är s k i t – jobbig.

Gick bra inte sova. Somnade väl en kort stund mot morgonsidan men mer än 2 timmar blev det inte . Så pigg det är man knappast. Inte för att jag haft nån bra sömn på länge men då det känns som om nått lägger sej kommer det alltid nått nytt som förstör.

Igen ”aldrig får man vara riktigt glad”.

 

Då jag ändå inte kunde sova och det faktiskt inte regnade tidigt på morgonen utan bara var dimma tänkte jag att jag testar en prommis då jag skippade den igår pga av både regn och smärta.

Har till och med hoppat över två dagar då jag haft så ont. Så nu tyckte jag det var dags med en runda. Sagt och gjort , jag och vovven gick iväg. Men det blev inte nån lång runda. Gick väl ca en km och det var glashalt. Man gick och spände sej hela tiden för att inte halka och fick gå i vägrenen för att inte åka omkull. Till och med vovven hade halt under tassarna.

Så jag kände då att går jag längre kommer jag inte hem för det började krampa bak i ryggen igen och jag ville inte tillbaka till det som var nyss. Sen var jag ju själv också och var tvungen ta mej hem oavsett. Visserligen var Henrik hemma men han sov då han ju jobbat natt.

Vilken tid det sen tog ta sej hem. Trots att det bara blev totalt 2 km mot annars 5 så tog det nästan 40 minuter innan jag lyckades komma hem. Var ju tvungen gå sakta då det började ta så ont och jag som går rundan på km på runt 58 -60 minuter.

Och så började det regna igen också så vi var som dränkta katter jag och vovven innan vi kom under tak igen.

 

En het dusch och sen värmedyna och TENS så fick jag bort värsta smärtan som börjat smyga på igen.

Tur att jag vände. Hur skulle det slutat om jag gått långa rundan vill jag inte veta.

Maken kommenterade just då han vaknat att ” hur kommer det sej att du var så klok idag, du som brukar strunta i vad kroppen säger dej” .

Ja han har ju rätt. Så brukar jag göra. Men idag var jag KLOK. Inte illa för en envis gammal kärring.

 

Idag tog jag och letade reda på ett telefonnummer till en gammal arbetskollega som flyttat söderut för många år sedan. Jag brukar skicka julkort och födelsedagskort till henne varje år men det har inte blivit av ringa. Men nu hade hon skickat mej ett vykort där hon skrev att hon ville ha mitt telefonnummer så då bestämde jag mej för att ringa. Oj så glad hjon blev.

Och vi pratade och pratade och pratade i hela 1 timme och 40 minuter.

Vi hade så mycket prata om och det var så roligt att surra. Hon lät precis som vanligt och det var en trevlig stund. Vad jag är glad att jag tog mej i kragen och ringde. Känner mej riktigt nöjd och upprymd efter samtalet . Så skoj få prata av sej och glömma bort lite smärta för en stund.

Vi jobbade mycket tillsammans under tiden jag arbetade och trots att hon är 15 år äldre hade vi alltid bra kontakt.

Så det lyste upp lite i mörkret och regnet få prata i telefon en bra stund.

Henrik undrade just hur länge jag pratat då han steg upp. Han hade vaknat av att han hört mej prata och skratta och det är ju inte så vanligt han hör mej göra det.

Så det samtalet var helt klart ett bra beslut och att hon sen blev så glad var ännu roligare.

 

 

Igår blev det även ett årligt besök till tandläkaren och denna gång fick tänderna godkänt . Inga nya sprickor och inga hål, har inte haft hål på många år men väl sprickor och flisor som lossnat från emaljen. Men denna gång var det endast en liten flisa borta och den putsade hon bara till så jag skulle slippa ha det så vasst. Så nu är munnen besiktad och godkänd för detta år. Hoppas det håller sej så för jag var ju faktiskt i somras och fick plasta en tand där en stor bit fallit bort.

Tur man har friskvårdsavtal , det har jag tjänat in många ggr.

 

 

Nu dags för lite Mindfullness så jag få ordning på de stela musklerna som börjat krampa igen efter halkrundan.

Och sen hoppas på en bättre natt och helst bättre väder också. Jag saknar mina rundor. Vill inte bara vara inne.