Vem vill ha mitt ben? Vem kan ta min smärta för en stund?

Fy F*N så ont jag har idag.

Bullbaket sitter i ryggen och vrider om sin kniv. Går inte ligga och slappmna av alls. Kroppen är spänd som en fiolsträng och det var väl väntat.

Ångrar jag mej? Nä inte det men jag hade gärna sluppit detta nu.

Sova? Vad är det för nått?

Ingen sömn då smärtan är så ilsken. Hittar inget bra sovläge så jag har mest legat och vridit mej för att få smärtan minska.
Varför ska jag aldrig få vara glad?

Varför ska jag inte få göra nått kul? Visst jag får men hur det slutar vet man alltid.

Huvudet är inte med. Kommer inte ihåg vad jag ska säga och säger jag nått kan det bli hur dumt som helst. Lite galet kan man nog kalla det. Vet att smärtan gör en ”DUM” men det är inte kul precis. Då det bara är vi tre hemma så gör det inget för här är dom van mina knasiga svar.

Som Veronica brukar fråga ”Har du väldigt ont nu mamma”.

 

Skriva är lika illa. Vad gjorde jag om inte rättstavningsprogram fanns?

Då skulle det nog bli hur knäppt och fel som helst. Blir rött understruket hela tiden då bokstäerna kommer i vilken ordning dom vill. Inte som jag vill.

Huvudet känns som en luddig boll som varken vet ut eller in .

Så påverkad är jag av smärtan idag.

Och att jag nu åkt på makens och dotterns förkylning gör ju inte saken bättre. Jag trodde jag skulle klara mej denna gång men icke.

 

Men jag struntade i hur ont jag hade och gick min runda i morse som vanligt. Tänkte att ”NÄÄ jag ska gå oavsett smärta”. Och det jag gjorde. Var soligt och fint men inte så varmt. Vindarna var iskalla så jag var tvungen dra upp huvan. Hade maken med idag så det kändes skönt då jag inte var säker på att komma runt. Men runt kom vi och det är väl gott nog. Sen efteråt var det mindre kul. Krampen satte in i ländryggen och det var bara ta en het dusch för att få det lossna lite.

 

Att vi sen for en sväng till Storheden och jag gick med kryckorna gjorde knappast saken bättre. Så nu är det rent åt he***te . Skit också. :((
Det här är rent plågsamt. Kan inte ligga ordentligt utan ryggen vägrar slappna av.

Man kan ju undra vad jag gjort för ont.

Nått måste det var för varför får jag alltid det värsta. Nån där upp måste OGILLA mej. Helt klart

 

Nä nu ska jag tas mej i kragen och försöka komma i fas. Inte vet jag hur men det hjälper inte ligga här och gnälla i alla fall. Men lite måste jag få ur mej innan jag exploderar. Egentligen vill jag bara skrika rakt ut. Men hur skulle det se ut.

Så lite Mindfullness och avslappningsövningar.

Går inte ligga här och vara bitter.

 

Som det kinesiska ordspråk jag hittade idag /

 

Det viktigaste är inte att aldrig falla

utan att kunna resa sej upp efter varje fall

 

Kloka ord som stämmer bra. Men det är inte lätt då kroppen inte vill annat än bråka.