Så har vi fått internet igen.....Ja vi var utan det i 1,5 dag och det var riktigt frustrerande. Man insåg hur beroende man är av nätet. På gott och ont.

Allt jag brukar göra nästan använder jag nätet till. Facebook, kataloger, musik, läsa tidning, se film, kolla nyheter, skriva blogg mm mm.

Trodde inte man var så beroende men det upptäckte jag att jag var. Och inte bara jag. Veronica och Henrik med.

 

Det försvann måndag ( valborg) och kom inte tillbaka förrän igår kväll.

Så nu är ordningen återställd och man kan göra som man brukar.

Undra hur man kunde klara sej utan dator förr???

Nu vet jag att jag inte gör det.
Mycket är väl så att jag är hemma så mycket och många gånger också hemma ensam och då är nätet min livlina till omvärlden. Man kan hålla sej lite uppdaterad med vad som händer och sker ute i verkliga livet.

 

Efter en väldigt ruggig inledning på veckan så blev det lite innesittande i söndags och måndag då var jag less så då tog jag på mej regnkläderna och gav mej ut. Var väl inte skönt precis men skönt så till vida att jag kom mej ut och fick röra på den värkande kroppen. Som värker sju resor värre under regnväder. Men inget blir bättre av ligga inne och tjura så trots regn och rusk så gick jag vanliga rundan. Vovven gillade inte vädret men då jag tog på henne kläder så blev hon inte så kall och blöt och då tyckte hon det var okej med en prommis.

Hon är alltid ivrig ge sej ut men i regn så är det inte lika intressant. Hon börjar väl bli gammal vovven med ( 7 år) .

 

Efter rundan och en varm dusch så blev det lite bakning. Var tvungen roa mej med nått då smärtan i benet var så ilsk att det inte funkade med vila. Och baka är ju nått jag gillar och då tänker jag inte lika mycket på hur ont jag egentligen har.

Jag hade lovat baka en tårta till Viggo som fyllde år igår och det måste jag ju göra då. Sen blev det några små sockerkakor i barnformar som Viggo och Molly ska få ta med hem. Viggo är väldigt förtjust i just sockerkaka.

Sen hade jag lust med en ny kaka i långpanna. En nougatkaka som jag hittat recept på. Lät väldigt gott och det var det också.

Så det tog nån timme baka och då var det kris i ryggen. Var nästan så jag bara ville slänga mej ner på golvet för benen ville inte var med mer och höll knappt på ta mej till sängen. Blev sån där smärttopp att man knappt står ut.

Jag hade kanske inte behövt baka allt på en gång men vem har sagt att jag är smart???

Dom här hemma säger inget utan suckar bara. Vet att det inte är nån ide. Jag gör ju ändå som jag vill.

Fast även om det var hemsk efteråt så hade det varit skoj att baka. En sysselsättning jag alltid tyckt om och som inte blir lika ofta mer. Men nån gång om sänder tar jag i och gör ett ryck. Visst jag kunde kanske planera in lite bättre och ta en kaka åt gången så jag inte blir helt däckad.

Men än en gång ….vem har sagt att jag är smart??

 

Och då jag inte ens hade mitt internet roa mej med var det skönt ha nått som jag kunde göra och som var tänkt att vara klart till 1 maj så då passade det bra . Men sen blev det inte kul mer.

Vi skulle bara fira valborg på tu man j´hand vi tre så det var skönt. Lite god middag blev det och ett glas rött för att kunna slappna av lite. Tur nog hade jag lite inspelade program på boxen som vi kunde titta på så och fördriva kvällen med. Gå på nån majbrasa det lockade inte i regnet och då jag hade så ont hade det ändå inte gått.

Natten sen den ska vi inte prata om. Inte mycket till sömn där inte.

 

 

Sen då igår morse hade det äntligen slutat regna så då skyndade vi oss ut innan det skulle komma mer regn. Henrik undrade om jag inte skulle stanna hemma men det skulle jag inte så klart. Bara sätta dom gamla sega värkande benen igång och ge sej av. Gick väldigt trögt men vem känner efter, inte jag. Fast så särskilt varmt var det inte. Vinden var iskall.

 

Väl hemma kom barnbarnen. Då försvann allt ont och trist. Dom är rena vitamininjektionen då dom kommer. Glada och härliga barn är bästa smärtpillret som finns.

Det var ju Viggos födelsedag igår och vi firade den med presenter och tårta och sen också grillade korvar och hamburgare. En riktig 5-års fest.

Tänk vad tiden gått, redan 5 år sedan han såg dagens ljus den lilla myskillen♥

Han med sin skadade axel var precis som vanligt. Man märker knappt av att han faktiskt bröt nyckelbenet för en vecka sen. Enda är att han har armen i mitella men ont verkar han inte ha mer. Tänk vad barn fort accepterar läget. Inte som vi vuxna.

 

 

 

Även Andreas och Sara kom förbi och firade Viggo.

Vi firade även Molly som fyllt år för en vecka och hon blev överlycklig för sitt rosa lektält, för givetvis hade farmor köpt ett rosa. Även Viggo tyckte det var skoj med tältet så det kommer säkert roa dom båda. Till Viggo blev det ett WII och Mario-spel till det. Han gillar och spela med Veronica så nu har han ett eget att spela hemma med. Han fick även Veronicas gamla Tv att ha i sitt rum så han kan spela utan att nån gnäller. Ett som kan få honom varva ner ibland och ta det lite lugnt. Nått som inte varit så lätt nu då han har en skadad axel. Det spritter som alltid i hans ben.

Den goa killen♥

 

 

 

 

Idag då vi vaknade så såg jag att det var mulet så vi skyndade på och ge oss ut innan det skulle bli oväder. Men vi hann inte långt. Redan efter en kort stund ….vi hade bara hunnit ett par 100 meter så började det komma snöflingor. Men vi hade bestämt oss för att gå s¨det vi gjorde. Vinden piskade på rätt bra så varmt var det inte. Blev rätt kall om rumpan vilket gjorde det stelt och smärtsamt. Men vi gick hela rundan och då vi kommit halvvägs började det komma stora snöflingor.....riktigt stora.

Och vinden ven och snön yrde rakt i ansiktet. Då undrade man vem som tvingat ut oss i detta väder. Vovven såg slokörad ut och gick bakom mina ben. Tog skydd där från vinden. Var helt blöt i ansiktet och såg inget för glasögonen var helt igensnöade. Fy sjutton vilket väder.
Men nu är promenaden avklarad och det var ju tanken. Fast mysig var den då inte.

Man undrar om moder natur har fel i almanackan......vi har ju faktiskt 2 maj idag.

 

Eftermiddagen blir ryggläge för nu måste jag komma i fas igen. Hitta normalontläget . Hur det nu ska gå till. En tennisboll i ryggslutet ett tag sen kanske lite värme på det. Lite mindfullness och sen hoppas på det bästa. Vore ett plus om vädret också blev bättre. För lågtryck gillar inte jag och min stackars kropp.

JAG VILL HA VÅRVÄRME.....NUUU.