Så var julaftonen överstökad för i år. Skönt.

Julaftonen bjöd på god mat, som jag lagat med dotterns hjälp, till alla denna jul. Tio personer var vi då några saknades. Var hur trevligt som helst och lika mysigt som alltid att vara i Kallax och fira julaftonen som vi alltid gjort. Pappa sa att nu är det i 83 år han firat jul i samma kök.

Barnen var ju förstås prio ett då julen är till för dom. Tyvärr så var inte Molly helt frisk ännu då dom både haft kräksjuka och förkylning sista tiden.

 

Men dom han i alla fall vara en liten stund med oss. Fick äta lite god mat och sen förstås en tomte på det. Tomten var ju det Viggo längtat efter hela dagen. Vi hade en tomte några ggr utanför fönstret som knackade på. Viggo och Molly tittade spänt ut och vinkade till tomten.

 

 

 

Till slut kom han då äntligen in den där tomten.

Viggo blev lite blyg först och satte sej hos sin pappa. Men sen då pakten skull delas ut var han med på noterna. Sen skrattade han och sa att tomten var Veronica , det hörde han på rösten. Vi försökte tala om att så var det ju inte. Men det var svårt lura honom och att vara rädd för tomten försvann också. När sen tomten delat ut alla klappar så var han inte så brydd om vem som tomten egentligen var. Men då Veronica dök upp igen så sa han att tomten lät som henne. Vi menade då att det inte alls var Veronica utan en kusin till henne som hade samma röst och som var en tomte.

Det gick han faktiskt med på och han sa till sin mamma att ”vet du att Verran har en tomtekusin”

Blir nog ha en annan tomte nästa jul så han inte känner igen. Men spänningen var där ändå trots en tomte med faster-röst och riktiga händer.

 

Efter julklappsutdelningen och paketöppning så var dom bara kvar en liten stund då Molly började bli både trött och ledsen.

Stackarn som var så hostig och slemmig i halsen.

Så dom tackade för sej och for hem till sängen .

 

Oj så tyst det blev då. Viggo hade hållit låda och då han försvann blev det så tyst. Han är så härlig och mysig den ungen att man direkt saknade honom då han for.

Men vad ska man göra då dom inte är friska nån gång. Dagis dilemma -

 

Vi blev kvar några timmar till och var inte hemma förrän klockan 23.

Blev en fin kväll och rätt lugn och mysig då vi inte var så många.

Men visst saknade jag mina båda söner , den ena som inte alls var där och den andre som for hem rätt snart med sina krassliga barn.

Men så blir det ibland. Och jag är ändå nöjd med julaftonen .

Vi var tillsammans med gamle far och han fick vara i sitt hem som vi alltid varit på jularna.

 

   

 

 

   

 

Så länge jag minns har vi alltid firat julen så. Och sjuka har vi alla varit ibland med influensa och annat men ändå firat i den mån de gott. Minns faktiskt en julafton då både jag och Henrik hade influensa och sen även mamma , syrran , brosans fru och hennes son. Det var nog julen 1990 om jag inte minns fel. Men vi kämpade på och barnen fick sin julafton med tomte och hela baletten.

Sen for vi hem och la oss på varsin soffa och pojkarna fick passa sin lillasyster då vi inte orkade.

Så visst har det varit sjuka förr också.

 

Men så länge barnen är nöjd med tomte och paket så har julaftonen varit bra. Det är det viktigaste.

 

Även syster och hennes make blev rätt kortvariga då han inte alls är okej. Han orkar inte mycket numera och det är nog inte långt borta med rullstol nu. Han klarade inte ens av ta sej upp för bron och ännu mindre ner. Blev Henrik som fick lyfta och hjälpa honom. Tråkigt , han har blivit så svag och mager att det bara är skinn och ben nu. Inte konstigt att orken tryter då.

 

Så till slut var vi bara fyra stycken kvar och två hundar. Ganska skönt trots allt. Fast lite ovant.

 

 

 

Idag är lugna gatan vi bara ligger och jäser och slappar.

En lite sväng for vi då jag och Veronica skulle spana in rean på julsaker. Hittade inget som lockade denna gång. Var rätt utsålt då rean startat redan igår.

Men var inte ute efter nått speciellt heller. Det enda vi skulle se om det fanns var en vit plastgran som Sara ville ha. Men dom var slut . Det fanns endast kopparfärgade och en rosa gran kvar.

Så det blev bara några deo som var på rea.

 

Nu ska vi äta rester och se på Tv och inte göra nått alls.

Ingen prommis blev det heller.

Jag och maken gick en runda igår innan julfirandet men utan vovve då det var - 24 grader och det är för kallat för en hunds små tassar. Hon gillar inte kylan utan börjar halta så fort hon är ute även om det bara är för en kort stund.

Men som sagt idag blev det ingen då det kommit mer snö på gångvägar och oplogat som vanligt.

Och kylan hänger också kvar - 21 idag.

 

Hoppas nu kylan kan släppa greppet så man kan komma igång med sina rutiner med en runda varje dag. Och sen får det gärna sluta snöa nu också. Det räcker nu.

En önskning till det är att plogningen blir bättre. För gå i flera cm djup snö ,även om det är kall snö , är ingen höjdare med rullator.

Är det inte tre önskningar man brukar få av anden i flaskan. Så detta är mina tre.