Igår var lite av en mellandag för veckan. Lite i lugna gatan med mycket vila och återhämtning minst sagt.

För tisdagens pulsande i gropig snö med rullator satt förstås som en vass kniv i ryggen för att tala om att gamla tanter nog inte borde vara i pulkbacken.

Väntat ? Javisst så det var inget som förvånande. Men det var ändå inte värst. Kunde ju trots allt sova rätt hyfsat , då jag fått ta till lite extra smärtstillande salva på knäet och ländrygg och armbåge så.

Var den vingliga färden i gropar och sånt som slet lite på den gamla sargade kroppen.

Men man får lida lite för att ha skoj ...eller?

 

Smärtan i ben och rygg hindrade sen inte mej från att ta mej ut på den obligatoriska rundan , måste gå den varje morgon fast jag inte har nån vovve som pockar på promenad.

Mår som allra bäst då jag kommer ut då kroppen bråkar lite extra och väl ute så rullar det på utav bara farten.

Var väl kanske inte det bästa ta den långa rundan , det upptäckte jag efter halva sträckan , men det var så dags. Då var det bara knalla på och inte tänka på att benet smärtade och inte ville gå.

Var så skönt ute , fast så klart ingen sol, och faktiskt inte särskilt halt då asfalten redan börjar komma fram och så skönt det är gå då. Enda smolken i bägaren är ju det tonvis med kross-grus som nu kommer fram eftersom det varit halt i omgångar så det ligger lager på lager av grus. Känns som om det rullar under fötterna.

 

Är tur på sätt och vis att inte Tessan finns mer och behöver gå i gruset. Hon hade ju stora problem sista månaderna just då hon gick på grusade stigar eftersom hon hade ont i både tassarna och benen. Vi hade ju sockar på hennes tassar då det var som mest grus.

Stackars lilla Tessan ♥♥ Miss You Every day ♥♥

 

 

 

Efter rundan så var jag glad att jag ändå gått trots att benen protesterade för det kändes genast mindre stelt och efter en het dusch var det inte så farligt med smärtan. Ja den var förstås inte borta men då stelheten släpper klämmer det mindre på nerven och alltså blir smärtan mindre stark. Logiskt så säg :)

Fast visst var det en rätt smärtsam dag men det var det värt för vem vet när jag får vara med i backen igen. För med den lilla snö vi har och haft i vinter lär det snart vara barmark framme .

Man får offra sej lite för mina favoritbarn . Viggo och Molly.

 

Sen på kvällen ringde Viggo till mej.

Han sa då : ” imorgon ska vi på Leos Lekland så är du redo farmor”

Jag hade ju lovat komma med och titta, bara titta det räcker mer än väl för gamla tanten.

Och då nu Viggo ringde och påminde var det bara hålla med och säga att visst var farmor redo.

Pratade även lite med sonen som undrade om jag orkade komma med och han undrade lite hur ont jag hade. Det vill du inte veta svarade jag och det behöver du inte veta heller.

För då Viggo kallar kommer farmor.

 

Så vi steg upp på morgonen och jag skippade ta nån runda då vi skulle till leklandet redan vid öppningsdags.

Väl där så mötte vi , Veronica var också med, upp Richard och barnen. Vi hann knappt få av oss kläderna innan jakten på framför allt Molly började. Hon var som en vessla och for fram överallt . Hon hann upp där hon inte borde vara så Richard och Veronica fick fullt upp hålla efter henne. Hon är ju bara 3 år så hon är inte så stor att man törs lämna henne helt utan uppsikt.

Viggo han for också fram som en skottspole och visade mej alla konster han kunde och hur mycket han kunde åka mm. Fast jag tror nog nästan Molly var tuffast och testade allt , även det hon inte borde. Viggo är ju snart 6 år och har ändå lite förstånd om att ta det lite försiktigt.

Men jag tror nog det var ännu svettigare för mej stå titta på. Man blev nervös då dom klättrade och hoppade överallt , helt orädda. Har nog med åldern göra att man oroar sej. Dom hade full kontroll på det mesta och allt gick bara bra. Vi var där i drygt två timmar och tog sen en fikapaus innan vi skulle åka hem.

Jag undrar då vem som var mest slut, farmor eller barnen? Iallafall var då farmor helt färdig men oj så skoj det var. Se barnbarnen leka och härja så fritt och ha så skojigt med alla aktiviteter som fanns där är nått som glädjer farmorshjärtat. Och var dom än for var jag med och kollade och vinkade då dom vinkade och ropade ”hej farmor”. Att få vara med och se på är en ynnest.

Så det var en mysig förmiddag igen med de små trollen.

Vi handlade glass, slush , godis och lite kaffe till mej innan vi åkte hem.

Som en lyx få vara med barnbarnen och sen få skämma bort dom lite är det man lever för. Livets efterrätt ♥♥.

 

Nu blir det en stilla kväll med ingenting att göra mer än vila sej i form till nästa aktivitet för veckan.

Blev väl lite mycket just denna vecka men man får passa på då dom är lediga och har tid umgås med farmor och att det sen hamnade på samma vecka som vi ska på konsert visste man inte innan.

För i morgon blir det Europe på Kulturens Hus och innan det lite mat på Kinarestaurang.

 

Vi passar på nu då vi inte har nån vovve och så går tiden lite snabbare tills dess vi får hem honom. Är så länge dit ännu och jag räknar dagar och veckor och önskar det vore snart.

Men än dröjer det fast till veckan ska vi åtminstone få träffa honom för första gången. Oj så jag längtar till dess. Få se han på riktigt och hålla lite i honom och riktigt känna på en hund igen. Få känna dess mjuka goa päls mot min hand och se det fina vackra ansikte som jag älskar hos just pudlar. Dom har så vacker och söt nos då den är rakad och mjuk.

Jag älskar verkligen hundar och då i synnerhet just pudel som varit min favoritras sen jag var liten.

Ska bli så härligt då jag har honom här och kan njuta av hans närvaro hela tiden . Få en bästa vän igen som finns vid min sida och håller mej sällskap, natt som dag.

Längtar och längtar. Om det ändå vore april snart.