Leka skurgumma .... ingen bra ide :(

Leka skurgumma....hm...kanske inte sån bra ide.

Vem har hittat på det då? Ja gissa vem.?

Fick en lysande ide om att badrummets golv behövde en riktigt knäskurning. Försökte tala om det för maken men han lyssnade inte på det örat så då tänkte jag idag efter promenaden att jag gör det själv då.

Smart? Knappast. Men vem har sagt att jag är det.

Satte mej resolut ner på golvet bland vatten och ajax och med en skurborste i högsta hugg. Eftersom jag inte kan stå på knä och skura blev det åka runt på rumpan i vattnet och skurmedlet.....inte så skönt kan jag intyga....För att kunna ta mej runt golvet utan att böja ryggen. Men i slutändan så gick det ju inte att undvika lite böjningar och vridningar av den redan sargade ryggen.

Men va f*n nu blev det åtminstone gjort och det blev fint.

 

 

 

Hur mår jag då?? Ja inte fint . :((

Kan knappt gå då det hugger i ryggen och benet och armarna ska vi inte tal om.

Tur jag gjort en runda i alla fall för nu är det tveksamt om jag kommer upp på benen idag igen.

 

Men vem rår för det. Ja det är ju endast jag själv ….igen. Kunde inte vänta på att nån gjorde det jag ville och ville inte tjata så då tog men saken i egna händer för att få det gjrot. Var det akut?? Nej givetvis inte. Men det var behövligt då det låg rätt mycket smuts efter kanterna , som tydligen bara jag såg och stördes av.

 

Så nu blev det än en gång …..är huvudet dumt får kroppen lida.

Och nu lider den ordentlig.

Det var länge sen jag gjorde en sån grej så jag hade inte tänkt det skulle ta så dj***la ont då jag faktiskt försökte tänka på hur jag höll ryggen. Men t i slutet så blev det fel ändå. Går inte skura golv utan att det är påfrestningar på ryggen.

Klart som f*n att det är det. Borde väl jag vetat kan man tycka. Och visst vet jag det. Men jag VILLE ha det fint i badrummet då jag sett det nog länge nu och jag hade inte lust vänta till nån annan förbarmade sej över det. Ville inte vara den som gnäller och tjatar så då var det enklast ta i själv.

 

 

Så här ligger jag nu på värmedyna och med en näve piller istoppat i magen för att dämpa den värsta smärtan så nu lagt omkull mej helt.

Ska om det går försöka komma ut på en liten runda till i kväll om benen vill vara med för ibland brukar det kännas mindre om man fått lite rörelse i den stela, smärtande gamla kroppen.

Och jag som skulle börja lyssna på den. Vart tog det vägen. Ingen som , ingen som vet.

 

 

 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Christina

Blogg om mina fundering mitt i livet

RSS 2.0