Vilken seg morgon. Vaknade första gången runt 3-tiden och lyckades slumra till en stund till klockan var 4.15 då maken steg upp. Steg upp och åt frukost men kroppen och knoppen var knappast vaken. Hoppade i säng då Henrik for till jobbet och försökte somna om. Gick inte så jag började läsa lite. Men det gick dåligt då det kröp i kroppen av smärta och nu i hela kroppen.

Är väl sömnlösheten som varit sista tiden som gör så ont. Tror varenda fiber i kroppen tar ont. Lyckades till slut efter nån timme slumra till för att vaken igen efter en timme. Ännu var jag knappt vaken. Tittade ut och såg att det regnade fortfarande så jag drog täcket över huvudet och försökte än en gång somna om. Tog väl ett tag men till slut måste jag somnat för jag vaknade en timme senare och insåg att klockan nu var 9,30. Drog upp persiennen och till min glädje hade det äntligen slutat regna.

Så då studsade ( om man nu kan säga studsa om en tant som med möda stiger upp ) jag upp ur sängen , ännu väldigt seg och sliten men glad att regnet slutat så jag kunde ge mej ut på obligatoriska rundan.

Väl ute så kändes det genast bättre . Visst var det segt till att börja med men efter första km så pinade benen på riktigt bra. Fortfarande stel och fortfarande väldig bensmärta men i det stora hela gick det helt okej.

Och utan att skryta kan jag nu också ståta med en rekordtid för säsongen. Endast 56 minuter på 5 km. Inte illa för en seg gammal tant med rullator. Minns inte då jag haft som fart på benen. Och det kan nog vara så att trots en väldigt hattig sömn i natt är jag ändå mer utvilad än tidigare då jag trots allt fått mej totalt en 5-6 timmars sömn med avbrott visserligen men totalt mer sömn än på länge.

Så jag kände mej riktigt nöjd efteråt. Och även om det är lika smärtsamt i benet och ryggen så är det inget som hindrade min framfart. Och det är huvudsaken. Jag är inte den som ger mej i första taget.

Igår blev det faktiskt två rundor då det var så fint väder. Eftersom Henrik skulle hjälpa pappa med båten och gräsklipparen så blev det ingen tur till Kallax för mej . Jag stannade hemma och vilade mej och hade därför ork att ta mej en kvällsrunda också. Denna gång blev den ca 3 km och det gick. Kvällen var förstås mindre rolig då benet började protestera då jag slappnade av , eller försökte slappna av. Men då solen sken och vädret visade sej från sin bästa sida igår så uppvägde det smärtan. Den minskar ju också vid sol .

Att det sen började regna under natten är väl en anledning till smärtan idag men även om det ju var smärtsamt så trotsade jag den och jag vann. Jag vann och segrade över den utan solen .

Just nu efteråt känns det förstås men känslan att ha klarat av en runda på rekordkort tid trots att jag dagen innan gjorde en dubbel runda känns som en seger. Kanske kanske jag snart kan gå dubbla rundor hela vägen och varje dag. Som jag gjorde förr . Som jag gjorde varje dag för en 4-5 år sedan.

Gjorde ett försök förra sommaren och kom igång rätt bra. Inte varje dag kanske men väl 3-4 ggr i veckan .

Så målsättningen är klar. Dubbla rundor …. helst den långa.....varje dag innan hösten. Har kunnat det förr och vill så gärna göra det igen. För mina promenader är den enda fysiska aktivitet jag klarar av och den jag tycker mest om också. Då jag är ute och går med vovven i solen glömmer man smärtan för en sekund. Benen må vara tunga mellan varven men huvudentré och humöret blir lättare till sinnet . Har alltid promenerat , även innan skadan , och alltid funnit en avkoppling i detta.

Det rensar tankarna och gör en gladare. Och då gör det att man pallar smärtan mer än annars.