Nästan två veckor har nu gått utan min vovve. Sorgen är ännu kvar men det går lite bättre nu tänka på henne. Jag gråter inte lika lätt.

Men i mitt hjärta finns det ändå kvar som en tagg. Kommer inte försvinna så lätt.

Och än kommer man på sej att så skulle Tessan gjort nu, som dottern sa härom dagen då hon klappat en annan hund ” att undra vad Tessan nu gör då hon känner lukten av en annan vovve, för att sen komma på sej att hon finns inte mer ju”

Så kommer det tillfällen hela tiden.

 

Men däremot går det bättre med mina promenader. Jag kommer iväg trots att jag fått gå själv och jag känner att det går lättare , behöver inte tvinga mej ut. För jag vet att jag mår som bäst då jag kommer iväg.

Igår for jag även in till stan en sväng med bussen efter min morgonrunda. Hade problem med mina glasögon IGEN. Behövde än en gång få justerat nosstödet som hamnat i olag. Fast denna gång berodde det på att Ruff stött till mej i söndags då jag skulle få på nosskyddet så Veronica skulle kunna klippa hans klor. Måste ha det så han inte biter för han hatar kloklipp.

 

Strosade sen runt lite och kikade på rea men hittade inget jag behövde. Köpte endast lite underkläder till dottern som jag lovat fixa.

 

Eftersom jag varit i farten länge så blev det förstås si och så med sömnen igen. Inte för att det är nått nytt. Men nu kanske jag får bukt med detta problem.

 

Hade i morse läkarbesök , det årliga för koll av provsvar och mediciner.

Hade denna gång en helt ny läkare vilket först kändes lite olustigt då jag haft samma läkare i nästan 8 år. Men det var en trevlig kvinna som verkligen lyssnade och hade synpunkter. Provsvaren var bra så där behövdes ingen justering. Däremot var hon inne på att jag nog måste testa en insomningstablett nån vecka. För hon menar att jag nog inte kan bryta den onda trenden med sömnlösheten annars.

Så nu ska jag prova i två veckor och se om jag kan börja sova bättre.

 

Sen diskuterade vi mina smärtstillande tabletter som jag menar ger mej alldeles för dålig smärtlindring. Hon föreslog då att jag istället ska börja med ett morfinplåster. Menar att det skulle hjälpa mer långsiktigt och ge bättre effekt och sen då också i förlängningen ge bättre sömn och livskvalitet. Så nu ska jag testa det på svag dos tills dess jag trappat ur den tablett jag tar idag som man inte bara kan sluta med så där utan abstinens. Och sen ha telefonkontakt om några veckor för att då öka dosen så jag får en bra nivå.

Var en helt ny syn hon gav på medicinerna så jag hoppas nu på att det ska hjälpa mej bättre.

 

Tog även en diskussion angående en screening av kroppspulsådern som jag haft många kval om.

Har tvekat om jag verkligen vill veta eller ej. Men nu är det bestämt att jag ska göra det då hon menade att det var nått hon verkligen rekommenderade. Vi har ju en stor ärftlig risk då min mamma bl.a hade ett sånt aneurysm, ett stort sånt. Sen fick även en av hennes systrar ett exakt likadant.

Så visst har man väl en ökad risk. Men jag har varit kluven i frågan men nu ska jag också göra det.

 

Så nu har första plåstret satts på och en tablett tagits bort. Nedtrappningen har börjat.

 

Då jag hade läkarbesöket redan kl. 8 idag så fick jag skjuts dit men tog mej själv hem per fots. Så det fick bli dagens runda. Var skönt ute även om det blåste lite isigt i ansiktet.

 

Sen väntar jag nu med spänning på höra om det blir några valpar snart.

Så jag får lite glädje i huset igen.

Tessan är det finaste jag upplevt och den som fick mej på fötter. Nu hoppas jag på ett nytt litet liv som får mej att le och tycka livet är härligt trots allt. En ny lite lurvig vän som förgyller dagarna.

 

Tessan som valp första veckan vi hade henne ♥♥ världens finaste vovve♥♥