Tur att solen och värmen kommit för en stund. Då går det som sagt lättare leva trots en evinnerlig smärta.

Vaknade tidigt igår morse efter en riktigt usel natt. Vet ju varför men vem bryr sej.

Hade ett besök på sjukhuset då jag äntligen fått tid på hörcentralen för en koloch en höjning av ljudet i hörapparaterna. Har väntat på en tid sen i december.

 

Då det var så soligt och varmt hade jag tänkt ta en promenad dit . Vi har endast ca 3 km dit så det kändes som en lagom runda att ta så här en seg morgon. Tänkte att eventuellt tar jag bussen hem men det skulle jag bestämma efter besöket.

Fick en hörselkoll och den visade att mitt bar öra nu var lika dåligt som det dåliga. Så hon justerade båda apparaterna och jag hörde genast bättre vad hon sa .

 

Eftersom det fortfarande var så fint och härligt ute så tog jag och promenerade hem också.

Var väldigt varmt . Kunde tom ta av jackan och det är då första dagen för i år.

Hörde otroligt bra så jag kunde tom höra fågelkvitter. Tänk vad fint det låter. Sånt hör jag inte utan hörapparat.

Väl hemma så var jag helt svettig . Inte för att jag gått särskilt fort utan för att jag hade för mycket kläder på.

 

 

Blev sen en skön dag ute och vi tog fram utemöblerna och åt utomhus också. Riktig sommardag kan man nog säga. Får gärna fortsätta på den banan, inte mej emot.

 

Efter middagen så fick jag lust gå en extra runda då vovven inta fått nån då jag var iväg till sjukhuset. Så Veronica och jag tog en sån men nu gick jag BARA en kortare runda. Hade väldigt ont. Men det var så skönt ute att det inte spelade nån roll.

Sen blev det förstås lite jobbigt senare på kvällen då vi skulle titta på Lets dance. Då fick jag än en gång försöka hålla benet i vädret för att få smärtan rinna bort.

 

Gick inget vidare så det var svårt sitta still och titta. Fick också hemska sendrag i vad och fot hela tiden. Inte skönt kan jag säga. Och då den krampen kommer måste jag upp och stå och att ta sej upp från halvliggande i soffan snabbt är inte lätt. Som en elefant som ramlat omkull och ska resa sej.....så kände jag mej.

 

Natten blev igen en kort historia men det var inte endast smärtan som gjorde det. Det var så varmt inne att det inte gick sova för det heller. Så det blev väl ca 3 timmar....IGEN.

Undra hur länge man håller med så lite sömn???

Måste nog snart tala med läkaren om nån bättre medicin att ta till kvällen så jag kan sova . Den jag har nu funkar inte mer.

 

Fast det är klart. Hade jag mindre smärta och kunde slappna av hade jag nog sovit bättre.

Men jag vägrar ge mej med mina ansträngningar komma i gång med dubbel runda.

Jag SKA bara kunna det. För att bara sitta ute i solen är inget jag gillar så det enda jag kan göra för att njuta av sommar och sol är att ta fler promenader.

Och det SKA bara gå. Så är det.

Men det vore förstås bra om det kunde gå utan att få sån väldig smärta att jag blir tvungen mata mej med starkaste pillret och sitta med benet i taket.

 

I morse sen då vi också var ute tidigt så gick det helt okej att gå. Benet var lite segt men pinade på rätt okej efter en stund. Och nöjd och belåten med den rundan ska jag inte ta dubbel idag.

Måste skynda mer långsamt än hittills för att få det funka. Men nån garanti för att jag låter bli finns inte. Om lusten faller på kanske jag gör det igen.....och igen.

Är huvudet dumt får kroppen lida.