Suck och åter suck :(( ingen sömn , ingen vila , ingen ro.

En rent ut sagt urusel natt IGEN. Sov väl ca 1 timme på hela natten. Så då jag steg upp och skulle äta frukost och läsa tidningen var jag så trött att jag inte fattade vad som stod.

Började redan igår kväll känna att det skulle bli en tuff natt. Smärtan i benet och ryggen blev värre och värre för varje timme.

Förstod att det bl.a hade sin orsak i min sandpromenad i lördags. Brukar oftast få värst två dagar efter bravaderna.

Sen så tror jag att det var en hel del vädersmärta på G också.

Även nervsmärtan i armbågen känns rätt ilsken. F*n att man aldrig får vara glad nån längre stund.

 

Tur nog var det inte lika illa i lördags då vi hade Viggo här. För det är ju trist om jag skulle ha så då han är här och inte orka vara med och roa honom. Nog för att jag hade struntat i smärtan ändå. Den tar jag och stoppar undan nånstans och låter inte den få ta över då han är här Inte en chans.

 

Men trots den lilla sömn jag hade kunde jag inte somna om på morgonen. Gjorde ett tappert försök och ställde till och med klockan utifall att jag skull somna så jag inte skulle sova för länge. Vill inte sova på dan. Känns inte rätt.

Men jag lyckades bar hamna i nån sorts halvdvala och efter en dryg timme steg jag upp och klädde på mej. Tog då mej min runda med vovven och väl ute och igång kändes det helt okej. Visst, trött och sliten och seg i benen men smärtan är lättare nonchalera då jag gör nåt jag gillar. Och det är mina promenader. Det är så skönt att jag kan gå fast varje steg smärtar i ryggen och benet. Sen bråkar armen/armbågen men det struntar jag i. Måste få min dagliga dos promenad

för att må bra.

 

Gick väl inte särskilt fort men jag träffade en som också har hund som jag promenerade en bit med och fick en trevlig pratstund. Går väldigt mycket lättare då man har nån surra med. Sen då hon vek av för att gå hem fortsatte jag och Tessan vår runda. Det hängde hotfulla moln på himlen men vi hann då hem utan att det började komma regn. Men jag fattade att det mulna vädret var en stor bidragande orsak till min intensiva smärta. Vädersmärta.

 

Igår var en dag då maken fyllde år så vi hade lite främmande. Först kom sonen med sambo och sen kom en bror till Henrik och hans fru och son. Var trevligt med lite folk på besök och få prata av sej lite. Sen skulle Henrik iväg på sitt första nattskift.

Tur var väl det att det var just natt han skulle jobba då jag inte kunde sova.. Så då störde jag ingen mer än mej själv. Vovven kikade lite på mej men la ner huvudet och sov vidare.

 

Nu ska jag försöka stretcha till rumpmuskeln som verkar vara spänd och klämmer extra mycket på nerven. Har en sån övning och det brukar ta rätt ont men efter några ggr brukar det faktiskt gå sträcka på den lite. Sen en härd boll bakom ryggslutet på min speciella punkt för att leda bort värsta smärtan. För ont det har jag lika mycket som i natt. Går därför inte slappna av . Har försökt med lite avslappning men det funkar inte just nu.

Måste få bort det spända och krampaktiga i rumpmuskeln.

 

 

Så för att få ha lite skoj en helg så vlir det så här. Hade kanske kunnat låta bli sandpromenaden med rullen i sanden. Men vem vi låta bli det . Jag VILLE vara med och se när Viggo roade sej i vattnet.

Jag ville vara med då han klättrade i repen på skolgården. Jag ville och det jag gjorde.

Får äta upp det nu. Men jag ångrar absolut inget. Men lite gnälla måste jag få ändå. Det är mitt sätt hantera det , skriva av mej lite frustration och ilska. Så behöver ingen ta det personligen.

Är ju frivilligt läsa vad jag skriver .

Jag är en gnäll-kärring idag pga trötthet och smärta som är övermäktig. Men det blir nog bra snart igen. Bara det värsta lägger sej så.

Och att jag får vädret på min sida. Hur tokigt det nu låter.