Efter en rent fruktansvärt smärtsam helg och helgnätter så är det vanlig måndag igen fast med fortsatt surväder och vädersmärta förstås.

Men det är bara bita ihop och ta nya tag . Inget blir bättre av att ligga här och sura.

 

I lördags tog jag en vilodag och gav sjutton i nån promenad. Fanns ingen energi eller ork till det.

Benen var blytunga och smärtade för varje steg. Att stå upp var en hel utmaning. Benet ville helt enkelt bara vika sej .

Sen att jag inte sovit nått gjorde ju inte saken bättre. Natten mot lördag blev det väl en timme eller så. Så pigg …. nä tror inte det.

Maken tog med Tessan på en liten runda men hon var inte så sugen på det då matte inte gick med. Stretade emot så han gick endast en kort runda och då fick vovven fart på benen . Självklart ska ju matte med om det ska vara rätt :)

 

Följde sen med maken till Biltema för att få komma hemifrån en stund. Man det var precis jag orkade gå runt där . Tur nog hade jag rullatorn annars hade det inte gått alls.

 

På kvällen sen skulle vi sitta och se Alla tiders Hits och Så mycket bättre......men vad hände då. Jo strömmen gick. Först en gång och sen igen och igen och igen. Så höll det på från halv sju till kvart i tolv och då var alla program som jag skulle se slut. Skit också.

För vad kan man göra då man sitter i mörkret med endast lite värmeljus som ljuskälla .

Frustrerande då det var så mycket jag brukar titta på just en lördagskväll.

 

Då sen strömmen väl var tillbaka så var det ju sängdags. Ja inte för mej förstås. Vem tror att jag kan lägga mej så tidigt som vid tolv?? Nä jag blev sittande framför TV-n till runt 3 tiden innan jag gav upp och tog mej mitt starkaste piller för att få nån timmes vila. Hann inte mer än somna då Henrik flög upp för att det var nån som stod ute på gångvägen och skrek rakt ut. Jag hörde inget för jag är ju som sagt halvdöv utan hörapparat men jag vaknade av att han rusade upp och vovven skällde. Då hade jag sovit i 45 minuter.

Så det var den sömnen det. För blir jag väckt så kan jag inte somna om så lätt. Tar flera timmar innan jag kan hitta tillbaka till viloläget. Så då låg jag väl vaken till klockan var runt 7 och slumrade sen till en timme lite drygt.

 

Då vaknade jag av att vovven vill ha sin runda och då det inte regnade på morgonen och var plusgrader så bestämde jag mej för att idag ska det bli en tur.

Var inte halkigt mer än lite fläckvis men inte så det var nått problem.

Vi gick inte mer än halva rundan för Henrik vägrade låta mej gå det. Och tur var nog det för det var precis att jag orkade det innan det började ta alldeles för ont.

Sen blev det en riktigt het och varm dusch för att få krampen som kom tillbaka ge med sej. Det är just det heta vattnet som funkar bäst för att få bort krampen i ryggslutet även om det kanske inte är det mest ekonomiska stå länge i en het dusch. Men vad ska man göra då man måste få det släppa så man kan röra sej. Sen lite TENS på det så var det genast mycket bättre. Inte bra men det är det ju aldrig heller.

 

En sväng ut till pappa sen för söndagsfika.

 

Sen i natt så blev det faktiskt inte lika illa som senaste nätterna. Sov nog ca 3 timmar i sträck och det är rekord för veckan så. Men pigg? Inte ännu , långt därifrån.

 

Då det regnade på morgonen och jag var ensam hemma med vovven så bestämde jag mej för att skippa rundan idag. Vågade inte riktigt ge mej ut ensam ännu. Bäst ta det lungt en dag till för att vara säker på att jag inte brakar ihop.

Hade ändå en hel del jag måste fixa .

Jag började med att skala potatisen som vi ska ha till middag.

Efter det blev det vila för stå längre än så går inte. Känner att det var helt tillräckligt. Vilade en halvtimme.

Sen tog jag en het dusch för att mjuka upp mej inför sallads-jobbet. Brukar göra en stor sallad som räcker några dagar och då var det skala morötter och strimla vitkål .

Det tog en stund fixa den så efter jag skalat morötterna var jag tvungen ligga en halvtimme igen innan jag kunde slutföra salladen med att köra den i matberedaren.

Nöjd med att det ändå gick trots att jag har svårt stå nån längre stund . Veronica brukar ju fixa den åt mej men då hon numera är på utbildning om dagarna vill jag visa att jag klarar det själv. Både för mej och för henne.

Och med lite planering går det. Jag behöver ju inte gör allt på en gång utan jag kan göra det och vila mellan varven.

 

Sen så är planen att göra antingen köttbullar eller köttfärslimpa till middag. Få se hur långt orken räcker. Om inte annat så kan jag försöka börja med köttbullar och om det blir för jobbigt så får det bli köttfärslimpa av resten.

Vill bevisa för mej själv att det går. Med lite vilja .

Och planering förstås.

Jag måste bara lyssna på vad kroppen säger och inte köra på i 190 som vanligt. Har nog ont ändå utan det.

 

Har tidigare diskuterat just detta med planering och vila med en arbetsterapeut som jag gått hos. Hon menade att jag är tvungen planera för att klara det. För visst kan jag stå och göra allt på en gång men då får jag ju ännu mer smärta efter det också. Och smärta har jag nog av ändå.

Har varit rätt bortskämd med hjälp av dottern sista månaderna då hon varit hemma och inte haft varken jobb eller skola sen i maj. Och då har jag inte behövt planera.

Men nu blir det göra det igen och jag vet att det går. Och tid det har jag gott om. Ska ju ändå ingenstans.

 

Känner mej så duktig då jag fixat allt med middagen själv och stolt samtidigt.

För det är den biten jag KAN göra utan att bli helt förstörd. Är inte helt värdelös på allt i alla fall.

Även om det inte är mycket komma med. Tur man har en snäll och go make som ställer upp och sköter allt det andra utan knorr. Med hjälp av dottern som ändå bor hemma ännu.

Men det heter ju då man gifter sej ” in sickness and in health, in good times and in bad” och det har han verkligen fått leva upp till. Och snart firar vi vår bröllopsdag för trettiotredje  gången. Det ni.