Så har doktor Einstein varit i farten igen …..doktor ”en sten” lika dum i alla fall som en sten....stendum...

Hade ambitionen att jag skulle hålla mej i skinnet och inte överprestera. Funkade det ???

Icke sa nicke.

 

 

Då gubben igår skulle ta en runda med vovven så bestämde jag mej för att hänga på. Solen sken och det hade äntligen blivit lite varmare. Varmare än det var på morgonen då jag också tog en runda.

Så det lockade följa med.

Vi skulle inte gå hela rundan på 5 km men då vi kom till stället vi brukar vika av då vi ska ta en kortare väg så tyckte jag det kändes helt okej att fortsätta och ta långa rundan ändå.

Maken varnade mej men sa att då får du väl sitta och oja dej i kväll då. Han vet bättre än övertala mej. Jag gör ändå som jag vill. Som jag vill även om inte kroppen vill samma sak.

Då vi kommit ca halva sträckan ….alltså lika långt tillbaka som vi gått.....så började benet ta ”tväront” . Typiskt. Och långt hem som sagt.

Fick gå lite saktare för nypet i rumpen kom som ett brev på posten. Det jag INTE ville ha.

 

Tog mej hem med stor möda och mycket besvär.

Fy f*n så ont det nu tog i rygg och ben. Varför skulle jag gå långa??? Ja det kan man undra så här efter. Men jag har aldrig kallats för smart så. Skit också.

 

 

Hur kvällen sen förlöpte är ju lätt gissa. Kunde kanppt sitta still så ont tog det. Dumhuvud är vad man är. Varför lär jag mej inte??
Jag som lovat mej själv ta det lugnt och sakta känna efter hur lång andra runda jag klarar utan få mer smärta. Och så gör jag detta.

Natten sen ska vi inte alls tala om. 2 Timmars sömn ungefär.

 

Fast då morgonen sen kom och jag försökt med vila , avslappning och allt jag kunde komma på så tittade jag ut och nu var det äntligen sol och faktiskt värme.

Så fast jag var styv och stel som ett järnspett och varje steg smärtade otroligt mycket så klädde jag mej och gav mej av. Väl ute så kände jag hur skönt det var. Riktigt varmt och skönt. Kunde tom med ta av vantarna idag. Och öppna jackan lite.

Det gick trögt att gå första km men lossnade lite vart efter men det tog ont i varje steg så det blev att gå med tungan rätt i mun och försöka ta lagom stora steg utan att få hugget i ryggen som jag kände var nära.

Kom runt utan missöden men ingen rekordfart idag precis. Tog minst 10-12 minuter längre att gå samma runda idag. Men jag får vara nöjd med att jag kom runt och att jag inte vek mej för smärtan. Jag vann och gjorde det jag alltid vill göra och det jag tycker om.

 

Nu är det lika illa som igår kväll men det är en annan femma.

Hade jag haft en bensåg hade jag kapat av benet. Så är känslan just nu. Vilken tur att vädret är toppen för då blir det lättare strunta i smärtan och ändå ta mina rundor som jag behöver så väl.

Men jag gör inte om två rundor idag. Inte idag i alla fall.

 

Kanske i morgon men då ska jag försöka ta det lite lugnt och inte ta långa.

Måste få igång den gamla sega kroppen till det den en gång var. Inte som innan skadan men till det den var innan den andra ödesdigra operationen.

Innan den gick jag två rundor varje dag och jag klarade det lätt.

Tyvärr kommer jag inte dit på nått lätt sätt . Bara inse fakta . Men skam den som ger sej.

Jag SKA försöka igen. Bara inte idag. För just nu är smärtan övermäktig.

Och den som låg på så bra nivå igår morse :((