Ny dag , ny morgon....tidig som vanligt. Sov endast 4 timmar i natt men det får duga.

Såg att solen försökte titta fram efter ösregnet i natt så det såg hoppfullt ut. Men eftersom kl. Bara var halv 5 så var det inte läge ge sej ut så tidigt. Värme hade inte heller kommit än trots alla löften av meteorolog. Vid den tidpunkten var det ynka + 4 grader. Ingen sommartemp att hurra över.

 

Försökt somna om men det ville sej inte idag. Värken i benet har inte lättat ännu så än är det inte ropa hej. Hoppas den hemska vädersmärtan ska minska om det blir fint väder. Hoppas hoppas.

 

Låg ändå och slappade och läste till kl var runt 8 och då hade tempen ändå stigit till runt 8 plus. Fast lite lurad kände jag mej då vi till slut gav oss iväg, jag och Tessan, på rundan. Det var inte alls varmt ute. Även om solen kämpade mellan molnen så var vindarna fortfarande iskalla. Så det var bara på med vantarna igen som jag så klokt stoppat ner i fickan.

 

Hade även idag god fart i gamla benen och höll samma goda tempo som de två sista dagarna. Och utan att det tog mer ont . YEAH...

Det är så skönt att det gått bra med promenaderna några dagar nu. Visst är det ännu lite tufft på kvällen då bensmärtan sätter in men att bara kunna gå i bra tempo utan att det hugger känns som en otrolig frihet. Var så länge sedan det faktiskt kändes bar att gå. Har varit mer ett tvång och strid på kniven att ge sej ut och trotsa smärtan .

 

Så nu har jag ….peppar, peppar haft flyt i , hör och häpna , hela tre dagar.

Inget hugg och inget nyp i rumpen. Inget fall och inget nigande.

Bara gått och gått som om jag inte gjort annat......vilket jag ju inte gjort heller :)

 

Så nu hoppas jag att det blir som dom lovat med mer sol och värme framöver så jag kommer igång på riktig. Bara solen kan få mej att bli så pigg och alert. Det trodde jag inte för några dagar sen då survädret ville stjälpa mej helt och hållet.

 

Jag har så sakta men säkert kommit lite upp på ytan igen och nu klamrar jag mej fast med näbbar och klor och vill verkligen inte trilla ner igen.

 

Ska försöka hålla mej i skinnet och inte överprestera och göra så jag trillar igen.

Men vad jag däremot ska fortsätta försöka få till är min dubbla runda. Så att jag har en runda på morgonen och en på kvällen.

Har testat några ggr nu , inte varje dag utan bara var annan eller var tredje än så länge. Och sista veckan har det inte blivit värre med smärtan . Inte vad jag kunnat peka på i alla fall. Har ju haft den hemska elaka vädersmärtan som är värre än all annan smärta jag har. Den är så ilsken och tuff att den tar över helt.

Så nu då den minskat ska jag testa med en dubbel igen och då kan jag se om jag håller för det.

 

Jag är ju aldrig vad man kan kalla smärtfri. Men jag har mitt sk. Normalontläge. Ett läge jag pallar med för den har blivit mitt signum och den är alltid där. Och har så varit de sista 12 åren som gått sedan ryggskadan, tyvärr kan jag konstatera att normalläget är mer smärta nu än för 8 år sedan. Eftersom den blivit kronisk så är det inget som går att ta bort helt och hållet. Men då den är i normalläget så står jag ut. Den kan jag hantera med avslappning, mindfullness och acceptans. Det är när den blir värre än normalt som det är svårare acceptera och hantera.

 

Man lär sej med tiden men visst hade det varit skönt att nån gång i livet få vakan och slippa känna att det enda som gäller är att få sin första dos smärtstillande för att kunna stiga upp.

Ont lär jag alltid ha.

Kan nog säga att jag inte minns hur det känns att inte ha ständig smärta i ben och rygg. Och trots att skadan sitter i ryggen är det bensmärtan som är värst.

Men nu blir det snart sommar och då hoppas jag att jag kan se fram emot fina sommarpromenader som går som en dans.....ja så mycket dans det nu kan kallas för en stelbent gammal dam.

Utan smärttoppar .

Utan hugg.

Utan fall.

Bara gå och gå