Trött trött och åter trött. Smärtan gör min sömn omöjlig fortfarande. Sov väl en två timmar i natt och inget förra natten så det känns kan jag säga.

Har nog ont överallt. Sömnbristsmärta på köpet .

Som om inte nervsmärtan är nog.

Har också så mycket hugg i rumptrakten att benen vägrar ta mej på den dagliga rundan. Och nu blir det andra dagen på rad som jag blir tvungen stanna hemma. Skit också. :((

Men jag var helt enkelt tvungen. Nog för att jag ville , inte tu tal om annat. Men denna gång vann kroppen. Har helt enkelt inte ork att ta rundan och så tar det alldeles för ont. Inte för att det brukar stoppa mej men denna gång gör det faktiskt det. Det hugger alldeles för mycket så det känns som benet när som helst ska fälla mej. Och det vill jag inte vara med om. För då slutar det med riktigt sängläge, i flera dar.

Får väl hoppas det är en tillfällig svacka som går över och ger med sej snabbt.

Är frustrerad över att behöva stanna inne. Till och med maken blev förvånad. ”lyssnar du verkligen på vad kroppen säger idag” sa han lite ironiskt. Han vet ju så väl att jag allt som oftast struntar i det och ger mej av ändå. Med än värre smärta och elände som följd.

Så han fick ta rundan med vovven själv och Tessan såg väldigt fundersam ut. Undrade nog varför inte matte skulle med.

Värme och liniment i ryggslutet samt trycka tennisbollen på min speciella punkt i ländryggen är det som gör att ben/ ryggsmärtan lättar för en stund.

Det är till och med svårt ligga ner och det är väl därför nattsömnen lyser med sin frånvaro. Men det är slitigt att inte få sova. Blir rent luddig i huvudet också.

Hänger liksom inte med . Som dottern säger ” jag vet att du är trött och att du har ont” då jag säger det mest konstiga . Blir rätt svamligt då huvudet inte hänger med.

Men det hör ju till och vi brukar kunna skratta åt det.

Och tur är väl det. Inte kan man gräva ner sej för att man inte kan prata ordentligt alla gånger. Vet ju varför så det gör inte så mycket. Men det kan bli rätt lustiga ord mellan varven.

Så idag blir det bara vila och köra avslappning och värmedyna på det för att om möjligt få smärtan som hugger att släppa. För den andra smärtan pallar jag med , den ”normala” som bara är ner i benet. Inte den ilskna som hugger i ryggen och skickar stötar ner till foten utan den kroniska nervsmärtan som alltid finns där som en trogen vän....eller kanske ovän vore ett bättre ord....

Men i morgon är en ny dag och då hoppas jag det värsta lagt sej och att det inte regnar så jag får min runda igen. Inte bra om det blir för många dagars uppehåll för då är jag så stel att det blir en ren plåga få benen med på rundan.

Man lever på hoppet och tror på det bästa. Kan inte annat.