I natt har jag sovit ….YEAH.... hela 5 timmar i ett sträck... Kors i taket med andra ord. Två nätter innan blev det bara 1,5-2 timmar så antingen var jag nog trött eller så kunde jag bara slappna av bättre i natt. Vilket som så var det lustigt vakna och inse att klockan tickat på och att jag sovit.

 

Igår kväll var det ändå inte så illa heller som kvällen innan då jag hade sån bensmärta att det inte gick sitta still. Sen hade jag sån kramp och sendrag i foten att jag hela tiden var tvungen upp och stå och bara ta sej upp från ett halvsittande bakåtlutat läge är inte det lättaste.

Jag brukar då ta spjärn med foten under bordet så att jag får hjälp trycka upp mej men i förrgår kväll höll det på sluta illa. Vi har en bordsskiva som är av tjockt glas med stenar ingjutna i så det är en tung skiva. Den ligger ….nu låg.....löst i en träram och då jag skulle trycka upp mej for jag för långt och råkade trycka upp glasskivan istället och höll på klämma av mej stortån. Fy F*N vad det tog ont. Var ren tur att den inte kom helt i kläm då jag släppte den. Den for ner med ett brak och jag hann precis få undan stortån. Så nu har Henrik limmat fast skivan i träramen så det inte ska hända igen för det var inte första gången jag lyckats med detta.

Stortån blev röd och tjock och då jag redan tidigare har en skadad nagel på den sen en annan gång jag misshandlat min tå så var jag rädd nageln skulle lossna ….igen. För den är inte helt fast sen den lossnade då jag sparkade till tån i en dörrkarm för nån månad sen och sen i ett stolsben veckan därpå.

Jag har ju lite dålig styrsel på just höger ben och fot och det är rätt vanligt att jag sparkar i saker . Nu höll ju tån då den endast fick en hård smäll och jag klarade mej utan klämma den helt. Tur man har dålig känsel där för annars hade det nog tagit väldigt mycket mer ont.

Inget ont som inte har nått gott med sej.

 

 

Jag kör med TENS varje dag och har fått ökat styrkan mer och mer . Då den sitter på stör den lite men den tar inte bort smärtan helt. Synd för det hade varit trevligt. Men för stunden känner jag en liten liten lättnad i benet och det är skönt. För bensmärtan är värst.

Men jag kan ju inte ha den på hela dagarna som faktiskt skulle behövas för att ha långvarig lindring.

Så fort jag stänger av den känner jag av smärtan med full kraft igen.

Men det är ändå skönt att då jag sitter/halvligger framför TV-n kan få lite lindring så jag slipper sitta och stöna och vrida mej för att det tar så ont. Så den sitter på nån timme varje kväll för att ge mej lite avslappning.

 

Vad jag däremot tror gör mer nytta är faktiskt att jag tagit tag i Mindfullness igen. Då jag gick hos VC för ACT-terapi förra våren så lyckades jag komma igång med den avslappningen varje dag och kunde då också sova bättre. I alla fall mer än jag gör nu.

Så jag försöker nu ta mej i kragen och få till Mindfullness varje dag . Funkar vissa dagar och funkar inte andra dagar.

Jag lärde mej ju på just ACT-terapin att jag behöver hitta avslappning och leva mer här och nu för att lindra smärtan. Piller i all ära hjälper bara ta bort smärttoppen medan avslappning löser mer knutar än så.

Jag hade ett snack med terapeuten förra veckan då jag var till sjukgymnasten och hon peppade mej ta tag i problemet igen.

Som hon sa … ” nu är det så här, okej.....men det blir bättre, det vara inte för alltid. Dalar och toppar kommer man alltid att ha. Acceptera det och tänk att det går över. Så bryter du mönstret. ”...

Låter enkelt då hon säger det men inte lika lätt då tänka positivt då man är så djupt nere i dalen.

Men jag blev mer positiv då vi pratat än innan så det är väl ett steg i rätt riktning.

 

Jag har också hittat en sida via Facebook som just heter Leva med smärta. På den sidan kan man läsa om alla medsystrar och med bröder som liksom jag är fast i smärt-träsket.

Känns bra att vara med där och läsa om andra och få stöd och tröst i eländet av dom som vet hur det är. För visst kan andra försöka tro att dom förstår , men i egentligen gör dom det inte alls. För har man inte varit där så kan man inte heller förstå hur tufft det är.

Hur trött man blir.

Hur påverkad man blir av alla tabletter

Hur ”dum” man blir då hjärnan inte hänger med pga av smärtan

Hur ledsen man blir av att inte kunna klara av saker man kunde förr.

Hur jobbigt det är vara beroende av andra.

 

En av sakerna jag fick lära mej på ACT var att ”du är inte den du en gång var , men den du är idag duger bra den med”.

Inte lätt att tänka , men väl värt att ta till sej för att komma upp på ytan.

Man måste skaka av sej ” oduglighetsstämpeln” som sitter fastpräntad i pannan.

 

Nu har det blivit kallare ute så nu åkte långkallingarna på för gott. Ändå blev jag kall i rumpen så det blir ta fram mer kläder. För då jag blir kall i ryggslutet stelnar jag ihop och får svårt gå normalt, så normalt jag nu kan gå.

Var väldigt stela ben idag på rundan då jag hade alldeles för lite på mej. Trögt helt enkelt.

Fram med yllekalsongerna och en yllebyxa.

Blev en kokhet dusch efteråt för att tina upp mej och bli mjukare.

Kändes genast bättre.

Sen lite värmedyna på det och jag blev nästan människa igen.

Min sjukgymnast sa just förra veckan ” att du klär dej väl varmt om ryggeslutet nu då kylan kommer” . För hon vet hur stel jag kan bli.

 

Igår tog vi en kvällstur till affären för proviantering . Var inte i världens bästa form med då vi tog rullatorn med istället för kryckor gick det helt okej även om vi hade mycket att handla.

Vill så gärna vara med på handling åtminstone en gång varje vecka då det är min enda chans komma hemifrån . Blir less ligga stirra i taket hela tiden så jag måste se nått nytt ibland.

Och då jag orkar och kan följer jag med även om dottern kan fixa det åt mej. Lite socialt liv måste man ändå få ha.