Sömnrekord ... YEAH!!

Sömnrekord …. hela 5 timmar.....nästan så man är utvilad. Efter att sovit ca 3 timmar per natt på fyra dygn så är det faktiskt så. Inte helt men ändå.

Det sliter otroligt på kroppen då sömnen lyser med sin frånvaro. Smärtan ökar och knopp och kropp är seg och trög.

Så då jag vaknade kl 5 idag var det helt okej.
Jag slocknade riktigt fort igår kväll tom.

Tröttheten tog ut sin rätt så trots en enorm bensmärta kunde jag somna. Visserligen med ett starkt stöd av ett starkt piller men ändå.

 

Kvällen däremot var fruktansvärd. Benet värkte och det kröp och nöp i ryggen så det knappt gick se på TV: Benet fick jag hålla upp i luften för då minskade det lite. Sen en hård tennisboll på min punkt i ryggslutet för att leda bort bensmärtan. Måste se helt galet ut då jag halvligger i soffan med en boll i ryggen och benet rakt upp.

Tur det bara är Henrik och Veronica som ser. Dom är van.

 

Nu får det bli lite bättre väder för jag vet att en del av smärtan kan härledas till vädersmärta. Har alltid mycket värre då vädret är så här surt.
Så nu hoppas jag på sol och värme.

Åtminstone inget mer regn tack.

 

 

Sen har jag väl utsatt ryggen för lite väl mycket påfrestningar då jag pysslat lite med skåpet i vardagsrummet. Bl.a så var det jag själv som tömde det gamla och det blev en hel del böja sej ner på knä och upp igen. Sen samma visa då sakerna skulle in i nya skåpet. Hade kunnat be dottern men då jag ville få det som jag själv ville var det enklast göra det själv. Men gå ner på knä och sen resa sej upp otaliga ggr år inget som min rygg gillar. Är för svag i ena benet så det blir alltid svårt ställa sej upp utan att ta stöd och då blir det lite böj och knak i rygg. Men vad göra då tjurskallen ska göra det själv. Blir så fruktansvärt less på att alltid få äta upp allt jag gör. Min kropp vägrar gå med på nån aktivitet utöver det vanliga och inte ens det vanliga går den med på.

Har hamnat i en riktigt ond cirkel som inte tycks gå komma ur.

Sen då sömnlösheten som också tär på en.

 

Men nån gång ska det......förhoppningsvis ….vända och gå lite bättre. Lite mindre smärta och mer sömn. En dröm kanske men kanske kanske....

Nu då sommaren närmar sej kan man hoppas i alla fall.

Vi har inga särskilda planer för den men det brukar ändå bli lite roligare med sommar. Man träffar lite fler människor och kommer ur skalet man varit inne i.

 

Om det sen blir mindre smärta också då kroppen får lite sol och värme är ett stort plus. Kanske det blir så.....kanske inte.

Hoppet lever och om jag hoppas riktigt mycket kan det kanske bli så också. För nu är jag riktigt trött på det här. Sista veckan har slitit hårt på mej och humöret är allt annat än bra.

Tur nog så har jag inte låtit det drabba nån annan utan som vanligt är detta mitt sätt ventilera och ösa ur mej min frustration.

Ingen vet hur det känns ändå. Och ingen ska heller behöva lida för att jag har det piss.

Snart , snart är jag uppe på ytan igen. Hoppas jag. Tror jag. Vet jag. Varit på botten en alldeles för lång stund nu.

Den som lever får se.

 

 

Everything will be alright …. just not right now

 

 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Christina

Blogg om mina fundering mitt i livet

RSS 2.0