Äntligen en hel natts sömn ….YEAH.... hela 6 timmar. Rekord för en som sover endast 3 timmar annars. Men i natt tog tröttheten ut sin rätt och jag somnade och sov i 6 timmar i ett streck. Kändes otroligt skönt då sista nätterna varit långa med ytterst lite sömn.

Värk i ben arm och axel har gjort det omöjligt sova . Framförallt somna in.

I förrgår kväll tog jag då fram min vetekudde för nacke och axalar och värmde den riktigt het så man nästan brände sej. La den sen på axeln och bak på skuldran där smärtan var som värst. Satt så hela kvällen då och hela kvällen igår och nu har det lättat lite just där. Så då känner jag mer av endast benet istället som det ska vara.

Låter lite knäppt säga att smärtan ska vara där men då den är min ständiga följeslagare så är det den jag är mer van vid och den som inte gör mej lika påverkad som annan smärta som tillkommer.

Enda fördelen, om man nu kan kalla det en fördel...är att då det tar ont på andra ställen minskar smärtan i benet då kroppen eller rättare sagt hjärna inte kan fokusera på flera smärtor på en gång.

Och nu då smärtan i axeln minskat något är det ”bara” armbågen och benet och ryggen och knäna och foten och och och.....oj det var visst inte så bra ändå. Så jag kan väl säga att jag har INTE ont i huvudet och INTE ont i vänster arm . Lättare säga så än rabbla upp vad som tar ont.

Och sen vädersmärtan som gör livet surt är inte heller kul och just för tillfället är inte vädret på min sida alls. 

Tror jag borde döpa om min blogg till smärtbloggen . Handlar ju mest om det då det är så min vardag ser ut. Smärta hit och smärta dit. Dag ut och dag in.

Inte särskilt intressant kanske men för mej är det terapi skriva av sej och ventilera bort lite känslor som finns . Vill inte vara en gnällkärring här hemma så därför är jag det i bloggen istället. Sen är det ju valfritt för var och en läsa om det eller inte.

Livet är tufft och föga rättvist kan man tycka så här. Jag är endast 52 år , ja inte ännu men snart, och har inte kunnat jobba på 9 år. Nio år av elände och mer och mer smärta.

Tur man är en envis åsna som inte ger upp för i så fall hade jag nog inte gått omkring som jag trots allt gör.

Det går visserligen upp och ner men jag vägrar lägga mej platt. Smärtan SKA INTE vinna över mej.

I morse då jag skulle gå iväg på obligatoriska rundan …. så ringer telefonen. Jag svarar utan att titta vem då jag hade hoppats sjukgymnasten skulle ringa. I telefonen var då en kvinna som drar igång en hel harang om pensioner och fonder och gud vet vad. Jag hade svårt få en syl i vädret så jag var tvungen lyssna ett tag innan jag till slut lyckades hejda henne lite för att tala om att jag INTE VAR INTRESSERAD. Men hjälpte det?? Nej inte alls . Hon fortsatte trots det och då var jag än en gågn tvungen försöka avbryta henne för att säga att jag inte ville ha det hon erbjöd. Till slut var jag tvungen bli lite arg och säga att nu får hons stoppa och att jag vill inte bli otrevlig men jag är INTE intresserad och nu lägger jag på. Pust och stön. Vilken envis människa . Ska man vara tvungen fräsa till för att bli av med en sån person. Om jag säger att jag inte är intresserad borde det räcka. Nu var jag ju tvungen fräsa ifrån och jag brukar inte göra det.

Tycker lite synd om såna som måste ringa runt men samtidigt tycker jag dom borde respektera ett nej tack.

Nästa gång det ringer gör jag som jag brukar ….svarar inte alls.

Nu svarade jag ju för att jag väntade ett annat samtal, men hade jag tittat på numret hade jag förstått att det inte var från VC för då brukar man inte se nått nummer utan då står det okänd.

Nu blir det försöka komma sej iväg till affären och handla det som behövs till midsommarafton. Har lite som saknas ännu. Hoppas det nu finns det jag ska ha så jag slipper vara där i trängseln som förmodligen blir i morgon och på torsdag.