1 april idag och jag känner mej som ett stort sådant.

Solskenet igår blev till åskmoln igår kväll och i natt.

Smärtan i ben och rygg var olidlig. Somnade runt 4-tiden efter att tagit det starkaste jag har att ta till. Och ändå hjälpte det knappt. Önskade jag haft en yxa och huggit av benet. Nervsmärtan då den blir så här stark är ett hel***e.

Går inte slappna av.

Går inte ligga ner.

Går inte sitta eller stå.

Allt är åt fanders.

 

 

 

Borde begripit att det skulle sluta illa. Men jag hade så sett fram emot att få ta en tur på isen och under tiden vi gick kändes allt rätt okej. Visst var det lite tungt sista biten men inte värre än jag klarade av det. Smärtan kom sen . Och med besked kan man säga.

 

Varför , varför kan jag aldrig få va riktig glad :((

Varför får jag aldrig ha roligt utan att få äta upp det efteråt. Känns så orättvist.

Fan, fan, fan.

Så helt klart är man ett stort aprilskämt. Ett som tyvärr är sant.

 

Varför gör jag sånt här då??? Jag vet ju hur det slutar.

Ja, ska jag bara lägga mej ner och inte göra nått alls???
Nej det går ju inte. Vad är det för ett liv. Ett trist och meningslöst liv.

 

Så även om jag vet resultatet i förväg kan jag inte låta bli. Måste få ha ett liv utanför sängen också. Även om det just för tillfället känns uselt och eländigt.

Var roligt så länge det varade.

Nu är det som det är och jag vet att det ger med sej om nån dag eller två.

Så det är bara genomlida eländet och rida ut stormen.

Tids nog lägger sej det värsta och jag är på ruta ett igen. Just nu är jag på ruta minus två eller så.

 

Så nån solskenshistoria kan jag inte berätta idag men trots lite sömn och smärta tog jag mej ut även idag men denna dag på den normal rundan. Knappt så kom jag runt med mycket möda och stort besvär. Men jag vägrar ge mej. Jag SKA ha min dagliga runda även om det krävs vilja av stål och envishet som aldrig förr.

Och nu är det gjort och resten av dagen blir vila och avslappning. Allt för att komma igen och få smärtan backa tillbaka.

Men det är tufft. Fördj***igt tufft. Det tar på krafter och humör.

Just därför blir det ofta i skrift jag vräker ur mej min frustration. Så att ingen annan behöver få ta den ilska jag känner. Min ventil att få lätta sitt hjärta .

 

I morgon är en annan dag och då hoppas jag det värsta gett med sej. Hoppet är det sista som sviker en. Det är på hoppet jag lever.

Pleace , let it be A good day tomorrow.