Ännu en hyfsad natt med mina mått mätt. Somnade visserligen inte förrän runt 3-tiden i natt men då jag väl somnat sov jag till kl. 7,30 vilket är helt okej.

Vaknade idag också av att det blev kramp under foten så jag var tvungen studsa upp. Så snabbt det nu går studsa upp då man knappt tar sej ur sängen normalt.

Men förutom krampen i foten så är det ändå en bättre dag. Ingen särskild vädersmärta utan mer den gamla vanliga smärtan som alltid finns.

Nått jag klarar av.

 

Igår var tanken att jag skulle ge mej ut på en andra runda men den fick vara. Orkade helt enkelt inte den. Benen var för tunga och det var för smärtsamt få dom igång. Så det blev endast en runda . Men snart så. Då ska jag väl vara på banan igen och få mina dubbla rundor som jag så stolt tog för några veckor sedan. Fast det känns som en evighet sen det gick .

 

Men den vanliga morgonrundan blev det i alla fall och idag var det inte så varmt . Man blev inte direkt svettig då det kylde rätt bra på armarna. Men det var härligt ändå och benen var mindre tunga idag. Så sömnen har gjort sitt och satt lite sprutt på benen. Inte rekordfart ännu men ändå hyfsat.

 

Nu får jag se om det kan bli en extra runda i kväll då. Just nu känns det avlägset då benet är rätt ilsket för stunden. Men efter lite middag och vila kanske det kan gå.

Får väl se vad kroppen säger. Vovven gör tappra försök alltid efter middagen för att se om matte är på G med en runda till. Hon går ibland med bara Veronica eller Henrik men då är hon lite bråkig. Hon vill ha sin matte med för att gå.

 

Mattes govovve. ♥♥

 

Vad som däremot har blivit riktigt hyfsat bra är min arm/armbåge. Nu då jag benhårt skippat kryckorna och verkligen tagit rullatorn istället även på korta sträckor och vid affärsbesök så har den blivit lite mindre smärtsam. Har även kört hårt med övningen jag fick av sjukgymnasten och det verkar fungera. Men så fort jag använt kryckorna kommer det tillbaka så det gäller låta bli dom så mycket som möjligt.

Inte vara slö och ta dom bara för att det känns besvärligt ta rullen med.

 

Blir nu en stillsam dag med inte många knop. Henrik börjar jobba igen på måndagskväll med nattskift så det är hans sista dagar ledigt.

 

Själv har man ju inget jobb mer gå till utan det blir samma gamla vanliga lunk för gamla tanten.

Gå rundor med vovven och så.

Brukar känna så här när andra gnäller om att semestern är slut att jag hade varit GLAD om min ofrivilliga ledighet var slut och jag kunde jobba som andra. Känner det varje höst att jag saknar ha nått annat göra än ligga här och räkna plattor i taket. Skämt åsido är det väl inte det enda jag gör men ibland så är det väldigt trist.

 

Tänk om man hade fått önska sej nått då skulle jag önska mej att bli smärtfri ….. vilket är en omöjlighet tyvärr......och att jag kunde vara som andra igen. Inte vara den tråkiga vissna person man blivit med åren. Jag är ju endast 52 år men känner mej som 85.

Bitter?? Ja ibland. Men det hjälper inte utan det är bara bita ihop och se framåt så gott det nu går.

Har väl mina svackor som kommer och går.

Speciellt då det varit en tung period med mycket smärta .

 

Det blev väl lite väl djupt och trist men det går över. Har det ändå bra trots allt.

För drygt sju år sedan då jag kom hem efter skalloperationen och knappt kunde gå så var målet komma på fötter igen och kunna gå ordentligt. Och det KAN JAG.

Så det målet är nått och det är huvudsaken. För nått smärtfritt liv kan jag inte vänta mej .

Och det visste jag även då.

 

Nog gnällt för idag. Nya tag i morgon för då är det en annan dag med nya möjligheter.