Keep on ... now we talking serious

Nu kan jag nog inse fakta. Sömnen är viktig, mer än man tror. Min kropp har protesterat vilt nu sista tiden av sömnbristen. Värken har spridit sej som en löpeld i varje del av kroppen. Inte bara den ”vanliga” smärtan har funnits där. En smärta som sen i sin tur också påverkat sömnen negativt.

 

 

Det svåraste som finns är hitta balansen i tillvaron. Lågtryck, mer aktivtet, olämplig aktivitet och annat har gjort det svårt somna in. Oavsett hur trött jag varit.

I natt inget undantag. Låg och vände och vred mehj i flera timmar innan jag till slut hittade ett läge av avslappning som till slut innebar nån timmes sömn. Blev inte mer än 3 timmar innan jag vaknade. Upp och åt frukost för jag visste att det inte var nån ide försöka somna om direkt. Klockan var då endast 5.

Sen låg jag väl och gjorde flera försök somna om i nästan tre timmar innan jag till slut gick upp och tog en tablett och somna de och fick ytterligare tre timmars sömn.

Då jag då vaknade var klockan redan 11. Usch och fy tänkte jag då. Hur kunde jag ligga och sova mitt på dan.

Ett plus var att jag nu kände mej riktigt pigg. Väldigt utvilad till och med. Länge sen jag kännt mej så alert. Så på med kläderna och ut på rundan med vovven som fått vänta länge på den idag. Inte för att hon klagar. Hon blir också störd då jag sover illa att hon ocks¨behövde sova ut.

 

Riktigt bra sprutt i benen idag med. Nästan lika snabb runda som igår. 57 Minuter är inte fy skam.

Och solen tittade fram under rundan vilket gjorde det än roligare. Jag blir så glad att se solen. Tyvärr gick den i moln sen men då var jag ju hemma igen.

 

Så nu ser jag resultatet av sömnen. Jag behöver den mer än väl. Lika mycket som andra kan jag konstatera. Jag har alltid tyckt att för mej spelar det ingen roll om jag sover lite nån gång. Jag ska ändå inte iväg på nått jobb så. Men till slut orkar inte jag heller med så lite sömn som tre timmar per natt . Och nu då jag på två nätter lyckats få ihop ca 6 timmar , visserligen inte i sträck, så är det mer fart på gamla tanten.

 

 

Om nu då smärtan också hade minskat hade det varit perfekt. Men man kan inte få allt. Det trista i kråksången är att smärtan oftast är värst på kvällen. Och det är då jag helst vill ha mindre smärta. Då vill jag kunna njuta av lite TV och slippa sitta med benet rakt upp i luften och en hård tennisboll i ryggslutet. Jag vill kunna njuta av kvällarna utan att ha en smärta som kryper och nyper ilsket .

Och sen då man ska sova vill jag kunna somna in utan att behöva mina starka piller för att få nån sömn .

 

Nu har ju vädersmärtan också påverkat en hel del sista tiden så jag hoppas den minskar nu då dom lovat sol och värme i några dar. Då kanske man kan komma i fas och få till min strävan att gå dubbla rundor. Har ju gjort några såna och att gå är väl okej. Det är efteråt det inte varit roligt längre.

Men med lite solsken ute kanske det även kan bli solsken inne.

Bara hålla tummar och tår så kanske det blir så.

Är så trött nu på att ha den tuffa smärtan. Vill komma i ”normalontläget” igen. Minns inte snart när jag var i detta läge.

 

 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Christina

Blogg om mina fundering mitt i livet

RSS 2.0