Äntligen en utvilad tant som steg upp......hela 6 timmars sömn i natt. YEAH.

Var inte dum igår och tog dubbelrundan utan skippade den för en dag. Hade alldeles för ont och var alldeles för trött så jag tom höll på somna framför TV-n.....och det brukar jag aldrig göra.

Så det var nog bra med en vilodag för idag var benen pigga igen.

Kunde speeda på i god fart och kom runt 5 km på 56 minuter. Jag kan ju :)

Det gick lätt gå och visst tar benet ont men utan hugg så tänker jag inte på det.

Så gamla damen har lite flyt ibland. Nu får jag se hur dagen artar sej och om det blir en dubbeltur i kväll. Få se hur det känns och hur vädret visar sej.

Känns som om det ska lossna i alla fall. Inte ta ut nått i förskott nu men lite mer hopp kan jag skönja.

Har även fått ett dilemma att fundera på. Min mamma hade ju ett pulsåderbråck eller som det heter ...aortaaneurysm....som var stort och som hon blev opererad för. Tyvärr gick den operationen åt skogen kan man säga. Hon fick en massiv stroke efteråt som gjorde henne totalförlamad och hon låg sen i 6 år som ett hjälplöst kolli i en säng på ett äldreboende och rent ut sagt tynade bort.

Jag brukar säga att min mamma dog två ggr. Första gången efter op....och andra gången 6 år senare då hon bara var skinn och ben. Vilken plåga. Jag och pappa besökte henne varje dag i dessa 6 år för att hålla hennes humör någorlunda. Usch och fy ….vill knappt tänka på vilken plåga den var att se en människa tyna bort på detta sätt. Vill ALDRIG nånsin hamna i den situationen.

Vad som nu ställt till med ett dilemma är att nu har en syster till min mamma dött i ett aortaaneurysm. Det kan ju vara ärftligt och risken är ju helt klart större nu då det drabbat en släkting till. Nu har många av mina mostrar som finns kvar uppmanat till undersökning av nära anhöriga. Nu då 2 av 8 syskon haft samma sak är ju risken helt klart mer påtaglig.

Jag har för nått år sen haft en diskussion med min läkare och fick då ett erbjudande om en undersökning av min aorta om jag ville. Då kände jag mej väldigt tveksam till om jag verkligen vill veta.

Samma sak nu. Jag vet inte om jag vill det. För om man nu skulle ha ett aortaaneurysm, då måste man ju göra nått åt det. Då känner jag än så länge att då vill jag nog helst inte veta. För efter mammas misslyckade op.så känns det som om riskerna är för stora. Jag VILL inte hamna som mamma. Jag har varit med om två misslyckade op. redan för ryggen och det känns inte som jag har nån lust med en sån op. då heller.

Visst går det säkert åtgärda för det gjorde det ju även för mamma. Det var ju efter op. som hon sen fick sin stroke. Att hon sen levde i 6 år berodde ju just på att det var reparerat.

Men jag vet med all säkerhet hade hon aldrig velat veta att hon hade ett aortaaneurysm. För då hade hon inte behövt oroa sej och hon hade fått leva lyckligt ovetande till den dag det sen brustit . Hon hade hellre sluppit leva som en ...rent ut sagt grönsak...i 6 år.Det var hennes värsta mardröm hamna så. Hon hade kunnat leva nått år till med sitt aortaaneurysm men då fått vara lycklig och kunnat vara som alla andra. Inte ett hjälplöst paket.

Så jag ska nog tänka mer innan jag bestämmer mej för om jag vill ha en undersökning.

Jag har inte haft oddsen på min sida hittills så det känns som om jag inte skulle ha det om jag nu också skulle ha ett aortaaneurysm. Vill i alla fall vänta och se om det är fler mostrar och morbröder eller kusiner som har det. Om det visar sej att fler har det kanske jag omvärderar. Men för nu är min inställning att jag nog inte VILL veta.

Nu ska jag istället försöka fokusera på mitt andra problem med rygg och nervsmärta. Den biten är för mej nog tung att bära.

Man blir hård mot sej själv då livet tar en annan vändning. Och för mej gjorde det redan för drygt 11 år sedan.

Jag vill leva här och nu och försöka ha ett så bra liv det går med det jag har.

Försöka komma upp ur svackan jag haft ett längre tag och njuta av sommar och sol så gott det går. Härliga promenader och lagom sömn …..det vore rena drömmen om det kunde bli så.