Så var värmen slut för denna gång. Redan igår kändes det betydligt svalare. I alla fall på morgonen. Då var det lite kallt om armarna då vi inte tog nån jacka på.

Idag var det till och med läge för vantar då det blåste kyliga vindar.

Sommaren är kort.....är det inte så Ledin brukar sjunga?

 

Igår gick vi alltså först en morgonrunda som vanligt och då den långa på 5 km.

Sen på kvällen kunde jag inte låta bli en kvällsrunda på runt 2,5-3 km trots att benen värker och ryggen är sur. Har kämpat på i flera dagar nu med dubbelrunda för att det varit så skönt ute.

Kvällarna har varit ljumma och sköna att det bara klockat och pockat på att ge sej ut en extra gång.

Hade som föresats att ta varannan kväll men då det var så fint ute gick det inte låta bli. Jag var bara tvungen gå.

I lördags gick jag med Veronica innan melodifestivalen och igår gick jag ensam.

 

Efter kvällsrundan så får jag problem med kramp och sendrag men har försökt med att stretcha lite grann och hoppas det ska hjälpa. Är fruktansvärt då krampen i vaden kommer. Den tar så dj***la ont och sen jag som inte har så lätt ”hoppa” upp så hinner det krampa till en bra stund innan jag är på fötter och kan få det släppa.

 

Är väl av ansträngning och ovana att gå så mycket som gör krampen.

Sen smärtan som kommer efter nån timme, nervsmärtan vill säga, den är inte kul.

Men jag SKA komma igenom den här kampen. Jag vägrar ge upp. Inte än i alla fall. Vet att även mina stackars knän mår bra av promenader och det är vad som funkar ändå då inte bensparken gick alls. Så det är bara bita ihop och hoppas jag är över kanten snart.

 

Själva promenerande är inte det som är motigt utan det är det som kommer efteråt. Smärtan som sköljer över en efter en stunds vila. En smärta som får det att rent krypa i kroppen. En smärta som gör det svårt sitta still och ligga still. Sen nätterna det ska vi inte ens snacka om.

I natt var faktiskt bästa natten på länge då jag somnade och sov hela 4,5 timme. Var nästan lite utvilad. Trodde nog att det till slut skulle bli så att jag somnar av ren utmattning men det verkar inte bli så. Men 4,5 är åtminstone lite längre än 3 timmar. Man får vara nöjd med det lilla också.

 

Så om det bara fortsätter och fortsätter med kramp och sendrag är det inget göra. Det är bara ta det och sen hoppas det ger sej med tiden. För nu ska jag inte ge mej. Smärtan ska inte få vinna igen. Jag vägrar.

 

Helgen har ju som sagt bjudit på riktigt sommarväder. Vi har grillat och suttit ute och käkat och det var hur härligt som helst.

Lördag då var det ju sen melodifestivalen och den tittade vi på och jag tyckte nog att rätt låt vann. Det fanns nån mer som var bra men det fanns många bottennapp.

En del sjöng ju rent av falskt.

 

Igår sen blev det en fika hos pappa mitt på dan och sen hade vi besök av Andreas och Sara och tog en fika med dom .Fick surra bort en stund och det är alltid roligt då dom tittar förbi.

Sen då dom for hem så gick jag alltså iväg på min andra runda för dagen.

Då det endast var jag och Tessan kunde jag gå helt i min egne takt och det var nog bra. Då kunde jag styra det hela lite bättre. Nog för att dom andra brukar hålla igen så det inte går för fort för mej men det blir trots allt lite mer sakta då jag är ensam.

Rundan var skön och varm då det var betydligt varmare på kvällen än på morgonen. Sen då jag alltså var själv så styrde jag farten helt och hållet. Tog väl lite längre tid men det var nog bra.

Sen väl hemma igen och framför TV-n kom den envisa krampen. 5-6 ggr fick jag studsa upp Och det gick trögare och trögare.

Fick till slut lägga upp benen riktigt högt.

Då sen natten kom låg jag väl och vred mej i minst en timme innan jag till slut lyckades somna . Och efter 4,5 timmes sömn , vaknade av kramp i vaden, så lyckades jag inte sova mer. Men lite lite piggare är jag ändå.

 

Sen då vi skulle ge oss ut på rundan fick jag tväront i benet. Det högg och nöp så det stod härliga till. Henrik tyckte jag skulle låta bli gå men inte jag. Jag var säker på att det skulle ge sej efter en stunds promenerande. Och det gjorde det också. Tog väl 1-2 km innan benen funkade som det ska.

Men det var i alla fall en runda utan större problem. Inte lika pigga ben som förra veckan. Långt där ifrån men hyfsat ändå.

Få skylla på att det blivit kallare igen och att benen blir sega och tröga av kylan.

 

Nu får jag se om det även idag blir en extra sväng. Som det känns för tillfället blir det inte. För mycket nyp i rumpan och stötar ner i benet. Men om det känns bättre i em kanske det blir en kortis i alla fall. Jag känner att det är på G inte än men snart. Hoppas och tror jag.