Så var det fredag . Ny dag och nya möjligheter ….eller????

Inte precis.

Natten urusel...inget nytt där inte.

Väntat men ändå .

 

Somnade i natt också runt 3-tiden och vaknade vid 5.
Optimalt ??? nej knappast men sånt är livet. Tufft och orättvist.

Eller fullt förtjänt av det kan man ibland tycka.

Kanske inte alltid men ibland rår jag lite för det som händer och ibland bara är det elände ändå.

 

Tänkte då vara lydig och lyssna på kroppen idag som protesterade vilt över den kort men likväl tuffa rundan jag gjorde igår. Och som satt som inklistrad i ryggen nu.

Gick inte ut på morgonen utan höll mej i skinnet . Pratade med dottern på telefon runt 12-tiden och sa till henne att jag INTE skulle gå nått idag då det var halkigt ännu.

Men så steg Henrik upp efter han sovit färdig runt 1 och han tänkte gå en tur med vovven. Gensta sa jag att ska han gå ska jag. ”ska du verkligen det” tyckte han. Japp det skulle jag.

Början av rundan var helt okej om än lite stelt.

Sen då vi kommit ungefär 1,5 km frågade maken om vi inte skulle vika av där och inte gå längre. Men lyssnade jag??? Nej som vanligt inte ….vem hade trott nått annat.

Vi fortsatte då eftersom han vet det inte spelar nån roll vad han än säger.

 

När vi så gått ytterligare en 1 km och hade ungerfär lika långt hem som det var dit så skar ryggen. Det högg till som om jag fått en kniv instucken i ryggen. Och benet gav vika. Höll på stupa men hade ju rullatorn så föll gjorde jag inte. Vi stannade upp ett tag till det värsta släppte och försökte gå igen. Gick några hundra meter sen var det dags för samma sak igen.....och igen och igen.

Tog oss hem till sist men det tog tid. Var tvungen stanna upp flera ggr för att smärtan höll på däcka mej och benet vek sej.

Väl hemma fick jag inte ens av mej skorna. Henrik fick knyta upp dom och dra av dom och hjälpa mej av med täckbyxorna. Det högg och det högg i ryggen så jag kunde knappt gå. Tog mej tiull sist in i duschen och satt där länge med hett vatten strilande bak i ryggslutet. Till slut lättate det och krampen jag fått gav med sej lite.

Fy F*N så ont det var.

På med TENS och det hjälpte lite men hugget ficnns kvar.

Skulle hjälpa till skära grönsaker till middag men fick ge upp då det inte gick att stå upp vid köksbänken. Bar lägga sej ner och försöka få krampen släppa sitt grepp.

Smärtan är minst lika envis som jag. Som maken sa sa idag som faktisk kan stämma riktigt bra ” dina dumstrutar som sitter i huvudet krigar med varann om vem som vinner.... ena säger Klart jag ska gå fast jag inte borde.....den andra säger vad trodde du klart jag ska....

Han har en poäng …. helt klart. Fast det skulle jag aldrig erkänna.

 

Så nu ligger jag här och kan inget annat. Smärtan sliter och hugger ut i både höger och vänster sida och som vanligt i höger sida ända ner till tårna. Hugget är jobbigast för då släpper benet om jag står upp .

Avslappning det är bara glömma det går inte alls. Försöker jag sprättar det bara i benet.

Så nu vet jag redan hur natten blir.

Inte för att det är nått nytt på min himmel.

 

 

 

Nått kul idag i alla fall. Jag vann än en gång en inträdesbiljett till Hantverksmässan sonm är nästa helg. Så nått har jag tur med trots allt.