Värre och värre dag för dag …... fast sången gick väl tvärtom .

Är alltid värst två dagar efter en dumhet.

Två dagar sen städgumman fick en lysande ide`.

Lysande kanske är fel ordval....borde vara en riktigt dum och idiotisk ide`.

Men gjort är gjort och går inte ångra nu.

Tur nog hade jag en hyfsad dag igår då småttingarna hälsade på. En stund utan smärta och bekymmer.

 

Somnade ändå hyfsat , eller runt 2-tiden i natt och sov ända till vid halv 6 snåret. Då vaknade jag med ett ryck. Varför ? Jo det small där ute och blixtrade. Hur jag nu kunde höra det smälla är en gåta då jag inte hör så bra om jag ligger på ena örat. Men åska det hör jag. Oavsett om jag sover eller är vaken. En underlig känsla i kroppen och jag vaknar av smällen. Att sen då benet blir extra surt en sån gång hjälper föga till.

Så då var det inte ens lönt försöka somna om trots att jag var allt annat än pigg. Smärtan var så ilsken att jag fick slå mej ner vid diskbänken på min höga barstol för att läsa tidningen och fika.

Lika bra det då slapp jag se blixtarna . En smäll kom nästan samtidigt som blixten men det var inte lika häftigt som förra gången vi hade åska.

Den drog sen bort rätt fort och då klockan var 8 hade även regnet slutat.

Inte konstigt egentligen att det blev åska så varmt som det var igår.

Rätt väntat.

 

Eftersom det slutat regna var det bara hoppa i kläderna och ta den dagliga turen med vovven. Gick väldigt seeegt idag. Oj så trötta tunga värkande ben. Suck och stön.

Kom runt mina 5 km men det var knappt. Kom sen inte upp för rampen själv utan maken fick putta på . Orkade bara inte. Och den tar jag mej normalt upp för utan problem.

Dusch och sen vila för hela slanten. Kunde inte annat då smärtan var för stark idag.

Vädret var ju heller inte det bästa och då får jag ju även vädersmärta som är ack så ilsken bara den.

Jag är nog som ett åskmoln hela jag . Blixtrande och dundrande smärtsamt. 

 

 

På eftermiddagen skulle vi handla lite så nu tog vi med rullatorn för kryckor hade jag inte pallat med att gå med. Tur det för jag kände att det var tungt och smärtsamt.

Visst hade dottern kunnat fara själv och handla , det gör hon ofta och det blir även billigare då, men jag hade inte varit hemifrån på hela veckan mer än en kort sväng till Biltema i måndags så jag ville se nått annat än husets väggar.

Och jag hade ju redan så ini hel***te ont att lite mer spelade ingen roll.

 

Nu däremot är det jobbigt. Vill sitta , eller rättare sagt halvligga , och se lite TV men det är inte helt enkelt då det kryper i kroppen av nervsmärta och annan smärta. Går inte sitta bekvämt bland mina hundra kuddar jag har som stöd. Och sen är det ju knappt nått se på TV heller .

Men jag är trött på ligga i sängen och stirra på datorn att jag ändå pallrar mej iväg till TV:n i vardagsrummet. Måste få komma ur sovrummet en stund i alla fall i kväll med.

 

Däremot hoppade jag kvällsrundan idag. Inte bara för att det tar så ont utan för att det än hänger tunga regnmoln över oss och jag har inte lust hamna i nått åskväder mitt i allt. Jag är ju inte snabb kan man ju säga om det skulle komma åska. Och jag avskyr åska och vill för allt i världen inte hamna mitt i ett sånt.

Hoppas på bättre väder i morgon och på mindre smärta. Då ska väl skurgummans värsta dagar vara över och jag hamna i bättre dager. Bli lite mer alert och mindre smärt-tyngd.

Lite långt borta känns det ännu men den som lever får se , eller framför allt får känna.