Så är det bara två dagar fram till julafton och allt börjar falla på plats.

Köttbullarna blev klara i torsdags....rullade bullar på 2 kg färs....kanske lite överkurs men då räcker det och blir över. Sen fick vi ju oss en köttbullsmiddag också....inte helt fel.

Julklappsinköpen klarade vi också av i torsdags....hade bara lite smått och gott kvar.

 

Då det till slut blev en dag utan snöfall så tog jag mej en runda utomhus också....härligt men tyvärr så har nu kvicksilvret sjunkit ner en bra bit under -20....idag faktiskt – 25 så ingen runda med vovven idag. Hon fryser trots en fleecedress på och får ont i tassarna.

Kan ju gå själv men det är inte lika kul. Få se hur jag gör. Har dagen på mej fundera. Annars får det nog bli gåbandet ändå. Behöver inte ta i och gå 45 minuter....kan stoppa vid 30, kan men vill kanske inte. Vet att 30 är lagom så jag får hindra mej själv gå mer. Hur nu det ska gå???

 

 

Igår hade vi Andreas och Sara här på middag . Gjorde en älgstek då Andreas är en riktig köttälskare. Till det hade jag gjort skivad potatis och en röra på paprika, lök, bacon och champinjoner till. Sås på rödvinssky, grädde och oxfond. Blev gott . Älgstek är alltid gott.

Efterrätt blev en pepparkakas-cheesecake med choklad-philadelfiaost och hallon-kessella ….. riktig smaskigt trots att det var ett litet experiment.

Blev en fin kväll med roligt sällskap och vi spelade även lite sällskapsspel. Det var kul.

Alltid skoj ha barnen på middag.

Sen åker dom upp till Gällivare på jul så därför fick vi en chans umgås med dom också.

 

Idag blir det lugna gatan då jag ska griljera skinkan och inget annat. Henrik jobbar 12-timmrs skift så det blir en stilla afton också. Han jobbar även i morgon men då ett vanligt 8-timmarspass.

 

Känner mej nöjd med alla förberedelser nu och stressen jag kände häromdagen är borta. Har allt klart till slut.

Planeringen funkade och nu kan jag vila mej i form så julaftonen blir mindre smärtsam. Ryggen blir tyvärr inte bra av mycket sittande. Men vad gör man inte för att få umgås med nära och kära.

Det är det värt. Sen är det ju endast jul en gång om året så det kan man stå ut med.

 

 

En sak som jag märkt är att då jag hållit mej inne pga av snö och nu kylan så har jag mindre ont. Så är det alltid. Men hur ska jag kunna låta bli att gå mina rundor? Då försvinner alla mina muskler....har nog dåligt med såna i rygg och mage. Visst är det mindre smärta då jag inte rör mej lika mycket. Men vem vill ligga i sängen resten av livet? Måste få min dagliga motion och rörelse hur ont det än tar. I lagom dos förstås....om det går. Vad är då lagom ??? Ja det kan man undra. Ibland är det en halvtimmes runda på gåbandet, ibland en timmes promenad ute, ibland är det endast en kvart på bandet eller en halvtimme utomhus, och ibland inget alls då kroppen vägrar samarbeta.

Dagsformen avgör och då och då lyssnar jag på kroppen ….ibland går jag mot kroppens signaler och kör mej i väggen. Men jag jobbar på att hitta ett läge där jag slipper bakslag och slipper få en knäpp på näsan för att jag gjort för mycket. Inte lätt men nån gång kanske även jag lär mej. Den som lever får se .

 

 

Kanske får mitt nyårslöfte till mej själv bli att jag hädanefter alltid ska lyssna på vad kroppen försöker säga mej och leva därefter. Då kanske jag hittar ett mindre smärtsamt liv. Förhoppningsvis.

 

Är nu 11 år sen ryggen brakade ihop och som sen plågat mej mer och mer.

Vem kunde ana att mitt liv skulle bli så? Och allt bara för att man ville vara hjälpsam. Det hade jag inget för. Men bitter ??? ja kanske lite men vad hjälper det. Inget blir bättre för det. Jag har ändå ett bra liv och hittar bra dagar trots allt. Smärtan lär man sej leva med även om den ibland däckar mej. Men med viljan makt kan jag hålla den på avstånd emellanåt . Så även om arbetslivet fick ett abrupt slut så har jag ett bra liv ändå. Jag har min familj och mina barn och barnbarn , det är där jag har glädjen i mitt liv.

Fast hade jag fått skriva om historien så hade jag haft ett arbetsliv också och arbetskamrater som man träffar dagligen och andra man träffade under arbetet. Man hade varit mer social och hade haft fler vänner omkring sej. Men det är tyvärr bara en dröm.

Livet är inte rättvist.